Kategoriarkiv: Löpning

Mitt längsta pass sedan maj

2 svar

Jag blir fortfarande förvånad över hur bra löpform jag verkar ha för tillfället trots att jag mest cyklat hela sommaren. Idag sprang jag mitt längsta pass sedan maj med en riktigt bra känsla dessutom. Så nöjd och glad!

mitt längsta pass på länge

Idag blev det 12,5 kilometer, vilket inte är så mycket längre än vad jag sprang för någon vecka sedan. Då blev det strax under tolv kilometer och då var det också mitt längsta pass på evigheter. Det är kul att veta att formen finns där och att längderna blir längre hela tiden. Att det finns mer att ge.

Idag sprang jag igen med taktiken att gå de första hundra meterna av varje kilometer och sedan springa tills klockan piper för varje ny kilometer. Jag tycker att det fungerar för mig. Jag håller ändå nästan samma snittfart, till och med högre, än vad jag hade haft ifall jag sprungit hela vägen. På det här sättet orkar jag springa längre. När jag får korta minipauser hela tiden.

Jag är extra nöjd över att jag kunde öka mot slutet. Jag sprang den sista kilometern i 5:54 tempo. Det känns galet snabbt och speciellt efter att redan ha sprungit elva kilometer. Då var jag flåsig, men inte egentligen trött i benen. Det var mest tungt för att farten var hög.

Jag tycker det är kul att springa längre igen. Inte alltid harva runt i sju kilometer, utan märka en tydlig skillnad. Jag är ivrig inför hösten och nya träningsplaner. Eller inte kanske ivrig inför just hösten, utan mer träningen. Idag kunde jag springa i shorts igen och hade faktiskt riktigt varmt och svettigt. Det var antagligen sommarens sista löpning i shorts.

Mina träningsplaner för hösten

2 svar

Jag vill inte att sommaren ska vara över ännu, men jag är nog tvungen att inse att hösten är på kommande. Jag har sprungit i långärmad tröja, jag har cyklat i vantar, jag behöver lampa när jag cyklar hem på kvällen. Det är mörkt, det är kallare i luften och det känns som höst. Därför passar det bra att fundera över mina träningsplaner för hösten. Vad ska jag fokusera på, vad vill jag uppnå och hur tänker jag kring träningen?

mina träningsplaner för hösten

Mina träningsplaner för hösten

De två senaste åren har träningsfokus under hösten och vintern varit styrketräning. Tanken har alltid varit att bygga upp en stark kropp för att bli en bättre löpare. För att kunna springa längre och snabbare. För att satsa på Tallinn maraton året efter. Nu vet vi ju alla hur det har gått med den saken. Det har inte blivit något Tallinn maraton på två år. Därför tänker jag lite annorlunda i år.

höstlistan 2020

Den här hösten vill jag fokusera på löpning. Löpning är ändå min största passion och det jag tycker mest om. Jag har kommit igång bra med styrketräningen och jag tänker fortsätta med det, men löpning kommer att vara prio ett. Jag siktar på att springa tre gånger i veckan och träna styrka en gång. Blir det fler träningspass än det, är det en bonus. Det femte passet kan sedan vara valfritt. Ett lättare styrkepass, träningsvideon via Youtube eller yoga.

Jag ska satsa mer på löpning under september, oktober och november. December vet jag av tidigare erfarenhet att inte är en bra månad för utmaningar eller målsättningar. Jag vill se vad tre månaders fokus kan göra för formen. Just nu tycker jag ändå att löpformen är rätt så bra. Trots att jag cyklat mycket hela sommaren orkar benen springa. Jag kan springa långpass igen och det finns till och med fart i benen. Hur bra kan jag då inte bli om jag faktiskt satsar på löpningen under ett par månader?

höstlöpning som bäst

Ifall vädret är riktigt gräsligt kan det hända att jag ändrar min plan och fokuserar mer på styrka, men jag vill avsluta året på topp. Med mycket löpning och gott självförtroende. Nästa år, då jäklar ska jag springa maraton igen. Även om jag vet att det också krävs styrketräning, är det nog ändå löpningen som är grunden för maratonform.

Vad har du för träningsplaner för hösten?

Över tio kilometer

Lämna ett svar

Jag tycker att jag har kommit igång bra med mina långpass/längre pass igen. Efter flera månader med mest transportcykling till jobbet och kortare löppass på morgonen, är jag igen uppe på löppass över tio kilometer. Jag har sprungit över tio kilometer tre gånger i augusti, varav det längsta var tolv.

över tio kilometer

Det är skönt att veta att jag fortfarande kan springa långt. Även om jag inte kommer att springa maraton i år, eller något lopp överhuvudtaget, vill jag ändå känna att jag kan. Jag har mitt mängdmål för året på tusen kilometer löpning och jag vet att det kommer att krävas långpass om jag ska klara av målet. Jag kommer inte att klara av min målsättning med att bara springa rundor kring sju kilometer, utan jag måste nog upp mot femton. Plus de vanliga kortare rundorna.

Just nu känns löpningen riktigt kul. Jag tycker att jag har både fart i benen och uthållighet för längre rundor. Idag blev jag nästan förvånad över hur bra det kändes. Jag springer inte exakt hela rundan, utan jag går kanske hundra meter av varje kilometer. På det sättet hinner jag hämta andan och återhämta mig. Få ner pulsen lite. Jag går de första hundra metrarna av varje kilometer och så springer jag tills klockan piper för nytt varv. Idag hade jag trots gåpauser ett högre medeltempo än vad jag hade haft ifall jag sprungit hela vägen. Ett mycket högre medeltempo än jag brukar ha.

Ifall löpningen fortsätter att kännas så här bra, tror jag inte att jag kommer att ha något problem med mitt mål. Jag är snart uppe på femton kilometer igen. Kanske till och med längre. En runda på tjugo kilometer i år hade nog suttit fint. Eller varför inte ett halvmaraton? Det var evigheter sen senast.

Hur går det med mina träningsmål?

Lämna ett svar

Hur går det med mina träningsmål för året? Hur ligger jag till med löpningen, cyklingen, styrketräningen och rörlighetsträningen?

mina träningsmål 2021

Mitt cykelmål för året börjar snart vara avklarat. Jag har ungefär 100 kilometer kvar att cykla innan jag har uppnått mitt mål på 1000 kilometer. Tydligen hade jag också ett tidsmål att cykla under 50 minuter. Det kommer inte att ske, även om jag kapat mycket från min bästa tid från förra året. Kanske kan jag cykla under 55 minuter, men då krävs det nog medvind, pigga ben och lite varmare väder.

Något maraton lär jag inte springa i år, men jag har andra träningsmål att fokusera på. Jag ligger lite efter med löpningen, men jag litar på att jag kommer att fixa det i höst. Jag har ändå sprungit betydligt mer än vad jag gjorde i fjol och ligger redan nu på nästan samma mängd som hela förra året. Nästa mål att ta tag i, styrketräningen. Start idag.

Jag har tränat styrka mer regelbundet igen. Kanske inte en gång i veckan, men ungefär var tionde dag i alla fall. Oftare än en gång i månaden. Jag tycker ändå att jag är igång igen. Nu blir nästa steg att följa en plan. Inte bara göra övningar på måfå, känna på kroppen, komma igång igen, utan faktiskt tänka på vad jag gör. Knäböj, utfall, höftlyft, 3 x 10. Följt av axelpressar, bicepscurl och rodd. Sedan sidoplanka, sidoplanka med twist och vanlig planka. Inte blanda hejvilt.

tröskeln till löpning är hög

Idag var första gången sedan jag började träna styrka efter min lilla sommarpaus som jag kände mig stark igen. Eller starkare. Jag kunde ha tyngre hantlar och orkade mer. Jag är närmare mitt träningsmål med maxvikt på skivstången igen. Det känns som om jag gjort framsteg.

Rörlighetsträningen då? Njaa… All träning kan väl inte gå bra heller 😉

Tryck i benen

2 svar

Lite tryck i benen finns det tydligen ännu. Det är inte bara mjölksyra från all cykling. Jag hade inte så stora förhoppningar på dagens löppass, jag var trött och inte speciellt sugen på löpning. Jag ville ändå springa en gång den här veckan och tänkte att jag testar. Är jag för trött kan jag gå istället. Men som vanligt försvinner tröttheten bara jag kommer ut. Fast det kanske är segt i början, brukar det ändå bli bra till slut.

tryck i benen

Idag blev det till och med riktigt bra. Det har varit kul med morgonlöpning. Då när det varit som allra varmast är det nästan enda möjligheten till att springa. Tidigt på morgonen innan det blir för varmt. Men, det är ändå en annan sak att springa senare på dagen. När jag ätit en ordentlig frukost och kommit igång. Idag var jag visserligen också trött, men det fanns ändå energi i kroppen. Jag hade betydligt mera tryck i benen.

Det fanns mera kraft och power och jag kunde ta i mer. Jag hade inte en lika släpande känsla, utan jag kom upp i steget. Farten blev därför också högre och jag kunde springa på. Jag tror dessutom att jag sprang hela rundan, minus ett kort fotostopp och en paus för att korsa vägen. Jag minns inte när jag skulle ha sprungit en hel runda senast? Det känns som evigheter senast.

Det är kul att märka att jag kan och orkar. Jag behöver inte stanna och gå, utan jag kan springa längre sträckor i ett svep. Det bådar gott för hösten. Jag kommer ännu att cykla, men så småningom kommer nog löpningen att ta över igen.

Varför jag inte springer Tallinn maraton i år

Lämna ett svar

Det här är ett inlägg som är jobbigt att skriva även om jag vetat om saken länge redan. Varför jag inte springer Tallinn maraton i år. Det blev inget maraton ifjol, eller lopp för den delen heller, och det verkar som om historien upprepar sig. Just nu har jag i alla fall inget lopp inplanerat. Varken maraton eller kortare.

träningsplaner för 2020

Jag har helt enkelt inte haft motivation till att träna som det krävs. När jag sedan ännu kommer att få andra dosen av coronavaccinet bara två dagar innan Tallinn maraton, blev beslutet att inte springa ännu lättare. Då försvann den sista motivationen till att springa långpass och att följa ett träningsprogram.

Just nu är det roligare att springa på känsla och att cykla till jobbet. Jag vet hurudan träning det krävs för ett maraton. Jag vet också att även om jag är förberedd är jag nervös. Har jag tränat tillräckligt? Sprungit tillräckligt långa pass, tillräckligt med mängd? Jag behöver ingen extra stress över att få biverkningar av ett vaccin, vilket jag i och för sig inte fick efter första dosen.

varför jag inte springer i tallinn i år

Till ett maraton vill jag komma väl förberedd, pepp och ivrig på att springa. Veta att jag gjort det jag ska. Det har inte känts värt det. Lägga ner en massa träningstimmar och mängd, för att kanske sedan få biverkningar av ett vaccin. Eller att loppet blir inställt igen. Plus att det är jobbigt att resa, med möjlig karantän, coronatest, intyg och så vidare.

Ifall jag valt att satsa på att springa Paavo Nurmi maraton i Åbo, hade läget kanske varit annorlunda. Men maratondistansen lockar inte där, utan jag vill springa i Tallinn. Jag vill inte springa en två-varvs bana ute på ett folktomt Runsala. Jag vill springa i stan med folkfest och party hela vägen. Det är därför jag alltid trivts så bra på lopp i Tallinn. Stämningen.

Det är klart att jag kunde ha tränat som om jag skulle springa maraton, för att sedan kanske välja att springa en annan distans i Åbo. Att träningen inte är förgäves, men egentligen så är jag nöjd över mitt beslut. Bara för att jag inte springer maraton i Tallinn i år, betyder ju inte att jag inte kommer att göra det något annat år.

tallinn skyline

Jag är ändå i bättre form än jag var i fjol. Löpningen känns mycket bättre och jag har tränat mer. Det har varit skönt att jag tog beslutet över att inte springa i Tallinn tidigt på sommaren. Ingen stress över missade träningspass, eller att jag nu borde ligga på en sån här mängd i veckan. Långpassen borde vara si och så långa. Jag borde verkligen springa intervaller. Jag tror att den uteblivna stressen över träningen har gjort att träningen egentligen gått bättre. För jag har inget att jämföra med och jag ska ändå inte springa något lopp. Utan jag kan träna det jag vill.

inte springer i tallinn i år

Men nästa år, Tallinn. Då jäklar!

Vad jag räknar som ett längre pass

2 svar

Jag fick en fråga av Petra om vad jag räknar som ett längre pass. Jag ska försöka svara på frågan i ett skilt inlägg, även om jag gav ett kortare svar i kommentarerna. Vad jag räknar som ett längre pass beror på vilken form jag är i, men generellt sett är tio kilometer och uppåt ett längre pass för mig. Ju bättre form jag är i, desto mer förskjuts gränsen.

vad jag räknar som ett längre pass

När jag tränat inför maraton har tio kilometer varit ett kort pass, men då har långpassen varit över 20 kilometer. Just nu är jag inte ens i närheten av såna längder och därför räknar jag tio kilometer som långt. Det brukar vara min startpunkt när jag ska börja öka på längden.

Första veckan springer jag tio kilometer, för att nästa vecka kanske springa tolv och sedan 14 och så vidare. Jag brukar försöka öka med 1-2 kilometer per vecka. Vänja kroppen vid belastningen och att vara ute länge. Sedan när jag är uppe på längder kring 16 kilometer, då känns plötsligt tio kilometer kort. Fast det för bara någon vecka sedan kändes jobbigt och långt.

Jag brukar tänka i kilometer, men det går även att tänka i tid. När jag följt maratonprogram från ”Stora löparboken för kvinnor”, då har långpasset varit i tid. 90 minuter, 180 minuter, 200 minuter. Jag har ändå varit tvungen att försöka omvandla det till kilometer för att veta ungefär vilken rutt jag ska springa. 200 minuter är 3 timmar och 20 minuter, det är inte direkt en jogg runt kvarteret. Jag måste tänka ut att ungefär hur långt hinner jag på den tiden, och sedan planera rundan efter det.

Just nu tycker jag att ett längre pass är kring tolv kilometer, men planen är att börja öka på längden. Kroppen har orkat bra när jag sprungit tio kilometer och jag ser inget hinder för att öka längden ytterligare.

Tre dagar med morgonlöpning

2 svar

Kroppen känns förvånansvärt pigg och fräsch med tanke på att det blivit tre dagar med morgonlöpning. Plus fredagens längre pass. Jag vet inte när jag senast skulle ha sprungit tre dagar i rad. Tre dagar med morgonlöpning dessutom, det händer aldrig. Inte ens på en semesterresa i ett varmt land.

tre dagar med morgonlöpning

Det har varit lite segt att komma upp på morgonen. Jag hade helst velat fortsätta sova, men jag har stigit upp i alla fall. Ätit en banan, druckit lite vatten och klätt på mig. Den första kilometern är alltid värst. Då har jag mest promenerat för att värma upp och piggna till. Efter det brukar det lossna och jag kan springa på.

Just nu springer jag ”intervaller” på morgonen. På fredagen när jag sprang mitt längre pass, sprang jag längre i ett svep och jag vet nog att jag kan och orkar, men för tillfället tycker jag det är ganska kul med intervaller. Jag brukar springa 900 meter av en kilometer, så går jag 100 meter och så börjar jag om från början. Lite beroende på hur trött jag är eller hur varmt det är, kanske jag springer 800 och går 200. Mot slutet brukar jag sedan lägga in spurter. Springa 200, gå 100. Eller som idag, springa 100, gå 100.

Jösses vad 100 meter kan kännas jobbigt! Då är det fullt ös som gäller, inte jogg. Idag var jag nere på 4:30 tempo vilket är galet snabbt för mig just nu. Så snabbt att jag typ snubblade på mina egna fötter. Benen hängde inte riktigt med i tempot och koordinationen fanns inte.

tre dagar med morgonlöpning

Nu kommer det att bli några dagars vila från löpningen. Även om allt känns bra i kroppen, är tre dagar löpning i rad ändå ganska mycket för mig. Dessutom lovas det regn och så mycket gillar jag inte morgonlöpning att jag skulle vilja springa i regn 🙂

Äntligen har jag flyt i löpningen igen

2 svar

Jag kämpar på med min löpning, även om det blivit mycket transportcykling till jobbet under sommaren. Jag har sprungit två gånger i veckan, oftast tidigt på morgonen. Ibland kortare, ibland lite längre, ibland har jag mest gått och ibland har jag försökt mig på intervaller. Alltid med en varierande känsla i kroppen. Nu känns det som om jag äntligen har lite flyt i löpningen igen. Som om det fungerar. Där varje pass inte är ett kämpande och att ta i, utan det går av sig självt.

flyt i löpningen

Jag orkar springa längre sträckor. Jag behöver inte ta gåpauser hela tiden, utan jag kan tassa på. Det är inte lika flåsigt, benen är inte lika tunga, utan allting känns lättare. Som om kroppen har fattat vad den ska göra och huvudet hänger med. Oftast orkar kroppen nog mer än vad jag tror, men huvudet säger stopp. Visst skulle det vara skönare att gå? Är det inte lite väl flåsigt? Och jag lyssnar och går. Fast jag nog hade orkat springa lite till… Men nu när jag har flyt i löpningen igen, kan jag lättare ignorera rösten som säger att jag ska gå.

Dagens löpning var ett bra pass. Under fredagens längre pass kändes det som om det fanns mer att ge i kroppen och det gjorde det även idag. Konditionen är det inget fel på. Jag orkar springa längre igen och jag är inte trött när jag kommer hem. Jag har alltid en känsla av att jag skulle ha kunnat fortsätta springa ännu. Det är den bästa känslan att ha. Det gör mig mer motiverad till att fortsätta träna. Nu när jag märker att det går åt rätt håll och att formen är på väg uppåt.

Hur går din träning för tillfället? Är du inne i ett bra flyt? Eller har du sommarpaus?

Springa på dagen

Lämna ett svar

Springa på dagen, kan man ens göra det nu när det är varmt? Jag som bara har sprungit tidigt på morgonen hela sommaren. För att just undvika värmen och gassande sol. Redan då har jag haft varmt och svettats mycket. Hur skulle det då kännas att springa på dagen? Inte så tokigt faktiskt.

springa på dagen

Det blev en bra start på del två av min semester. Jag skulle springa ett lugnt och mysigt pass, men det blev något helt annat. Det blev det längsta passet på länge och med en riktigt bra känsla. Som om det finns mer att ge. Både när det gäller tempo och distans.

Med tanke på hur mycket jag cyklat den senaste tiden är jag förvånad över hur bra det kändes i kroppen. Hur lätta benen var och hur enkelt allting flöt på. Jag kom in i en bra rytm och kunde springa på i ett hyfsat tempo. Jag var inte tvungen att ta gåpauser, utan jag kunde springa hela vägen. Tass tass tass, en fot framför den andra.

Det är en känsla jag saknat. Det är kul med intervaller tidigt på morgonen, men jag saknar nog mina långpass. Dagens pass var inte ens ett långpass, det var bara längre än jag sprungit den senaste tiden. Jag har saknat känslan av att vara inne i ett flow och kunna springa länge. När allting bara funkar och det känns som om jag kan springa i oändlighet. Intervaller ger inte samma känsla, även om de är kul på ett annat sätt. Då känner jag mig mera stark och snabb än kanske uthållig och seg.

Nästa vecka har jag som sagt semester och då kommer det inte att bli någon cykling. Då kommer jag igen att satsa på löpning. Gärna lite längre pass, eftersom dagens runda helt klart gav mersmak.