Min träningsiver håller i sig och trots ett hårt benpass igår, ville jag springa idag igen. Igår vågade jag utmana mig själv med vikterna, när jag gjorde mitt benprogram. Jag orkade hela programmet med tyngre vikter och känslan efteråt var riktigt bra. Jag hade förväntat mig träningsvärk, men jag känner mig förvånansvärt pigg i kroppen idag. Inga känningar, inte ont, ingen träningsvärk. Ingenting. Jag bestämde mig därför för att springa idag innan jobbet. Testa hur det känns att springa dagen efter ett tyngre pass. Kommer kroppen att orka, eller blir det bakslag i träningsivern. Dessutom är fredagsfys den bästa starten på helgen.

Morgonen fick en stressig start när mitt busfrö till katt, Manda, hämtade in en kaja åt mig som present. Alltså, vet ni hur stor en kaja är och hur liten Manda är? Det är inte en talgoxe direkt. Det var fjädrar i hela huset och min puls var hög redan från början av löpturen. Trots den något stressiga starten, var löprundan riktigt bra. Benen var pigga och jag kunde springa på i vad som är mitt normala tempo i dagsläget. Flåset var med och andningen fungerade. I uppförsbackarna var enda gången som pulsen steg högre och mjölksyran kom i benen. Annars var det som om jag inte tränat ett hårt benpass igår.

Nu ska jag ännu jobba lite idag, men sedan tar jag helg. Jag är ledig i tre dagar och det ska bli så skönt. Äta, vila, sova, träna… Bara ta det lugnt och inte göra något.

Trevlig helg!

Jag tror att min träningsiver och lust har kommit tillbaka. Jag är väl inte ute på ”andra sidan” ännu, men det känns som om det har vänt nu. Nu är det mer som om jag måste bromsa mig själv, istället för att pusha. Jag ska inte träna varje dag, utan jag ska komma ihåg att ta vilodagar också, även om det för tillfället känns väldigt roligt med träning igen. Jag vet inte vad som har hänt, jag tycker inte att det är någon stor händelse. Lusten har kanske kommit smygande tillbaka när jag bara låtit tiden gå och inte stressat över det. Gjort mina pass och litat på processen. Sen är det klart att det hjälper när passen dessutom går bra.

Idag hade jag först tänkt träna efter jobbet, men tog istället en vilodag. Hade jag tränat idag, hade det betytt fyra träningsdagar på rad. Det känns som att ta i, eftersom min träningsiver just kommit tillbaka. Jag vill inte förstöra det nu, genom att ta i för mycket. Vilja ha för mycket direkt. Springa för långt, för fort, för mycket eller träna varje dag. Nu ska jag istället längta till träningen och ha lust att träna. Det är en dag imorgon också och jag kan träna då istället. Kanske passet t.o.m blir ännu bättre eftersom kroppen fått vila.

Imorgon är det egentligen zumba som gäller, men det passar inte på grund av jobbet. Istället står benträning på programmet efter jobbet. Jag tänker göra samma program som jag gjort de två senaste gångerna, men den här gången tänker jag lägga på mer vikt. Jag ska våga utmana mig själv, lyfta lite tyngre och pressa lite mer. Kan vara att jag inte orkar hela programmet med tyngre vikter, men jag ska i alla fall testa. Nu är det slut på babyvikterna, nu ska jag bli stark!

Löpning är bra till mycket. Jag har tidigare skrivit om att löpningen ger mig energi och ibland behöver jag bara springa av mig. Idag var en sån dag efter jobbet där jag verkligen behövde springa. Jag behövde få rensa tankarna och nollställa huvudet. Ibland hjälper yoga till det och ibland vill jag springa fort. Så fort att jag knappt märker att folk jag känner hälsar på mig… Jag var inne i min egna bubbla, varken ser eller hör någonting. Benen pinnar på, jag flåsar som en galning, pulsen är hög, men känslan efteråt… Bästa känslan! Det behövde jag verkligen.

Nu känns det bättre. Tankarna är klarare, stressen inte lika påtaglig och huvudet rensat. Dessutom kommer jag alltid på en massa bra saker medan jag springer. Det som snurrade i huvudet innan löpningen känns inte lika farligt längre. Det kommer nog att lösa sig, jag ska inte fundera för mycket.

Vad som också var kul att märka med löpningen, var att jag kan springa fort fortfarande. Tydligen är ilska en bra motivationsfaktor. Benen pinnade på som aldrig förr och jag var nere på tempon jag inte sett sedan sommarens intervaller. YES!

Sundayrunday. Sundayrun. Söndagslöpning. Det finns många liknande hashtaggar på instagram. Jag hade varken planerat att springa eller att inte springa idag efter jobbet. Jag försöker tänka kravlöst med löpningen och träningen överlag just nu. Göra det jag känner för, ingen stress eller press. Så länge jag gör något, all träning är bra träning och så vidare. Kanske det är det som är nyckeln till lyckade pass?

Idag efter jobbet var jag sugen på att springa. Det var inget dagsljus att tala om, det var snarare kolsvart ute. Jag tänkte mig en kort liten runda, bara för att få komma ut och lufta benen. Ett par kilometer, för att känna på hur det känns med två löppass under en vecka. Även om kilometermängden inte är mycket för mig jämfört med när jag är i maratonträning, gör det ändå mycket mentalt att springa två pass i veckan istället för ett.

Löpningen kändes okej, men det var inte dåligt i alla fall och det tar jag som ett positivt tecken. Jag vet att formen och motivationen går upp och ner, jag är inte orolig. Jag är glad över att jag tränat på bra den här veckan. Två pass löpning, styrketräning, lite yoga och zumban. Det är mer än godkänt tycker jag. Jag tänker fortsätta på samma linje. Springa lite, träna styrka och gå på zumban på torsdagar. För tillfället verkar det som ett vinnande koncept.

Hur var din vecka?

I alla tips och råd för att hantera hösten och mörkret är det första att ta vara på dagsljuset. Motion brukar också nämnas. Idag tänkte jag passa på att slå två flugor i en smäll och springa i dagsljus. Det måste ju vara extra bra. Klockan var halv tolv när jag for ut genom dörren och jag konstaterade nästan genast. Ursäkta, men vilket dagsljus? Det var grått, det var dystert, det var blä. November suger musten ur mig. Jag vill mest ligga inne på soffan under filten. Tända ljus och äta choklad.

Jag har inte sprungit sedan förra veckan. Då var det kallt och passet var inte bra. Idag kändes löpningen bättre, men jag är fortfarande tvungen att kämpa. Det kommer inte naturligt för mig att springa. Jag kommer inte in i ett flow, utan det känns trögt. En orsak tror jag är för att jag sprungit så lite under hösten. Det har blivit ett pass i veckan, max två. Jag har helt enkelt inte rutinen eller vanan inne. Kroppen förstår inte vad som händer. Ska vi springa? Jag trodde vi skulle satsa på styrketräningen?

Jag blir inte direkt mer sugen på att springa när vädret är som det är. Det är så mörkt och dystert, men det är inte kallt och snö i alla fall. Alltid något 🙂