Det började redan på fredagen, efter mitt pass med plyometrics. Det blev inte bättre av att jag sprang rekordlångt igår. Jag har så stela ben just nu, vaderna är värst. Det är bara att plocka fram foamrollern och börja rulla. Där står den i ett hörn i vardagsrummet, men ändå använder jag den inte. Bara när det är kris, och nu är det kris. Jag har inte haft så här ”ont” på länge.
Jag anade att jag skulle få träningsvärk efter plyometrics. Mycket hopp, hög puls och ovana rörelser brukar resultera i träningsvärk. Ifall jag tränat styrka med vikter får jag oftast träningsvärk i framsida lår, men nu är vaderna sjuka. Eftersom jag fortfarande bara springer i mina icebugs, blev det inte bättre av att jag sprang långt igår. Icebugsen är kanske inte gjorda för långpass, jag tycker de är tunga och klumpiga. När jag dessutom sprang längre än jag gjort på flera månader, blev det kanske för mycket för mina stackars ben.
Jag vill poängtera att det inte gör ont som i att jag är skadad, det bara känns i kroppen. Som att jag har gjort något annorlunda och tagit i. Ont-skönt, inte ont-ont. Ont-skönt är precis så som det känns när jag rullar med foamrollern. Jag hittar en punkt på vaden eller utsida lår, trycker lite, och skriker till. Samtidigt är det som om det hjälper. Jag tycker inte att vanlig stretch hjälper mig, för jag är annars också ganska rörlig. Jag har inga problem med att vika mig dubbelt och röra med händerna i golvet. Den rörelsen hjälper inte alls för stela baksida lår. Då är det mycket bättre för mig att rulla med min foamroller.
Nu ska jag komma ihåg att rulla. Det krävs så lite, fem minuter brukar räcka tycker jag. Det är också nästan max vad jag klarar av när jag är som stelast. Det gör helt enkelt för ont att rulla längre 🙂
0
