Hur går det med mitt decembermål kanske någon undrar? Riktigt bra faktiskt, jag har ynka fem kilometer kvar att springa. Det ska jag väl klara. Även om det fortfarande är väldigt mycket på jobbet och jag knappt hinner med något annat än jobba, sova och äta. Men nu borde jag hinna träna både onsdag, torsdag och fredag så på nån av de dagarna tänkte jag springa mina sista fem kilometer för året. Sedan tänkte jag väl också träna/springa på söndagen, men då är det ju redan nytt år. Så det räknas inte.

Vart tog hela året vägen? Jag borde väl kanske skriva någon form av årsresumé. Utvärdera mina träningsmål för året och kanske fundera på nästa års träningsmål. Det känns i alla fall kul att kunna avsluta året på topp. Det var precis det som var tanken med mitt decembermål. Avsluta på en jämn och fin siffra, veta att jag kan fullfölja ett mål, få en hög decembertotal och sedan börja nästa år på ett bra sätt. Med flaggan i topp och stor träningsiver.

Tomten var snäll i år och hämtade ett nytt stativ åt mig. Nu ska det bli fina bilder till bloggen 🙂 Däremot hämtade tomten inte en ny pulsklocka åt mig, men kanske jag ändå vill välja själv. Jag tror jag vill ha en som jag kan ha när jag simmar också. Jag har ett inlägg på kommande om min simning, men tiden. Tiden. När ska jag hinna skriva alla blogginlägg jag vill.

Att jag inte lär mig, det är samma sak varje år i december. Varje år tycker jag att jag ska ha en decemberutmaning, för att det sedan ska bli stressigt med den. Det börjar bra, men sedan skiter det sig med jobbet. Det är mycket just nu. Både på jobbet och inför jul.

Igår jobbade jag från 11 till 21. Jag skulle ha jobbat 15-21 och planen var att hinna fixa med grejer innan jobbet. Det hann jag icke och inte efter jobbet heller. Idag jobbar jag som planerat och därför har jag både hunnit springa och blogga. Imorgon vet jag inte hur det går med mina planer och helgen är bokad för annat program. Plus jobb.

Jag har inte gett upp min utmaning ännu, även om det är mycket just nu. Hittills har jag sprungit 28 kilometer av 60, så det finns ännu chanser till att klara det. Jag behöver inte springa långa pass, men jag behöver nog springa två gånger i veckan i alla fall för att klara av det. Just nu känns det för mycket. För när jag har tid att springa, borde jag använda den tiden till att fixa inför jul. Handla, baka, städa, paketera, pynta gran.

När jag väl springer tycker jag i alla fall att löpningen känns kul och bra, även om det är svinkallt. Inga sviter efter corona, utan som vanligt. Egentligen är det lite för kallt för att springa enligt mig, men jag vet att jag behöver det. Jag får ändå energi av att träna. Jag blir alltid piggare och gladare av det och inte lika (jobb)stressad.

Det är förstås inte hela världen ifall jag inte klarar av min utmaning, men det hade varit ett bra avslut på året. Få avsluta med en jämn och fin siffra, med en hög decembertotal och en känsla av att klara av ett mål.

Äntligen kan jag träna som vanligt igen efter corona. Jag har nu varit till gymmet två gånger och två simpass då på samma gång, två löppass och två styrkepass hemma. Förra veckan var ännu lugnt och försiktigt, men den här veckan har jag tränat som jag brukar. Kroppen svarar bra och orkar med belastningen. Inga men och jag tycker inte att jag har behövt en längre återhämtning än vanligt. Pulsen har varit på en normal nivå och jag har inte känt mig extra sliten. Eller att det skulle ha varit extra tungt eller jobbigt.

Därför vågar jag nu träna som vanligt igen. Som innan corona. Jag ska inte springa långpass eller intervaller, men det gjorde jag inte innan corona heller. Däremot ska jag nog göra en satsning med min decemberutmaning.

Igår var jag och sprang igen och den här gången sprang jag nästan hela tiden. Under förra veckans prova på pass, då gick jag mer, men igår kunde jag springa på. Jag gick bara när det var som allra halast. Jag försöker att klara mig så länge det bara går utan mina Icebugs. De är jättebra på halt underlag, men de är så tusans klumpiga och tunga att springa i. Så länge jag klarar mig utan dem, väljer jag hellre andra skor. Just nu har jag sprungit i mina trailskor. Påbyltad till tänderna. Allra helst skulle jag ju springa i shorts och mina vita snabbskor, men dit är det nog långt ännu. Jättejätte långt.

Det är åtminstone kul att veta att jag kan träna som jag vill igen. Jag behöver inte ta det lugnt och försiktigt, utan jag kan trycka på. Få upp pulsen och flåset, lägga på mer vikt när jag styrketränar och träna flera pass i veckan. Precis som jag vill med andra ord.