Författararkiv: hopihopi

Sega ben och tung känsla

Alla mina löppass eller träningspass överlag går inte bra, men det är självklart mycket roligare att berätta om när det går bra, än när det går dåligt. Idag var ett sämre pass. Det var sega ben från steg ett och en allmänt tung känsla i kroppen. Flåsigt, jobbigt och jag fick kämpa. Farten var ungefär som den brukar, men det kändes som om jag inte kom framåt.

Det har blivit rätt mycket träning den här veckan och det kanske bidrog till känslan av sega ben. Jag var på en promenad igår, jag sprang intervaller på fredagen och på torsdagen blev det en cykeltur. Dessutom sprang jag ett riktigt bra långpass på tisdagen. Kanske benen fortfarande var trötta från det passet? Eller så hade jag helt enkelt en sämre dag?

Jag vet att såna här pass kommer och jag är inte orolig. Det känns ändå som om löpningen och formen gått framåt den senaste tiden. Den här veckan blev det två distansrekord. Långpasset var det längsta på flera månader och veckototalen blev också det högsta på länge. Det är kanske inte så konstigt att jag hade sega ben? Jag har ju faktiskt sprungit mer och längre än normalt.

sega ben och tung känsla

Trots den tunga känslan fick jag ändå ihop sex kilometer. Pannbenet var starkare än kroppen och jag vände inte om eller började gå. Jag sprang min planerade runda och kämpade vidare. Såna här pass behövs också. De kommer att hjälpa mig i framtida lopp när det känns tungt. Jag kommer dessutom att uppskatta passen där det känns lätt mycket mer. Då kommer jag istället att kunna trycka på mer och ta ut mig bättre, för jag kommer att märka skillnaden mellan en bra känsla och en sämre känsla. Win-win!

Minnen från resor

Lämna ett svar

Jag fick idén till detta inlägg från min favoritresebloggare Marias Memoarer. Hon hade skrivit om sitt resiga hem. Jag tyckte att det var en rolig idé eftersom vi också samlat på oss en hel del minnen från resor. Mycket foton förstås, men även andra föremål och souvenirer.

minnen från resor

Minnen från resor

Lite beroende på vad det är för sak, är det placerat på olika ställen i huset. Vissa finns i vardagsrummet, som foton och tavlor, medan andra är placerade i brasrummet ovanpå bokhyllan.

Den största saken är en vattenpipa, som faktiskt inte är köpt från en resa, men den får vara med i alla fall. Den mindre, blåa vattenpipan är köpt från en marknad i Turkiet. De har inte blivit använda sedan vi skaffade kissor.

Stenarna är från Rhodos och från Kroatien, medan snäckorna är från Kuba. Nu när jag tittar på samlingen önskar jag att jag plockat fler snäckor.

Till näst har vi en tvål, köpt på en marknad i Thailand. Den är inte lika i fin i färgen längre, men doftar förvånansvärt mycket ännu. Den är ändå köpt år 2011. Här finns även en kubansk cigarr och några små gosedjur. En koala från Australien och en nalle från London. Bredvid nallen finns en katt gjord i trä från Gambia.

minnen från resor

Efter varje resa, från och med Australien 2017, gör jag fotoböcker. Jag har någon gång tänkt att jag ska ta och gå igenom gamla bilder från tidigare resor och beställa fotoböcker som minnen av dem också, men det är såå mycket jobb. Välja bilder, hur jag vill ha dem i böckerna, byta bild, ändra layout, byta tillbaka. Jag har gjort böcker om Australien, vår roadtrip, Kroatien, Gambia och Kuba. Samma resor och mycket samma bilder som även finns här på bloggen. Jag beställer mina via Smartphoto, men det finns ju andra med samma tjänst.

minnen från resor

Det här är ett projekt som jag äntligen gjort klart nu när jag varit permitterad. Sam har sparat på diverse lappar, biljetter, kartor, broschyrer från olika resor. De har legat i bokhyllan och skräpat. Högen har fyllts på och jag har irriterat mig på den. Det är kul att titta på, men de kommer mer till sin rätt när de ligger prydligt i en mapp 😉

Det äldsta som här finns är London Eye biljetter från 2009. Nu tror jag tyvärr att mappen inte kommer att fyllas på speciellt mycket mer, eftersom allt finns i mobilen.

minnen från resor

När vi sedan byter rum till vardagsrummet möts man av denna tavla. Det är en poster på en världskarta, som Sam sedan fixat en gammal anslagstavla bakom och byggt en ram. En nål per land/stad vi varit tillsammans till. Vi har till exempel båda varit till Norge, men till olika ställen och därför ingen nål där. När man ser världen på det här viset, konstaterar jag alltid att vi nog inte varit till många ställen i alla fall. Världen är stor, och vi har bara sett en bråkdel av den.

I vardagsrummet hänger även foton från olika resor. Fotona är beställa från Smartphoto och ramarna är från typ Clas Olsson. Den stora tavlan är en av mina favoritbilder från Australien. Fotat genom fönstret på vårt hotellrum. De övriga fyra är nya tavlor, men gamla bilder. Auckland, Mostar, Kroatien och Kuba. Jag har haft tråkigt som permitterad.

minnen från resor

På kylskåpet finns magneter från våra resor. Det är ett måste att köpa när vi är på resa, men ibland finns det inga. Till exempel när vi var till Fathala i Senegal, hittade vi ingen. Jag hade trott att det skulle finnas en massa krimskrams till salu vid safarin, men det fanns inga magneter. Av någon anledning har vi inte heller någon magnet från Köpenhamn eller Hamburg. Jag gillar platta, fina där orten/landet står på magneten. Kuba sticker ut i sin fulhet, men det fanns inga andra alternativ. Magneter började vi köpa från och med Thailand, vi har nog varit på resor tillsammans tidigare.

minnen från resor

I köket finns även en kökshandduk från Australien. Jag har ju självklart andra handdukar också, men den här råkade faktiskt vara i användning.

minnen från resor

Har du några roliga souvenirer som minnen från resor?

Vilket bra långpass!

4 svar

Jag tror att den cykling och de promenader jag gått den senaste tiden har hjälpt mig i löpningen, för jösses vilket bra långpass jag sprang idag. Det var det längsta på flera månader och med en riktigt bra känsla. Att det var det längsta är inte så konstigt, eftersom jag inte sprungit ordentliga långpass sedan förra hösten. Alla mina långpass framöver kommer antagligen att bli distansrekord.

vilket bra långpass

Jag är mest nöjd över känslan i kroppen. När jag för någon vecka sedan sprang över tio kilometer för första gången, då gjorde benen ont mot slutet. Eller inte ont ont, men det märktes att jag inte sprungit mer än sju åtta kilometer på ett halvår. Idag sprang jag 14 och det kändes ingenting. Jag hade lätt kunnat fortsätta, men jag var hemma. Inga stumma lår, ingen kramp i vader, ingen bråkande höft. Utan pigga ben och bra flås. Jag till och med spurtade upp för den sista backen och ökade tempot den sista kilometern.

Jag har längtat efter den här känslan. Att vara tillbaka. Där tio kilometer inte känns som ett långpass, utan som vardagsmat. Där längre distanser nu betyder att jag närmar mig 20 kilometer. För även om maraton i september känns osäkert, ska mitt deltagande eller inte, inte bero på mig och min form. Att jag inte tränat tillräckligt och därför inte kan springa maraton.

Nu är jag ju inte direkt i maratonform ännu, men det känns inte omöjligt. Det kändes så bra på dagens löpning och som om det finns mer att ge. Med tid och fortsatt bra träning ska jag kunna springa maraton om jag vill. Viljan och motivation finns och ännu mer efter dagens löpning. Jag ska fortsätta med mina promenader och jag vill ännu satsa mer på cykling, men det ena utesluter inte det andra. Jag tror snarare att de kompletterar och hjälper varandra.

Skärpning våren!

2 svar

Hallå våren, var är du? Vad hände? För någon vecka sedan sprang jag i t-shirt för första gången, och nu är jag tillbaka till mössa och vantar. Det är plus fem grader, isiga vindar och regn. I morse kom det till och med snöblandat regn. Nej du våren, nu får du skärpa dig!

skärpning våren

Jag som hade planer på att satsa mer på cyklingen. Det är klart att jag kan cykla nu också, men jag fryser. Eller ramlar av cykeln när det blåser så hårt. Jag är mer en solskenscyklist. Många av de ställen jag har planerat att cykla till, vill jag göra i solsken. Stanna och fota, njuta av utsikten, ta en kaffepaus. Inte cykla dit i regn, bara för att, utan se det mer som en utflykt. En upplevelse, men samtidigt få till ett bra träningspass.

Det är bra träning att cykla, och för mig som är ovan, känns det i alla fall som om jag använder andra (ben)muskler än när jag springer. Benen får mjölksyra, även om det inte är något fel på konditionen. Dessutom har jag märkt att jag inte orkar cykla så långt ännu. Jag tycker att jag har bra med vatten och energi med mig, men jag blir ändå trött mot slutet. Jag orkar inte trampa på hela vägen hem, utan mot slutet sjunker farten rejält.

Nu hoppas jag att vädret vänder igen. Jag vill ha vår, jag vill ha sommar. Varma vindar, solsken, mysrundor löpning, långa turer på cykeln och kvällspromenader. Snart ska jag antagligen återvända till jobbet, och då kommer jag inte ha lika mycket tid till träning mer. Nu har det varit skönt att inte behöva planera in träningen, utan jag har kunnat träna på känsla och när jag vill.

En aktiv bloggare

2 svar

Är jag en aktiv bloggare? Det är alltid kul att få ett omnämnande och uppskattning för det arbete jag lägger ner på bloggen. Även om jag mest skriver strunt, för mig själv och inte tjänar något på bloggen, är det kul att få uppmärksamhet. Det tar ändå tid att skriva inlägg och fotografera, och då redigerar jag inte ens mina bilder. Länkkärlek, kommentarer, gilla-markeringar och dylikt. Jag har alltså blivit omnämnd av Bloggkommentatorn som en av dem som har bäst bloggflow 2020.

Och så är jag bra på att ta selfies också

Jag har publicerat 49 inlägg på 129 dagar. Det betyder ungefär ett inlägg varannan eller var tredje dag. I något skede hade jag en oplanerad bloggstreak på flera veckor, där jag skrev ett inlägg om dagen. Då var jag en aktiv bloggare. Jag försöker att inte ta någon stress över bloggen, eftersom jag främst skriver för mig själv, men jag vill ändå inte att den ska stå tom i många dagar. Till exempel när vi är på resa, brukar jag tidsinställa inlägg, för då vet jag att jag inte har tid eller ens lust att blogga.

När jag har inspiration brukar jag därför skriva många inlägg, för att sedan ha dem i utkasten för att ”mogna”. Vissa blir aldrig publicerade, medan andra kan bli publicerade flera månader efter att jag först påbörjade dem. Min inspiration går i vågor, som den säkert gör för många andra också. Ibland har jag massor att säga och berätta och ibland är det helt tomt i huvudet.

Cykeliver och planer

Lämna ett svar

Det blir mycket cykling just nu, men min cykeliver är hög för tillfället. Som den oftast brukar vara när det är vår och sommar. Jag tänker alltid att jag ska cykla mer och köpa ordentlig cykel och utrustning, men så brukar det inte bli så mycket mer av saken. På tal om utrustning förresten, jag visste väl att ni skulle ha en massa tips på lager. Tack!

cykeliver

Eftersom det känns osäkert med Tallinn maraton och min cykeliver är hög, tänker jag satsa mer på cykling just nu. Jag tänker fortfarande springa, men just nu känns det faktiskt riktigt kul att cykla. Jobbigt, men kul.

Förra sommaren hade jag planer på olika ställen jag ville cykla till. Jag bockade av de tre första på listan, och de kvarvarande på listan känns även just nu som de mest osannolika att cykla till. Klart att jag kan cykla till Pargas Port nu också, men själva poängen med att cykla dit var att stanna på kaffe eller lunch. Jag får kanske spara det till senare i sommar. Plus att jag kanske har bättre cykelben då, att jag orkar cykla bättre.

För det här med cykelben… Jag tycker att jag har tränat styrka bra under hösten och vintern, men det känns som om det inte alls hjälper mig vid cyklingen. Minsta lilla backe och mina ben tar tokslut och den lilla fart jag haft, sjunker. Hur får man starka cykelben? Trampa, trampa, trampa? Bara cykla mer och längre?

Jag ska smida vidare på mina cykelplaner, innan jag skriver ut dem här. Jag ska kolla in olika rutter, det vill säga, studera google maps. Sedan är det bara att börja trampa, och hoppas att jag inte tappar bort mig 🙂

Tips på cykelbyxor

6 svar

Om min cykelpremiär igår blev en lyckad sådan, är dagen efter något helt annat. Herrejösses vad jag har ont i rumpan. På sommaren när jag cyklar (långt) då brukar jag använda mig av mina vadderade cykelbyxor. Igår hade jag inte dem. Dels för att det var för kallt för knälånga shorts och dels för att jag tänkte att jag inte behöver. För jag skulle inte cykla långt. Turns out, hade behövt dem.

Jag som redan trodde att jag klurat ut hur man ska klä sig vid cykling. Jag hade lagom mängd kläder på mig. Inte för varmt, inte för kallt. Jag har en bra jacka som jag fick tipsat om att var det viktigaste plagget att satsa på. Den har till och med en ficka på ryggen, fast den är köpt för löpning. Nu är nästa problem, vilka cykelbyxor ska jag ha?

tips på cykelbyxor

Jag tycker jag alltid får en massa bra tips när jag skriver om cykling. Om cykelmodeller, var man kan serva cykeln, rutter, kläder. Det ena och det andra. Ni har säkert en massa bra tips på cykelbyxor på lager 🙂 Vad är ett bra märke? Varifrån ska man köpa? Ska man ha med hängsle eller inte? Långa, knälånga, shorts? Som inte känns som en blöja, men som ändå har vaddering? Är de fina är det ett plus, men inte ett svindyrt märke. Jag menar, Powerwoman är jättefint, men för tillfället är jag permitterad…

Så, cykelbyxor alltså. Tipsa mig!

Cykelpremiär

13 svar

Oj vad jag har längtat efter min cykelpremiär! Idag var det äntligen dags. Jag hade nästan glömt bort hur roligt jag tycker det är att cykla. Mina ben däremot, de hade snarare glömt bort hur tungt det kan vara. Jag får i princip aldrig mjölksyra när jag springer. När jag cyklar krävs det bara ett litet motlut och benen skriker av syra. De är inte vana att cykla.

cykelpremiär

Dagens cykling blev en helt okej cykelpremiär, knappa 22 kilometer. Jag ville testa hur det känns och bara komma ut. Förra sommaren cyklade jag ganska mycket, jag hade till och med cykelmål. Jag är fortfarande osäker på om det kommer att bli ett Tallinn maraton eller inte. Kanske jag istället ska ta och damma av de där cykelmålen? Det började så bra, men slutade i den stora floppen.

Jag drömmer fortfarande om en landsvägscykel, men de är svindyra. Jag tycker om att cykla, men jag vill också träna annat. Är det värt pengarna? Hur mycket kommer jag faktiskt att cykla sedan? Det känns som om det är ett återkommande tema på bloggen. Varje vår tänker jag samma sak, men så blir det inte så mycket mer av saken.

Problemet med en landsvägscykel är också att själva namnet säger vad de är till för, landsväg. Jag cyklar inte direkt i skogen nu heller, men det är grusväg, det är asfalt i gräsligt skick. Det är guppar, gropar, sprickor i vägen, kottar, stenar. Ifall jag köper en landsvägscykel för flera hundra euro (och ännu mer), då måste jag hitta nya vägar att cykla. Jag kan inte cykla runt Våno eller till slussen, utan då är det bara Skärgårdsvägen som gäller…

Chokladkex för latmaskar

8 svar

Mina dagar går fortfarande ut på samma sak. Städa, träna, baka, gå. Jag testar en massa nya recept som blivit populära på Instagram. Till exempel Dalgona coffee (inte så gott) eller Brookies (betydligt godare). Brookies är chokladkex som är en blandning mellan brownie och cookie. Sega, kladdiga och chokladiga. Kanske för att de innehåller en hel platta choklad…

chokladkex för latmaskar

Jag har nu upptäckt ett annat recept som påminner om brookies, men som är betydligt enklare och snabbare att laga. Ingen vispande och smältande av olika saker, blanda först det här och sen det där. Utan blanda alltihop på en och samma gång. Chokladkex för latmaskar. Dessutom äggfria. Receptet är härifrån, men jag skriver ut det här också. För 18 kex.

Chokladkex för latmaskar

75 g smör
2 dl mjöl
1 dl socker
1 dl sirap
0,5 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
(flingsalt)

Smält smöret. (Okej, ljög visst. En sak måste smältas)

Blanda alla andra ingredienser och häll på smöret. Blanda till en smet.

Enligt originalreceptet skulle man rulla bollar av smeten och sedan platta ut dem till 3 cm stora kex. Orka! Jag tog en matsked och klickade på bakplåtspapper 🙂 Nio stycken per plåt.

Grädda i 175 grader i ca 10 minuter.

Jag tycker att det är gott att strö flingsalt på (efter gräddningen) när man bakar med choklad, men där gör man som man vill.

De här chokladkexen blir mera knäckiga i smaken på grund av sirapen och de är inte lika kladdiga som brookies. Men jag tror nästan att jag kommer att baka dessa oftare, för de är så enkla att laga och att jag alltid har ingredienserna hemma. Det tog på riktigt max 15 minuter att laga dessa kex.

Testa!

Vilken träningsmånad!

2 svar

Det här med att vara permitterad är inte bara dåligt. För jösses vilken bra träningsmånad det har blivit, när jag haft oändligt med tid till träning. Jag undrar om det någonsin blivit en lika bra träningsmånad tidigare? Jag har tränat nästan varje dag. Promenader, löpning, styrka, zumba på distans. Ibland längre pass, ibland kortare, ibland två om dagen.

vilken träningsmånad

Jag registrerar alla mina pass på jogg.se. Garmin synkar automatiskt dit när jag laddar klockan och de övriga fyller jag i manuellt. Under april blev det 82,8 kilometer promenader och 82,4 kilometer löpning. Löpningen är jag riktigt nöjd med. Det blev nästan lika mycket löpning under april som det blev under januari, februari och mars tillsammans.

Mina promenader som var tänkta som tidsfördriv när jag är hemma om dagarna, har visat sig vara en riktigt bra träningsform. Jag tror att de har hjälpt mig i löpningen. Jag kan springa snabbt då när jag ska springa snabbt, eftersom jag får grundträningen från promenader. Dessutom gillar jag faktiskt att gå. Jag brukar alltid lyssna på podd och plötsligt har jag gått närmare tio kilometer utan att ens tänka på det. Promenader är också ett bra sätt att vänja kroppen vid att vara ute länge. Det blir som ett långpass, men med lägre belastning än vad ett långpass löpning skulle vara.

bra träningsmånad

För belastningen ja… Jag har kanske ändå tränat lite för mycket. Benen känns slitna. Inte att det gör ont, men de är inte direkt pigga. Nu är tanken att jag ska vila i några dagar. Låta benen och kroppen återhämta sig. Komma tillbaka pigg och kry och redo för mer träning.