Kategoriarkiv: Löpning

Årets första löppass

4 svar

Nytt år och ett helt oskrivet blad. Nu kommer det att bli mycket av årets första. Först ut på tur, årets första löppass. Jag börjar med det viktigaste förstås. Jag hade egentligen inte tänkt springa under helgen, utan redan på torsdagen, men det blev ändrade planer. Kanske det till och med blev bättre så här? Att kunna inleda det nya året på bästa möjliga sätt. 

Jag hade inte någon plan med dagens löpning. Om jag hade sprungit på torsdagen, hade jag sprungit 10,1 kilometer för att nå upp till 650 kilometer totalt för 2020. Nu har det målet varit och farit och jag ”behövde” inte springa 10 kilometer. Jag kunde springa vad jag ville på årets första löppass.

årets första löppass

Förra året inledde jag året med en promenad

Det fick bli en helt vanlig mysrunda. En runda som jag skulle kunna springa i sömnen. Så många gånger har jag sprungit den. Det är min standardrunda nummer ett. En jag alltid springer som test inför lopp. Eller den första rundan efter ett uppehåll. Eller när jag inte vet vad jag ska springa. Då springer jag alltid den. Det är som om benen automatiskt far dit.

Formen är det fortfarande inget fel på och det känns som om det var en bra inledning på ett nytt år. Det här året vill jag springa mer och förhoppningsvis delta i något lopp. Jag tror att jag ska skriva ett skilt inlägg om mina träningsplaner för 2021. Vad jag vill satsa på och vad jag vill uppnå. Även om det säkert inte kommer att bli en överraskning för någon tycker jag själv om att läsa tillbaka på gamla inlägg. Just nu känns allt självklart, men om något år har jag glömt bort hur jag tänkte och då är det kul med blogg.

1

Träningsåret 2020

8 svar

Träningsåret 2020, hur ska jag kunna sammanfatta det? Ingenting blev som planerat, inte ens slutet av året blev som jag ville. 2020 var året då jag sprang det minsta jag gjort på flera år, men istället cyklade en massa. Året då jag började gå på gym och till simhallen, för att vara tvungen att sluta några veckor senare. På grund av ni vet vad. Året då det knappt blev någon yoga överhuvudtaget, inga lopp och en sämre motivation till träning.

bra träningsmånad

Under 2020 var planen att springa mitt tredje maraton i september. Jag var ivrig på träningen. Grunden var gjord med styrketräning och nu skulle jag satsa på att slå personbästa. Jag hann inte ens börja med maratonträningen innan lopp på lopp började ställas in. Efter de första nyheterna om inställda lopp var det som om luften gick ur mig och jag kom aldrig igång. Jag hade ingen motivation till att springa, för innerst inne visste jag att det inte skulle bli något Tallinn maraton. Inte i alla fall som normalt, med folkfest och publik och en massa löpare.

tallinn 10 km

Under april och maj var jag permitterad och hade all tid i världen till träning. Jag varvade promenader med löpning och cykling och fick till några riktigt bra träningsmånader. När jag kollar på statistiken från jogg.se är det de månader jag har högsta totalen löpning. 82 kilometer i april och 92 i maj. Sedan gick det bara utför. Eller jag började cykla.

Som jag cyklade hela sommaren. I ur och skur trampade jag till och från jobbet. Jag cyklade fyra dagar i veckan och hade bilen en dag. Trampa, trampa, trampa. På mina lediga dagar sprang jag veckans enda löppass, eller så cyklade jag lite mer. Det var jag och cykeln. Totalt blev det 1628,2 kilometer cykling vilket är super. Drömmen om en riktig landsvägscykel blev bara större och jag jag gillade cyklingen allt mer. Jag köpte till och med cykelkläder.

träningsåret 2020

Det blir höst, jag byter arbetsplats och är tvungen att ta bussen till jobbet igen. Jag slutar cykla och bestämmer mig för att satsa på styrketräningen. Det går bra till en början, men sedan går det som med hela träningsåret 2020. Jag kommer liksom inte vidare och har ingen motivation. Komma igång är lätt, fortsätta och få det till en rutin är betydligt svårare. Jag har styrketränat, men jag har kommit bort från min plan och fokus och har mest igen tränat på måfå. Lite knäböj här, några armhävningar där. Det är ju bättre än ingenting förstås, men det är inte där jag vill vara.

skakig kropp

Mot slutet av året började i alla fall löpningen kännas bättre. Jag kämpade med löpningen hela året och i slutet av november, början av december vände det äntligen. Jag satte upp ett decembermål om att springa 87,1 kilometer för att få 650 kilometer totalt för hela året. Inte ens det klarade jag av. Jag var så nära och hade bara tio kilometer kvar att springa, men icke. Jag hade som plan att springa mina sista kilometer på nyårsafton, men var tvungen att jobba över på jobbet och kunde inte avsluta på topp och som jag ville.

träningsåret 2020

Det känns som om det blev ett passande avslut på träningsåret 2020. Året då ingenting går som planerat. Jag har kanske låtit negativ i det här inlägget, men 2020 var året då inget stämde. Eller det stämmer aldrig samtidigt. Om jag cyklade mycket på sommaren var det på bekostnad av löpningen och styrketräningen. När styrketräningen fungerade, gjorde löpningen inte det. När löpningen äntligen stämmer, blev det ingen styrketräning. Och yogan. Det blev exakt noll yoga med Adriene och jag har fortfarande inte heller gjort klart Dedicate…

2

Löparmage suger

2 svar

Hur många gånger har jag månne haft löparmage? Tusen? Att få löparmage suger rent ut sagt. Passet blir förstört, dagen blir förstörd, dagen efter påverkas också. Jag har varit skonad från att få löparmage länge nu eftersom jag inte sprungit några långpass. Det verkar som om jag lättare drabbas under längre pass, för nu när jag har börjat steppa upp löpningen kommer löparmage som ett brev på posten. Även om kroppen håller och det inte är något fel på konditionen är det som om magen inte hänger med i belastningen. Eller vad vet jag. Jag tycker inte att jag sett ett mönster med löparmage, bara att det sker oftare vid långpass.

löparmage suger

Jag har bestämt mig för att satsa på att försöka nå mitt decembermål. Igår sprang jag över 12 kilometer och det borde vara något att fira. Det är nämligen det längsta jag sprungit på evigheter. Tyvärr gör löparmagen det svårare att fira. Känslan efter passet var inte direkt den bästa och magen känns av ännu idag. Så mycket att det känns osäkert om jag alls kan springa imorgon. Jag vill inte irritera den ytterligare.

Jag hade inga problem med distansen igår och jag hade säkert kunnat springa längre. Benen var pigga och andningen fungerade. Jag kunde tassa på i ett bra tempo och allting kändes lätt. Vid kanske sju åtta kilometer började jag känna av magen. Jag var tvungen att gå ibland för att försöka lugna ner den, men visste ändå vad som var på väg att hända. Jag har haft den känslan många gånger tidigare. Hemma var det bara att rusa in på toaletten. Att ha löparmage suger verkligen.

Idag känns det redan bättre, men nu är det istället andra faktorer som påverkar. Efter ett långpass borde jag ju fylla på med energi, äta och dricka. Jag har inte varit sugen på mat och det känns i kroppen. Jag känner mig svag och vet att jag borde äta för att det skulle hjälpa, samtidigt är jag rädd för att trigga igång magen ytterligare.

7

Ska jag satsa eller inte?

4 svar

Satsa eller inte satsa? Det är den stora frågan just nu. Löpningen känns riktigt bra för tillfället och det känns inte omöjligt att klara av den tredje delen av mitt decembermål. Den delen som kändes för svår för att ens ha som en målsättning. Nämligen att springa 87,1 kilometer under december för att nå upp i 650 kilometer på hela året.

satsa eller inte satsa

Jag har hittills sprungit 64,6 kilometer vilket betyder att jag har lite över 22 kilometer kvar att springa. Planen är att springa imorgon och en gång till den här veckan. Jag kan lika gärna göra det på nyårsafton som säg på söndagen. När jag ändå ligger så nära mitt mål och löpningen känns bra. Jag tror inte att det ska vara ett problem att springa 11 kilometer imorgon och 11 på torsdagen. Ifall jag väljer att dela upp det så. Ett annat alternativ är till exempel att springa ett lite längre pass imorgon, typ 12-13 och sedan bara behöva springa 10 på torsdagen.

Jag är så irriterande nära mitt mål att det känns dumt att inte satsa på att nå det. Samtidigt är det just kanske dumt att pressa sig själv i onödan bara för att få till en jämn siffra. Det är ju egentligen ingen skillnad på 647 och 650 kilometer ifall jag ser på helheten. Som om tre kilometer spelar någon roll. Det är egentligen först i slutet av november och nu i december som löpningen börjat kännas bra igen. Kanske jag riskerar att förstöra den goda känslan med mina fånigheter? Att istället för att avsluta året på topp med bra löpkänsla, där jag är nu, avsluta året med ett bakslag. Eller ännu värre, skadad.

Så, satsa eller inte satsa?

1

Har det kanske vänt nu?

Lämna ett svar

För bara någon vecka sedan sprang jag 8,4 kilometer och tyckte att det var bra. Det är det ju självklart ännu också, men nu känns det som om min nivå har höjts. Nu är inte över åtta kilometer något ovanligt, utan nu kan jag springa det vilken dag som helst i veckan. Som idag. Jag blir ännu nästan lite förvånad över hur lätt löpningen känns för tillfället. Som jag har kämpat hela hösten och nu har det kanske äntligen vänt. Nu kan jag springa längre pass igen, utan att det är ett problem. Utan att behöva ta i, kämpa och nästan tvinga mig själv till det. Nu rullar benen på av sig självt, jag blir inte lika flåsig, inte lika stum i benen utan nu stämmer det.

kanske har det vänt nu?

Jag är så glad över att det äntligen stämmer igen. Jag är inte riktigt tillbaka där jag vill vara ännu, men nu finns det i alla fall hopp om att jag är på rätt väg. Att det går mot det bättre. Jag har ökat på distansen, kroppen håller och det är roligt att springa igen. Då någon gång under hösten var det inte speciellt roligt. Det var som om ingenting stämde och som om jag aldrig sprungit tidigare. Det var flåsigt, det var tungt, det gick långsamt, jag fick kämpa, jag gick mest under mina rundor och det blev fem kilometers rundor. Nu kan jag springa den dubbla distansen utan problem. Har det kanske vänt nu?

Jag hoppas på det. Jag hoppas på att år 2021 ska bli ett bättre år löpmässigt, eller nåja, ett bättre år överhuvudtaget. Kanske jag kan springa lopp igen? Då vill jag vara förberedd och ha gjort min träning.

 

1

Gruvan runt

2 svar

Finns det en mer klassisk runda att springa i Pargas än gruvan runt? Jag tror inte det. Hur många gånger har jag inte sprungit den liksom? Nu var det ett bra tag sedan jag sprang gruvan runt senast, men idag var det dags igen. Orsaken till att jag inte sprungit den på länge, är för att den är ganska exakt tio kilometer därifrån jag bor och jag har helt enkelt inte varit i form för tio kilometers rundor. Men nu känns det som om jag är där igen. I en sådan form att jag kan springa tio kilometer vilken dag som helst i veckan.

gruvan runt

Idag blev det dessutom längre än tio kilometer. Jag sprang några kringelikrokar runt kvarteret när jag kom hem och landade på totalt över 11 kilometer. Nu har jag officiellt sprungit det längsta jag gjort på över ett halvt år. Förra veckan sprang jag över tio kilometer, vilket var jättebra, men jag hade sprungit några meter längre än det i juli. Nu blev det mer.

Det är så skönt alltså. Att kunna springa över tio kilometer utan några problem. Som jag har kämpat med löpningen under hösten. Det har känts trögt, benen har varit sega, flåset har inte funnits där, andningen har inte fungerat. Det har varit det ena problemet efter det andra. Jag har inte gett upp, utan jag har tragglat på och nu har det kanske äntligen vänt.

pargas gruva

Jag vågar inte ännu hoppas på att det har vänt, men löpningen har den senaste tiden känts mycket bättre än det gjort under hösten. Då fick jag kämpa för att springa fem kilometer och nu kan jag springa den dubbla distansen utan problem. Det går inte speciellt fort, men just nu struntar jag i det. Jag springer hellre långt med gåpauser än fort. Jag är inte ens tvungen att ta många gåpauser. Det blir naturliga gåpauser när jag ska korsa vägen, eller stannar för att fota. Under den tiden hinner pulsen gå ner, jag hinner återhämta mig och jag kan springa vidare.

Intervaller och fart kan jag tänka på senare. Just nu vill jag bara hitta tillbaka till känslan av att kunna springa långt igen. Bygga upp en grund i löpningen, få tillbaka glädjen och självförtroendet för löpningen. Jag kan ju springa.

6

Steppa upp löpningen

Lämna ett svar

Jag springer vidare och löpningen känns faktiskt riktigt bra just nu. På söndagen sprang jag tio kilometer, idag blev det sju. Jag är nästan förvånad över hur bra kroppen känns. Det gör inte ont någonstans, jag fick inte träningsvärk efter söndagens längre pass och benen var pigga idag också. Då tränade jag dessutom styrka igår och jag borde inte ha känt mig så fräsch som jag gjorde. Eller borde och borde, jag var snarare förvånad över hur bra det kändes. Tidigare när jag börjat steppa upp löpningen har det resulterat i en seg känsla i kroppen.

steppa upp löpningen

När jag tränat inför maraton har långpassen planerats in noga för jag vet hurudan återhämtning som krävs. Ibland flera dagars vila. Nu är ju inte tio kilometer något långpass egentligen, men för mig är det ändå betydligt längre än jag sprungit på flera månader. Normala löppass har varit kring 5-7 kilometer.

Jag är glad och tacksam över att jag kanske äntligen är där jag velat vara hela hösten. Året? Att jag kan springa milen utan desto mer förberedelser vilken dag som helst i veckan och sedan springa igen om en dag. Jag behöver ingen extra återhämtning, utan jag är i så bra form att passet inte sliter. Det är som ett vanligt pass helt enkelt, bara lite längre.

Jag gissar på att ifall jag kommer att steppa upp löpningen ytterligare, då kommer det att börja slita på kroppen mer. Då kommer jag att behöva planera in den övriga träningen på basen av vilken dag jag ska springa långpass på. Inte träna tung styrka dagen innan långpasset och inte planera in intervaller dagen efter. Been there done that 🙂

2

Decemberutmaning check!

Lämna ett svar

Gissa vem som idag sprang tio kilometer? Det längsta jag sprungit sedan juli. Min decemberutmaning är således check. Eftersom det kändes så pass bra under dagens löprunda tror jag att jag ska försöka öka på distansen lite. Idag blev det nästan prick tio kilometer och det kändes som om det fanns mer att ge. Jag blev inte trött, benen protesterade inte, men jag fick kallt. Jag tycker inte alltid om att springa på sommaren i värmebölja, men kanske har jag ändå hellre för varmt än för kallt.

decemberutmaning check

Idag kände jag hur musklerna, främst framsida lår, blev stela av kylan. Jag tappade tekniken och det kändes som om jag stapplade fram. Jag frös inte direkt, men det var väldigt stelt. Nu var det nästan kylan som stoppade mig, jag hade kunnat fortsätta. Kanske inte för att springa årets längsta pass, men mer än tio kilometer i alla fall.

Jag har inte riktigt bestämt mig för ifall jag ska göra en satsning mot årets längsta pass. Jag gissade ju att jag ganska enkelt skulle få check på del ett av min decemberutmaning, men jag vet också att det inte är mycket kvar av december. Snart är det jul och förberedelser inför det kommer att ta av min tid. Plötsligt har jag inte tid att springa långpass för det är mycket annat som ska fixas. Kanske jag nöjer mig med av att ha klarat av mitt decembermål, springer ett längre pass än idag, men tar ingen stress över att springa årets längsta pass. Istället inleda 2021 med ett bra självförtroende och ivrig på löpningen.

Dagens löprunda kändes i alla fall som om det finns mer att ge. Formen finns där och det är inget fel på konditionen. Jag orkar springa längre rundor igen utan att kroppen protesterar. Den känslan är något jag längtat efter.

0

Kanske det är skorna i alla fall?

Lämna ett svar

Jag har många gånger funderat på skor versus dagsform. Hur mycket av känslan beror på skorna och hur mycket hänger på dagsformen. Kanske det beror på skorna i alla fall. Jag tycker att löpningen oftast känns bättre när jag har ett par lättare skor på mig. Ifall jag till exempel jämför dagens löpning när jag sprang med mitt senaste skoköp, de lättaste skor jag haft och fredagens löpning när jag sprang i mina Icebugs. Då är känslan som natt och dag.

hur mycket beror på skorna?

Omständigheterna var rätt lika om jag jämför mat, sömn, vila och så vidare. På fredagen var det visserligen slaskigt och blött och därför sprang jag i mina Icebugs, men idag var det sen igen stormigt och kallt, så att. Tja. Kanske skorna hjälper i alla fall, till att få en bättre känsla? Ifall förhållande är liknande.

Jag vet att jag inte kan springa alla pass i mina lättaste skor. Skaderisken är större i dem när de knappt har någon dämpning, men det är ju alltid kul att känna att det går bra. I de skorna känns det som om jag flyger fram, jämfört med Icebugsen som känns som klossar på fötterna. Icebugsen är bra till mycket, men snabba är de inte.

Idag blev det igen en kortare runda för att testa mina nya skor. Lite över fem kilometer varav de två sista i ett snabbare tempo. Jag blev förvånad över hur mycket snabbare det gick. Jag brukar ibland trycka på lite extra mot slutet, men då brukar det gå i ungefär 6:20 tempo. Nu pinnade jag på i 5:40. När springer jag någonsin i 5:40 tempo? Liite tror jag nog att beror på mina nya, lätta skor.

1

Min decemberutmaning

4 svar

Jag har haft utmaningar i december tidigare, ibland med yoga och ibland med löpning. Den här gången kommer min decemberutmaning vara relaterad till löpning. Löpningen har känts bra den senaste tiden och jag vill avsluta året på topp. Det här året har inte varit löpningens år och just därför vill jag försöka få ett bra avslut. Gå in i 2021 med en bra grund och ett bra självförtroende.

decemberutmaning

Jag hade först tänkt ha min decemberutmaning i tre delar, men jag har beslutat mig för att bara ha en del. Jag har lärt mig från tidigare utmaningar i december att december är den sämsta månaden för utmaningar. Just nu har jag tid, men snart är det jul och jag ska fixa med annat. Jobba mer, ordna med julklappar, baka, städa… Plötsligt har jag inte tid mer och min utmaning rinner ut i sanden. Eller det blir ett onödigt stressmoment. Något som ska göras ovanpå allt annat som också måste göras.

I år kommer min decemberutmaning vara att springa ett tvåsiffrigt löppass. Senast jag sprang tvåsiffrigt var den fjärde juli. Då sprang jag 10,1 kilometer. Löpningen har känts bra den senaste tiden, men passen har varit kring 7 kilometer. På måndagen sprang jag 8,4 och eftersom jag inte hade problem med distansen väcktes tanken om en utmaning i mig. Minst milen ska jag springa.

en mil löpning

Jag tror inte att jag kommer att problem med att springa milen och därför skulle jag kanske vilja ha en ”tuffare” utmaning. Del två som jag ursprungligen tänkte mig var att springa årets längsta pass. I mitten på maj sprang jag det enda passet som kan klassas som långpass i år, 13,8 kilometer. Jag skulle vilja springa längre än det, men det blir kanske för tufft. Att gå från sju kilometer till den dubbla distansen.

Normalt sett när jag brukar börja öka på distansen på mina rundor gör jag det med 1-2 kilometer per långpass per vecka. Om jag den här veckan sprang 8,4, skulle nästa vecka bli kanske 10, sedan 12, sedan 14. Det kan gå, men samtidigt vill jag också fortsätta med min styrketräning. Och inte addera onödig stress kring jul som att jag måste springa 14. Kanske jag bara håller min plan om att springa tvåsiffrigt och allt utöver det är extra. Det lär inte vara speciellt svårt att springa det längsta jag gjort på ett halvt år i alla fall.

Den tredje delen jag tänkte mig var att springa 87,1 kilometer under december för att få ihop totalt 650 på hela året. Njaa… Där är jag inte. Det skippar jag 🙂

Vad tror ni om min decemberutmaning?

1