Jag är stolt över mig själv över att jag tränat rörlighet två veckor i rad nu. Förra veckan i pyjamas och den här veckan i träningskläder. Rörlighet och ett lättare styrkepass var precis vad jag behövde igår.
Jag vet inte hur jag sovit, men jag har haft så jäkla sjukt i högra axeln och i nacken. Så sjukt att jag nästan varit rädd för att röra den. För några år sedan, eller okej, ganska många år sedan hade jag nackspärr. Ungefär så känns det nu. Ett litet snedsteg och jag kan inte svänga på huvudet.
Nu känns det redan lite bättre, kanske min träning igår hjälpte? Jag fokuserade på lätta rörelser, många repetitioner, snarare än tungt. Stretch och massage. Mina lättaste hantlar och gummiband. Mycket axlar och nacke och överkropp. Jag hoppas att det går över, jag vill nämligen springa i helgen. Då är jag ledig.
Som det känns just nu borde jag nog kunna springa, men jag är lite orolig ändå. Det var just så här jag fick nackspärr förra gången. Jag hade lite ont i nacken, for och sprang och kunde inte svänga på huvudet efteråt. Sjukskrivning, piller och vila. Nu känns det inte riktigt så illa, men jag behöver inte springa och riskera något. Jag kan ju träna inomhus också. I värmen. Det är bara kanske inte lika roligt.
Jag har nu simmat tjugo gånger. Första passet i februari 2020, sen lite paus i och med corona, paus under sommaren och hur det passar med jobbet. Men ungefär en gång i veckan då när jag går regelbundet. Typ oktober till mars. Vad har jag lärt mig under mina tjugo gånger? Har jag blivit bättre?
Tja… Jag har ju blivit bättre för jag orkar simma längre, men tekniken är fortfarande inte den bästa. Dessutom kan jag inte simma frisim, utan kämpar på med bröstsim. Ibland tycker jag att det går bättre, att jag fattat grejen. Kommit på hur jag ska göra för att inte bli så trött i nacke och axlar. För att nästa gång simma 500 meter kortare, helt slut och med en dålig känsla.
Jag blir så stressad av alla andra simmare. Det är en liten och trång bassäng. 4 gånger 25 meter. En bana för vattenlöpning, en för vanlig plask och lek, och så två för simning. En för snabbare simmare och en för motionärer. Oftast är där skolklasser och då finns det bara en bana som är menad för simning. Där ska vi sedan alla trängas.
Det är världens lyx att få hela banan själv. Två funkar ännu, tre är väl okej, men fyra är redan alldeles för många. För trångt och det är svårt att hitta en egen rytm. Jag som inte ens tycker att jag är speciellt snabb, är ändå snabbare än vissa. Då blir jag stressad för att jag inte kommer förbi, att jag inte kan simma i min egna takt. Det är alltid någon i vägen. Och så ger jag upp. Eller inte upp, men blir tvungen att ändra mitt upplägg.
Jag försöker simma 250 meter i ett svep, utan paus, utan att ta i väggen och sparka ifrån. Simma, simma, simma. Men ifall någon är i vägen, simmar jag kanske 100, tar paus, eller vänder tidigare för att komma förbi. Till sist har jag tappat räkningen och vet inte hur mycket jag simmat mer.
Jag tycker ändå att jag blivit så pass bra att andra låter mig passera, för att jag ändå kommer förbi dem. Eller att andra frågar hur långt jag simmat och blir imponerade när jag säger vad. Oftast simmar jag 1500 meter och det är väl bra. Det är betydligt mer än jag simmade den första gången.
Nu väntar jag ännu på att jag ska våga testa mig på frisim. Försöka lära mig. Plaska och kämpa. Någonstans måste jag börja. Nu kan jag simma, nu är jag ju igång. Har konditionen och uthålligheten. Nu ska jag ta nästa steg.
Nytt år, nya möjligheter och det är igen dags att fundera på årets träningsplaner och träningsmål. Vad vill jag fokusera på i år? Vad vill jag uppnå? Förstås kan ju mycket hända längs med vägen, men så här känner jag just nu. I början av januari och full av iver. Träningsplaner för 2023. Som vanligt uppdelat i olika kategorier.
Träningsplaner för 2023
Löpning
Löpning är etta. Förstås. Löpning är alltid etta. Jag vill ha revansch på maraton. I fjol var jag vältränad inför Tallinn, men jag hade en dålig dag. Jag vill springa igen med en bättre känsla. Förhoppningsvis också på en bättre tid. Under fem timmar. Det här hänger ihop med nästa punkt på löpningen.
Jag vill bli snabb(are). Någon supersnabb löpare som springer milen under 40 minuter lär jag ju inte bli, men jag vill bort från vad jag kallar för lufs. Det är bra med statistik och när jag kollar tillbaka så har jag bara blivit långsammare för varje år. Det är klart att jag springer snabba pass ibland, men snittfarten för hela året, alla pass, har gått ner.
Nu vill jag tillbaka till snabbare tider och tempon. Att jag någon gång kunde springa långpass i under 6:00 tempo känns som utopi. I dagsläget springer jag inte ens korta pass i det tempot. Snarare i 7:30 tempo. Och ja, det är vinter och jag har dubbskor och en massa kläder på, men inte ens på sommaren i shorts och snabbskor springer jag så snabbt.
Det ska det nu bli ändring på. Inte nu nu, men senare i år. Nu nu ska jag fokusera på följande punkt.
Styrketräning
För att bli snabb och för att kroppen ska hålla för den mängd löpning som krävs för maraton, måste jag vara stark. Jag måste träna styrka. Starkare ben och mer power. Det var benen som tog slut först när jag sprang maraton förra gången. Jag var inte flåsig, utan hade mest ont i benen. Knän och höfter.
Nu måste jag träna upp benstyrkan och hålla i det. Inte bara springa. Det gick bra i fjol fram till april, sedan tror jag att jag inte tränade ett enda styrkepass förrän slutet av september. Efter maraton.
Två pass i veckan är planen åtminstone till april. Ett på gym, ett hemma. Fokus tunga ben. Sedan ett pass per vecka. Kanske inte lika tungt, men jag måste göra något. Miniband eller kroppsviktsövningar. Ens i samband med löpningen. Springa ett kortare pass som uppvärmning, och sedan göra några benövningar.
Simning
Sedan blev det svårare att välja fokus. Jag lägger simningen som trea, eftersom det är där jag har mest utvecklingspotential och det känns mest aktuellt. Jag simmar och kämpar på, men utan plan eller mål. Kanske årets simmål får bli att ha ett mål? Inte bara simma, komma igång, utan faktiskt ta det ett steg längre. Jag är ju igång. Nu vill jag utvecklas. Lära mig frisim. Det får bli målet för simningen. Jag ska lära mig frisim.
Cykel
Förra sommaren blev det väldigt lite cykling. Det här året vill jag cykla mer, men eftersom löpningen ändå är etta, har jag inget speciellt mål med cyklingen. Mer än förra året, säg 500 kilometer. Det borde jag nog fixa.
Rörlighet
Här har jag inte heller ett specifikt mål, bara att jag måste göra något. Lite är bättre än inget. Axlar och nacke är sura, höften knorrar och baksida lår krampar. Jag vill ha en mjukare känsla i kroppen, inte stel som ett kylskåp. För att få det, måste jag jobba för det. Ens fem minuter om dagen i pyjamas.
Ett av mina träningsmål för i år är att jag ska bli bättre på rörlighetsträning. Få det till en rutin, men som inte behöver vara strikt. Jag kallar det för pyjamasyoga. Lite stretch, lite yogaövningar, lite andningsövningar. För att få bukt på stela axlar och nacke, och stela ben och rumpa.
Idag blev första ”passet” av pyjamasyoga. Tjugo minuter stretch på mattan. I pyjamas. Det snöar fortfarande och det lockade inte att springa. Dessutom har jag världens träningsvärk från gårdagens styrkepass. På det här sättet kan jag ändå träna. Göra något, men jag behöver inte gå ut. Jag hoppas att det kommer att hjälpa mot min stelhet. Ett pass gör knappast det, men ifall jag får det till en regelbunden rutin. Styrketräna två gånger i veckan, springa en till två och så en yoga på det.
Så stel som jag var idag, kommer det nog att behövas fler gånger. Jag har inte yogat/stretchat ordentligt på evigheter. Det kändes minsann. Armarna skakade, benen skakade, svetten rann och det var tungt. På ett helt annat sätt än tung styrketräning. Borde kanske ha bytt om till träningskläder, men då blir det ett mycket större projekt.
Orsaken till att jag slarvar med rörlighetsträning är för att tja, det är tråkigt. Byter jag om till träningskläder, vill jag liksom, träna. Bli svettig, flåsig. Nu var det ju svettigt och tungt idag, men det är ändå inte det jag förknippar med yoga. Därför tänker jag att om det är lägre tröskel, då gör jag det oftare. Om jag bara gör tio minuter i pyjamas, är det bättre än ingenting.
Just nu går träningen helt enligt planen. Snön vräker ner där ute, jag väljer därför styrketräning inomhus. Går inte frivilligt ut i detta väder. Springa kan jag göra senare i veckan när det förhoppningsvis är bättre väder. Jag ska ju faktiskt fokusera på styrketräningen just nu och kommande månader.
Idag kunde jag lägga på mer vikt igen. Benen skakar fortfarande av ansträngningen, men det är kul att känna sig starkare igen. Jag tycker jag hade ett bra flow på hösten efter maraton, men sedan kom corona och förstörde. Det är först nu som jag tycker att jag är tillbaka på en normal nivå. Jag har inte de lättaste vikterna längre, utan kan ta tyngre hantlar.
Tanken är att jag ska styrketräna åtminstone två gånger i veckan. Det ska vara mitt fokus fram till mars april. Är det fint väder kan jag springa, men är det som idag ska jag välja styrka. Har jag svårt att få till träningen, ska jag prioritera styrkan. Förra veckan blev det bara tre träningspass. Eller bara och bara, men för mig är det lite. Jag brukar träna fyra till fem gånger. Jag är ändå nöjd över att av de tre passen, var två styrketräning. Helt enligt planen alltså. Nu ska jag hålla i det. Måste.
Jag brukar vara ivrig i början, men sen tar löpningen över. Det är ju ändå det som är roligast. Själva poängen med varför jag kämpar på med styrketräningen är för att jag vet att jag behöver det. Jag vill bli en bättre och snabbare löpare, då behöver jag en kropp som håller. Starka ben och stark core. Plus att det förstås är kul att känna sig stark också. Nu när det går åt rätt håll igen med tyngre vikter, blir jag också mer motiverad till att fortsätta.
I december hade jag min utmaning om att springa 60 kilometer för att nå 1100 kilometer löpning för hela året. Det fixade jag galant och nu är ivern hög till att springa mera. Året började bra med ett långt pass i strålande väder. Idag blev det igen ett bra löppass. Med två bra löppass på rad känns det nästan synd att jag egentligen har helt andra träningsplaner för januari än löpning.
Mina träningsplaner för januari och kommande månader kommer nämligen att ha styrkefokus. Bygga upp kroppen och bli starkare igen. Träna på gymmet och träna hemma. För att sedan när det blir vår börja springa mer.
Jag vet att jag behöver styrketräningen, jag får inte slarva med den. Det är kul att springa när det är härligt väder, men kanske inte lika kul i snöslask. Därför tänker jag nu att jag kan springa när det är fint väder, träna styrka de övriga passen. Om jag tränar fyra gånger i veckan, ska det åtminstone vara två styrkepass. Om det bara blir tre träningspass på en vecka, ska det fortfarande vara två styrkepass.
Löpningen får ta ett steg tillbaka. Just nu har jag ingen utmaning som i december, eller planer för hur mycket eller långt. Jag kan springa på lediga dagar när det är fint väder, men behöver inte pressa in det för att samla mängd. Nu ska jag istället fokusera på styrka. En gång per vecka på gym och en gång hemma. På gymmet blir det automatiskt tyngre och mer benfokus, eftersom jag ska simma efteråt. Plus att där finns tyngre vikter och maskiner. Hemma kan jag fokusera mer på armar och göra benövningar med de vikter jag har.
Det här kommer nu att vara planen för kommande månader. Åtminstone till mars. Sedan hoppas jag på sol, vår, värme och bara vägar och mycket löpning. Är det fortfarande vinter och snöslask, får jag väl fortsätta med styrkefokus ännu en tid.
Nytt år, nya möjligheter och allt det där. Nja, jag tänker väl snarare fortsätta som förut och sprang därför årets första pass igår. Man måste ju inleda året på bästa möjliga sätt. Vilket pass det blev sedan!
Strålande väder, pigga ben och ledig dag resulterade i det längsta jag sprungit på länge. Över nio kilometer. Jag tror inte ens att jag sprang så långt efter maraton och innan jag blev sjuk i corona. Eller åtminstone var det kring de längderna jag sprang som längst då. Så needless to say, jag är väldigt nöjd över årets första pass. Jag hoppas att det är en indikation över hur mitt löparår kommer att bli. Jag har stora planer, men det blir ett skilt inlägg om det.
Det lilla negativa med gårdagens löpning var halkan. Helt mitt eget fel dock. Jag har ju köpt nya skor för vinterlöpning. Springer jag i dem när det är svinhalt ute? Nej. För det mesta gick det bra att springa, men på vissa ställen var jag tvungen att trippa fram och gå. Främst på övergångsställen.
Jag är ändå nöjd och glad över hur bra det kändes. Jag tycker att jag tränat bra trots stressigt på jobbet. Det blev två gånger styrketräning hemma förra veckan, plus två löppass. Jag har haft träningsvärk i hela kroppen typ, men ändå hade jag pigga ben. Mycket tryck och bra känsla. Lämplig klädsel, förutom skorna då, fint väder och bra musik. Klart att det är kul att springa då.
Jag var helt övertygad om att jag fyllt i den här listan varje år, men tydligen gjorde jag det senast år 2019. Kanske det inte finns så mycket annat att sammanfatta för 2020 och 2021 än corona och jag därför inte gjort ett inlägg om året. Hursomhelst, året var 2022. Vill man bara läsa om sommaren, finns det ett eget inlägg om det.
Året var 2022
Gjorde du något i år som du aldrig gjort tidigare? Hyrbil och Airbnb i Grekland. Undrar just ifall vi kommer att resa på något annat sätt mer.
Höll du dina nyårslöften? Jag tror inte att jag hade några nyårslöften i år, hade jag det har jag nog glömt bort dem för länge sedan.
Blev någon av dina vänner föräldrar i år? Nej.
Dog någon som stod dig nära? Nära och nära, men två släktingar i slutet av året.
Vilka länder besökte du? Året då vi äntligen kunde resa igen, som jag saknat det. Grekland i juni och Tallinn i september. Och en Sverigekryssning i april på nya Viking Glory, som då kändes som värsta upplevelsen efter två år sedan senaste resan.
Är det något som du saknat under 2022 som du vill ha 2023? Jag tycker att 2022 var ett bra år. Inte för världen, men för mig personligen.
Vilka datum kommer du att minnas från 2022? Är helt värdelös på datum, men minns händelsen. Då när vi satt på flyget till Grekland, grät när planet lyfte. Lyckotårar.
Största misstaget? Det är väl bra ifall jag inte kommer på något?
Har du varit sjuk eller skadat dig? Sa någon corona? I övrigt frisk och kry. Lite sjuka ben efter maraton, men det var väntat och gick över efter två dagar.
Bästa köpet/köpen? Köpte stuga i oktober.
Vad spenderade du mest pengar på? Nämnda stuga.
Gjorde något dig riktigt glad? Resan till Grekland, sommarens festligheter, Tallinn.
Vilka sånger kommer att påminna dig om 2022? Det här är feelis på hög nivå.
Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? Gladare helt klart. Nämnde jag redan att vi reste till Grekland i år 🙂 Inga munskydd, inga restriktioner, folk, folkfest, sociala happenings, resor. Livet återvände.
Vad önskar du att du gjort mer av? Alltid när sommaren är över önskar jag att maxat mer. Mer uteserveringar, mer grillmat, mer solstol, fler kvällspromenader. Njutit av det mer, för imorgon kan det regna och plötsligt är det vinter igen.
Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig över corona. Inte var det ju kul att ha det, men inte var det så farligt heller. Två års panikstress helt i onödan. Minns ni hur jag var i början? Ja, jag bunkrade.
Blev du kär i år? Sam är fortfarande den jag är kär i.
Favoritserie? Jag ser bara på Masterchef Australia. Just nu ser vi på Sons of Anarchy, den är väl helt bra som tidsfördriv.
Bästa boken du läste? Sju systrar serien.
Vad gjorde du på din födelsedag? Jobbade? Var det midsommar då? Ingen aning faktiskt. Mamma hämtade en fin blomma i alla fall och så fick jag Plantui av Sam.
Hur skulle du beskriva din klädstil i år? Uppklädd och fin. Jag har liksom inte ”fula kläder”. När vi ska fixa på stugan måste jag alltid fundera på vad jag ska sätta på mig. Jag har ju bara snygga kappor, klänningar och tröjor. Träningskläder och pyjamas. Inte stugkläder. Jag sätter läppstift på mig när vi ska på kvällspromenad runt kvarteret.
Vad fick dig att må bra? Solen, resor, sociala tillställningar. Jag påverkas så av vädret och trivs allra bäst när det är soligt och varmt. Helst på en uteservering med en kall dryck och gott sällskap.
Vem saknade du? Jag vill alltid ha tid att träffa kompisar och familjen mer.
Bästa nya människorna du träffade? Jag tror inte att jag har träffat nå nya människor.
Planer för 2023? Träna och vara på stugan. Busa med katter och hundar. Gärna en resa också.
Året är nästan över och det är dags att göra en sammanfattning över träningen år 2022. Det här året har varit ett mycket bättre träningsår för mig än de två senaste. Jag blir helt klart motiverad av att ha ett tydligt mål, also known as Tallinn maraton. Även om jag självklart tränade under 2020 och 2021, blev det inte samma sak när jag inte hade ett lopp jag tränade för. Då var det inte lika viktigt att göra mina pass, springa mina intervaller och långpass, när jag ändå inte skulle få ett ”kvitto” på det hela. Nu snackar jag mest om löpning, andra träningsformer är mer fria. Utan mål, kravlösa och för att det är kul. Men träningen år 2022 skulle jag skriva om. Hur gick det med mina träningsplaner?
Träningen år 2022
Löpning
Check, check och check. Jag har typ gjort allt från min lista. Sprungit maraton i Tallinn på hösten. Sprungit över tusen kilometer hela året. Följt ett program. Sprungit långt och mycket. Tagit ut mig. Det här var det bästa löparåret på länge. Mitt bästa någonsin tror jag, sett till mängd. Senast jag sprang över tusen kilometer på ett år var 2018, då när jag senast tränade inför maraton. Samband much 😉
I augusti sprang jag det mesta jag någonsin gjort på en månad, över 195 kilometer. Det är massor. På en vecka sprang jag över 60 kilometer, också massor. Men hela året har varit ett bra år. I april, maj, juni, juli och augusti sprang jag över hundra kilometer per månad. Jag ser ett samband med när vädret blev bättre, jag började träna inför maraton och hur löpmängden ökade.
Efter maraton minskade löpningen, men det var väntat. November blev min sämsta månad med minsta mängd löpning, bara ynka 19, men då hade jag corona. I december var jag igen tillbaka på normal mängd och kunde avsluta året på topp.
Själva maraton i Tallinn var kanske inte mitt bästa lopp, men något jag är stolt över att jag klarade. Kämpa seger. Bra form, dålig dag, ungefär så skulle jag sammanfatta loppet.
Styrketräning
Typ check. Ganska bra ändå tycker jag och ungefär som jag trodde att det skulle bli. Två pass i veckan i januari, februari och mars. Sedan ett pass i veckan i april och sedan inledde jag maratonträningen. So far so good. Sedan första styrkepasset i *harkel* september efter maraton. Därefter två pass i veckan i oktober, sen corona i november och ingen träning och december får också godkänt. Ett pass i veckan.
Lite ojämnt, men jag har ändå tränat. Både på gym och hemma. Jag vet inte riktigt om jag kan kalla mig stark, om jag känner mig tightare eller om det gjort mig till en bättre löpare. Lite mer benstyrka tycker jag nog att jag behöver. Det var benen som tog slut i maraton. Konditionen var det inget fel på, men benen började göra ont lite för tidigt för att det skulle vara behagligt. För långt kvar av loppet för att orka kriga med stumma ben.
Cykel
Pass. Jag hade inget cykelmål och det syns i statistiken. Det blev bara 340 kilometer cykling i år. Jag cyklade till jobbet kanske en dag i veckan på sommaren och var aldrig i närheten av de tider jag hade förra året. Men eftersom jag inte hade ett mål, kan jag inte ens vara besviken över att inte ha klarat av det. Cyklingen blev alternativträning till löpning och inget mer.
Simning
Typ check. Har så inte simmat i havet på en allmän badstrand. Eller räknas Grekland? Inte för att jag precis simmade där heller, plaskade mest i havet. Simmat i pool i Kaarinan Uimahalli, det har jag däremot gjort. Elva gånger, som längst 1600 meter.
Jag tycker att jag blivit bättre. Kan inte simma frisim, men kämpar på med bröstsim. Är ändå tydligen så snabb att andra säger att jag kan simma före, för jag kommer ändå förbi. Och simmar också så långt att folk frågar hur långt och är imponerade när jag säger vad. Jag brukar till och med vara i banan för snabba simmare ibland, om jag tycker att det är för trångt i den vanliga simmare banan. Det är väl framsteg? Jag är kanske inte så dålig eller långsam som jag tror, även om jag inte simmar frisim och triathlon och öppet vatten fortfarande känns jätteskrämmande.
100 000 steg på en dag
Men snälla nån. Så inte check. Hur tänkte jag liksom? När skulle jag göra det här? Jag har kanske registrerat tio promenader i år, inte ens de kombinerat är 100 000 steg. Jag har ju förstås gått promenader utan klockan också, men ändå.
Sex och halv kilometer löpning idag och därmed är mitt decembermål avklarat. Över sextio kilometer löpning i december och över 1100 på hela året. Det är jag nöjd med. Jag ska skriva ett skilt inlägg om träningen under 2022 där det även handlar om annat än löpning. För jag har ju faktiskt tränat annat också.
Det känns så skönt att ha ett avklarat decembermål. Det trodde jag nästan inte att jag skulle fixa där i coronadimman i november. Då såg det mörkt ut. Jag var trött och sliten, men plötsligt vände det bara. Jag kunde träna på som vanligt och som jag ville och bestämde mig för att göra en satsning i alla fall. Tur var väl det.
Det är alltid roligt att kunna avsluta på topp. Veta att jag kan springa långt. Eller långt har jag väl inte sprungit, men mycket. Jag kan få till mängd på en månad, även om det varit väldigt (!) mycket på jobbet. Långa, bråda dagar där jag varit trött och sliten när jag kommit hem. Skulle jag inte haft mitt mål, hade jag säkert däckat på soffan. Och säkert varit ännu tröttare. Jag blir ändå piggare av att springa, det ger mig energi.
Nu ska jag ännu träna ett styrkepass imorgon innan jag avslutar träningsåret 2022. Vem hade trott att styrketräning är det sista jag tränar på året? På söndagen däremot planerar jag att springa igen. Man måste ju ändå börja året på bästa sätt 🙂
