Långpass och löparmage

Lämna ett svar

Löparmage är alltid mitt största orosmoment inför tävlingar och lopp. Jag är sällan orolig över ifall jag ska orka springa loppet, jag oroar mig mer för hur magen ska bete sig. Okej, inför förra sommarens maraton var jag nog också orolig för orken, men annars brukar jag vara säker på att kunna genomföra loppet. Jag klarar av att pusha mig genom smärta, tunga ben, trötthet osv, men en kollapsad mage är svårare att förbise. Jag börjar alltid loppdagen med en tablett immodium och brukar ha med extra, just in case.

Innan löparmage

Löparmage är att plötsligt under ett träningspass drabbas av akut magknip och känslan av att behöva gå på toaletten. NU! Det är inte en kul känsla när man befinner sig långt hemifrån och inte har tillgång till toalett. Det kan tänkas att jag har varit tvungen att ringa efter hjälp när jag har drabbats tidigare. Det är länge sedan jag drabbades av löparmage, men idag var det dags igen.

Tanken var att jag idag skulle springa veckans långpass. Jag har varit ledig hela dagen och hade gott om tid för att springa. Jag åt frukost i lugn och ro här hemma och gjorde mig redo för att bege mig ut. Passet började bra, jag kände mig pigg och fräsch i benen och jag sprang på i hyfsad fart. Efter kanske fem kilometer började jag känna av magen. Det gjorde inte ont i magen, men den började knorra. Jag anade att något var på gång och försökte sänka tempot för att få bukt med problemet.

Jag tyckte att det hjälpte och jag kunde springa vidare. Jag hade ingen specifik plan över hur långt jag ville springa, men gärna mer än förra veckans långpass. Vid ett skede var jag tvungen att besluta mig ifall jag skulle vika av till vänster och få till en längre rutt. Eller skulle jag fortsätta rakt fram och ha en kortare väg hem. Jag valde det senare alternativet. Jag ville inte chansa eftersom magen kändes värre för varje steg jag tog. Idag satte inte orken stopp för springandet, idag var det magen som gjorde att löprundan blev avbruten.

12,5 kilometer kom jag innan krisen var ett faktum. Väldigt nöjd med löpningen i sig. Tempot var bra, känslan i kroppen (minus magen) var bra och jag sprang ändå långt. Väl hemma har det blivit några besök på toaletten och känslan är inte direkt den bästa. Det värsta med löparmage tycker jag är att det räcker så länge. Den akuta fasen är över fort, men biverkningarna sitter i länge. Jag mår fortfarande illa och magen känns av. Efter ett långpass borde jag fylla på med energi, men tanken på mat är inte lockande för tillfället.

Tanken var (är?) att jag ska springa imorgon också, men får se hur det blir med den saken. Tidigare när jag har drabbats av löparmage, brukar känslan hålla i sig ett par dagar. Det är inte roligt att behöva oroa sig för magen hela tiden. Dessutom har jag knappt ätit något idag, morgondagens pass kommer knappast att vara någon höjdare i så fall…

Kvällsyoga på en måndag

2 svar

Måndag verkar vara den dag i veckan som jag yogar på. Ibland på en tisdag, men nästan alltid måndag. Jag vet inte varför egentligen, det tycks alltid bara bli så. Ny vecka, nya tag och allt det där. Samtidigt är det skönt att jag har det som rutin nu. Att jag varje vecka får till ett yogapass, utan att jag behöver kämpa för det eller för att få det att passa in. Jag planerar in det automatiskt när jag gör min veckoplanering.

Jag har skrivit om det tidigare, hur mycket bättre jag mår när jag yogar. Hur jag blir lugnare, hur spänningarna i axlarna släpper och hur jag hittar fokus. Jag märker det speciellt när jag inte yogar. Hur mycket jag behöver yogan. Direkt jag slarvar blir jag stel i axlar och nacke. Jag får lätt huvudvärk och sover sämre. Nu när jag dessutom ökat på träningsmängden, springer längre och hårdare pass, behöver jag något som motvikt till det. Alla pass behöver inte vara med hög puls och fullt ös. Det är bra med lugn(are) pass ibland också.

Jag följer fortfarande Adrienes True serie på youtube. Jag har nu gjort åtta pass av 30. Hon är min favoritinstruktör på youtube inom yogan. Hon förklarar bra tycker jag och säger hela tiden att man ska göra enligt sin egen förmåga. Visar olika alternativ på övningar och är inte mycket för ”utrustning”. Allt som oftast ligger hennes hund med, vilket passar mig utmärkt eftersom jag också brukar ha hjälpredor när jag yogar.

Vem behöver ett yogablock, när man har en katt 🙂

Öka tempot

2 svar

Det verkar som om mitt sämre pass bara var en parentes och att jag nu är tillbaka till mitt normala jag igen. Kanske gjorde en vilodag susen? Idag hade jag planerat att springa ett snabbare pass, men jag var osäker på formen. Jag bestämde mig för att gå på känsla. Kändes det bra, skulle jag öka tempot, kändes det inte bra skulle jag lufsa på eller helt enkelt avbryta passet.

Idag var känslan som natt och dag till fredagens pass. Jag märkte genast att yes, jag är tillbaka och att det här kommer att bli en bra runda. Jag hade inte planerat in något specifikt pass. Inte programmerat in klockan på intervaller. Inte tänkt ut hur länge jag skulle springa eller hur långt. Inget om tempot, överhuvudtaget inget planerat förutom att jag ville springa lite snabbare än jag normalt gör.

Jag värmde upp först i 1,5 kilometer ungefär. Stannade och tog några bilder och tänkte att vid två kilometer ökar jag tempot och springer följande tre kilometer snabbare. Jag hade vid det här laget bestämt mig för vilken runda jag skulle springa och den är nästan sju kilometer. 1,5 kilometer nedjogg på det och så borde jag vara hemma, ifall jag räknat ut rutten och kilometerna rätt.

öka tempot

Första snabbare kilometern gick i 6:40 tempo. Det kändes fortfarande bra i kroppen och kändes knappt som om jag tog i ens. Jag beslöt mig för att öka tempot ytterligare. Nästa kilometer landade på 6:30 ungefär och nu började det kännas jobbigt. Inte jobbigt, men snarare jobbigare. Sista snabbare kilometern ville jag pusha kroppen ytterligare och testa om jag kunde springa i 6:20. Tidigare när jag sprungit snabbt, har det bara varit den sista kilometern och bara en kilometer. Nu hade jag ändå redan sprungit två snabbare kilometer och med fredagens skräppass i färskt minne, var jag osäker på mig själv. Men det gick ju! Kilometer fem gick i 6:18 och eftersom det fortfarande kändes bra, sprang jag en till snabb kilometer. På 6:11! Nedjogg hem och jag var väldigt nöjd över dagens pass. Fyra snabbare kilometer, varav två snabba.

Det blev dessutom mängdrekord den här veckan, med nästan 25 kilometer löpning totalt. Jag hade inte ens tänkt på det och blev förvånad när jag kollade på klockan. Även om fredagens pass är ett jag helst vill glömma, räknas det ändå förstås med till mängden. Den blev ju riktigt bra den här träningsveckan i alla fall. Ett riktigt bra snabbt pass idag, längsta långpasset på länge och mängdrekord totalt. Vem kommer nu då ihåg ett sämre pass…

Skräppass nummer två

6 svar

Det var tur att jag sprang veckans långpass igår, för känslan i kroppen var ännu sämre idag. Idag hade jag inte orkat springa långt och inte orkat motivera mig till att fortsätta heller. Idag sprang jag knappa sex kilometer. Enda orsaken till att det blev ens så långt, var för att jag var tvungen att springa hem också. Annars hade jag lagt mig ner vid diket vid tre kilometer och tjurat. Nu var jag tvungen att ta mig hemåt på något sätt och jag ”sprang” hem. Okej, mestadels gick jag.

Det var segt idag. Trötta ben, flåsigt, hög puls och allt kändes bara skräp. Genast jag kom ut från dörren och tog mina första löpsteg kände jag att det här kommer att bli tungt. Oftast brukar det lätta efter en stund när jag kommit igång och blivit varm i kroppen. Inte idag. Idag var det tungt från första till sista steget. Jag vet inte ens vad det beror på. Jag tycker att jag har ätit bra, sovit bra, jag borde vara utvilad… Eller tja, jag sprang ju igår förstås, men det var tungt igår också och det borde det inte ha varit. Att benen är trötta kan jag ännu förstå efter gårdagens långpass, men idag fungerade inget.

Som tur har jag sprungit så länge att jag vet att det ibland kommer perioder som känns tunga. Jag har inte blivit sämre över en natt, utan det är bara en fas. Formen går upp och ner hela tiden. För tillfället är den nere, för att snart vända igen och jag kommer att flyga fram. Imorgon är en planerad vilodag, men jag hade vilat oberoende om det var planerat eller inte. På söndagen testar jag att springa igen. Jag hade planerat ett lite snabbare pass, men jag får se hur det känns i kroppen då.

Skenet bedrar, det var inte så här roligt egentligen

Lite längre, lite mer

Lämna ett svar

Idag sprang jag mitt planerade långpass, men det satt hårt inne och jag fick kämpa idag. Alla pass går verkligen inte lätt och idag var ett sådant. Benen var hyfsat pigga och flåset var det inget fel på, men känslan var inte bra idag. Det var inte direkt att jag flög fram på lätta ben och med bra känsla i kroppen. Inte så att något kändes fel, men ibland kommer det helt enkelt pass som man bara måste ta sig igenom. Som bara är. Jag vet att det ibland kommer dagar som är jobbiga, men nästa pass går redan lite bättre.

Jag hade som plan att springa upp mot tolv kilometer idag. Trots att det var kämpigt att springa idag, klarade jag av min målsättning. Pannbenet var starkt idag och jag fortsatte att springa fastän det var tungt. Jag förhandlade hela tiden med mig själv. Kanske jag viker av här redan och springer hemåt istället? Att jag inte springer min planerade runda, utan avbryter den och springer långt imorgon istället. Jag visste ändå med mig själv att jag skulle ångra mig ifall jag avbröt och tänk om det är jobbigt imorgon också. Bäst att springa vidare i stället, för såå jobbigt är det väl ändå inte?!

Väl hemma var jag glad över att jag inte avbröt passet. Jag skrapade ihop nästan tolv kilometer, garmin stannade på 11,85. Klart godkänt tycker jag. Nu när jag tänker tillbaka på passet och ska skriva om det, känns det inte jobbigt mer. Jag börjar tvivla på min känsla. Var det faktiskt så jobbigt som jag kommer ihåg. Det kan det knappast ha varit, eftersom jag trots allt sprang nästan 12 kilometer. Då kan det väl inte ha varit jobbigt heller. Så klart är det jobbigt ibland, men inte hela passet? Det är konstigt hur snabbt man glömmer. Eller förtränger 🙂

Det som jag väljer att ta med från passet är att jag nu igen springer långpass på såna längder där jag vill vara. De blir hela tiden lite längre. Jag orkar och kan för varje gång springa lite mer. Det känns som evigheter sedan jag sprang 12 kilometer, men trots en lite sämre dag, går det utan problem. Nästa veckar ökar jag på igen.

Tar tillbaka mina ord

Lämna ett svar

Minns ni vad jag skrev igår? Att träning botar träningsvärk? Jag tar tillbaka mina ord idag. Herredumilde vad jag har träningsvärk idag. Inte i.o.f.s i vaderna mer, men ungefär överallt annat på kroppen. Armarna känns, axlarna, skulderbladen, för att inte tala om magen. Jag märkte av det redan igår när jag gjorde plankövningen. Att det blev jobbigt direkt och att kroppen inte var van vid rörelsen. Idag känns det i magen att den fick jobba igår. Det känns på ett sådant sätt att jag inte får skratta eftersom det gör för ont då. Jobbigt… Jag glömmer bort det och plötsligt blir jag påmind om hur ont det gör. Vad gjorde jag för träning med TRX banden igår egentligen? Jag som skulle ha fokus på ben, och så känns det ungefär överallt förutom i benen.

Bilden har inget samband med texten, men söt är hon

Det positiva med att det inte känns i benen, är att mina planerade löppass borde gå smidigt. Det är inte en kul känsla att springa på trötta ben. Löpningen blir seg och det känns som om jag inte alls tar mig framåt. Jag har inte ännu bestämt ifall jag ska springa veckans långpass imorgon eller på fredagen. Vädret verkar bli ungefär det samma båda dagarna och jag är ledig både torsdag och fredag. Det lutar mot att jag springer långpasset imorgon. Det räknar jag ändå som mitt viktigare pass och jag vill springa det på utvilade ben. Inte att jag sprang dagen innan långpasset, om än lugnt. Kanske jag ändå tar ut mig för hårt och sedan inte är så pigg som jag kunde ha varit till mitt långpass.

Hellre att jag springer långpasset imorgon och fredagens pass blir vad det blir. Kanske att jag har pigga ben då också och passet blir bra. Kanske har jag inte det, men jag springer i alla fall, men inte på bekostnad av kvaliteten på långpasset. Det låter vettigt tycker jag. Det är konstigt hur mycket klokare jag blir när jag är tvungen att formulera mina tankar i skrift och får se det svart på vitt 🙂 Långpass imorgon alltså är planen.

Träning botar träningsvärk

Lämna ett svar

Jag har fortfarande (!) träningsvärk efter fredagens plyometrics. Inte träningsvärk som i kan inte alls röra mig, men i vissa rörelser känns det fortfarande av. Speciellt vaderna är ömma, vilket inte är så konstigt med tanke på allt hoppande. Det bästa sättet att bota träningsvärken är att träna igen och eftersom veckoplanen hade styrka på programmet idag, fick det bli det idag. Jag vill ju inte avvika från planen på dag två heller…

Planen var att fokusera på benstyrka och bålen idag med hjälp av mina TRX band. Jag har börjat våga fler rörelser nu när jag kollat igenom olika instruktionsvideon på youtube. Olika plankövningar eller magövningar med TRX känns kan jag lova. Jag försökte mig på att dra in benen när jag stod i plankan. Jag orkade typ tre innan det blev alltför jobbigt och jag blev tvungen att vila. Nu vet jag vad jag har att jobba vidare på. För det kändes minsann effektivt. Knappt hade jag kommit upp i position innan det blev tungt.

En kul grej märkte jag i alla fall att yogan gett mig. Jag har blivit starkare i armarna och säkert också starkare överlag. Inte större muskler, men mer kontroll har jag fått. Alla dessa chaturangan har gjort något. Plötsligt känns en vanlig armhävning lätt och en med smalt grepp inte heller något övermäktigt. Inte direkt att jag orkar många, men jag orkar i alla fall. Kul att märka att min träning ger resultat och det ger mig såklart motivation att fortsätta. Nästa steg är att jobba vidare på plankan med TRX banden. Det ser inte direkt snyggt ut.

Note to self. Städa huset innan bilden kommer på bloggen. Här tränar jag. Bland kattmat, dammsugare och övrigt. Och vem tränar framför kaminen liksom?! Som om det inte var varmt nog…

Träningsplaner vecka 6

Lämna ett svar

Det var länge sedan jag gjorde upp träningsplaner för veckan, åtminstone inte några som jag skrivit ut här på bloggen. För det mesta brukar jag nog ha någon form av plan i huvudet, men inte vilket pass jag ska göra på vilken dag. Nu är det februari och dags för mig att steppa upp träningen. Jag har kommit igång med träningen och kan börja träna mer efter en plan. Få till mer strukturerade pass och inte gå så mycket enligt känsla. För let’s face it, när vill man faktiskt springa intervaller?!

Det här är min plan för veckan:

Måndag: yoga, check på det
Tisdag: styrketräning, fokus ben och bål med hjälp av TRX
Onsdag: vila
Torsdag: löpning
Fredag: löpning
Lördag: vila
Söndag: löpning, lite snabbare tempo

min plan för vecka 6

Torsdagen och fredagens löppass är lite öppna ännu. Planen är att någondera dagen springa ett långpass och den andra dagen en vanlig distansrunda. Jag vill inte helt låsa mig vid planen, utan lämna öppet för känslan i kroppen, vädret osv. Långpasset siktar jag på att bli 12 kilometer, eftersom milen är avklarad två gånger nu. Jag vill öka på längden en aning igen. Söndagens snabbare pass är inte intervaller, men mer ett pass att pusha kroppen. Jag vill få till en större variation i min löpning. Inte springa alla pass ungefär lika långt i ungefär samma tempo. Utan ett pass som är helt klart längre, men långsammare tempo, och ett som klart går i snabbare tempo än de övriga.

Ungefär så tänker jag mig. Vad tror ni om planen?

Solsken, frisk luft och långpass

Lämna ett svar

Det var meningen att den här veckan skulle vara en lugnare vecka. Det har den varit också, jag har fokuserat på yogan och gjort ett annorlunda styrketräningspass. Jag har faktiskt inte sprungit något i veckan förrän idag. Idag kunde jag inte hålla mig längre, eftersom vädret var strålande. Solsken, klarblå himmel, snö och bara några minusgrader. Vem vill inte springa då liksom?! Jag hade nog antagligen sprungit annars också idag, men i och med att det var solsken ute, blev passet längre än en vanlig mysjogg.

solsken och solglasögon

Jag hade inte plan för löpningen idag. Tanken var bara att njuta av det fina vädret och över att få vara ute. Jag hade tänkt att det skulle vara smockfullt med folk ute, eftersom vädret var så fint, men konstigt nog mötte jag nästan inga människor. Come on people! Vardagsmotion. Söndagsnöje. Sunday runday. Jag såg på riktigt kanske bara 10 personer och då var jag ändå ute i nästan en och halv timme. Var höll alla hus? Det var inte ens så att jag sprang i skogen och därför inte mötte någon. Jag sprang mitt i stan, på stora, trafikerade vägar och mötte ingen. Fast kanske alla var i skogen 🙂

Idag hade jag för första gången på mina solglasögon när jag sprang. Jag köpte dem redan förra våren, men har aldrig använt dem. Det har inte behövts och jag har glömt bort att jag har dem. Idag kom de väl till användning. Solsken plus snö är härligt, men påfrestande för ögonen. Mina solglasögon satt som ett smäck och jag hade inga problem med dem. Jag kände mig som värsta skidproffset när jag hade dem på. Jag hade dem ovanpå mitt pannband och det hölls fast hur bra som helst och skumpade inte alls. Väldigt nöjd över inköpet!

Något som jag också är väldigt nöjd med är dagens runda överlag. Det blev över 10 kilometer igen, t.o.m ett nytt distansrekord. Jag hade verkligen inte planerat att springa så långt, men kunde inte hålla mig. När vädret är underbart, gäller det att passa på. Det är en skön känsla att ha, att jag kan springa milen utan större ansträngning eller planering. Kroppen svarade bra och jag hade säkert kunnat fortsätta ännu. Men jag måste ju ha något att se framemot också…

Plyo eller plyometrics

Lämna ett svar

Den med god syn lade kanske redan märke till att det fanns ett pass som hette plyo i min sammanfattning av januari. Vad är då plyo för något? Plyo eller plyometrics som det även kallas är en form av hoppträning. Jag gör det inte ofta, eftersom det är svinjobbigt, men varje gång jag gör det känner jag mig som en vinnare. Jag har en dvd som är nästan en timme lång, från samma serie som jag gör min benträning ifrån. Bra grej det där från tv-shop.

plyo

En timme är nästan lite för länge tycker jag, eftersom det blir jobbigt efter ca två minuter. Programmet består av 3 övningar på 30 sek, och en övning på en minut. Upprepa det en gång och det är en serie. 30 sekunder vila och därefter fortsätter nästa serie med nya övningar. Totalt är det sju serier tror jag. Åtta gånger sju är femtiosex, så 56 olika hoppövningar. Det känns idag kan jag lova. På helt andra ställen än när jag gör ”vanlig” styrketräning som t.ex knäböj med vikter.

Jag gillar att känna mig stark, men behöver också bli mer explosiv för att bli snabbare. Där kommer plyon in som ett bra komplement. Det är inte regelrätt styrketräning, utan jag tycker det är en kombination av styrka och pulshöjande. Jag hade min pulsklocka på igår när jag tränade. Pulsen var ibland uppe i långt över 160 och det var både svettigt och flåsigt. Mjölksyran brände i benen efter bara några minuter. Jag gjorde knäböj med hopp, utfall med hopp, hopp framåt, hopp bakåt, hopp åt sidan… Jättemånga hopp helt enkelt. Inte den här videon, men många av samma övningar.

Även om det är ett jobbigt pass, är det samtidigt roligt. Tiden går fort, svetten sprutar och det känns som om man gjort något. Inget kanske att rekommendera för nybörjare, men som ett bra komplement för den lite mer träningsvana personen.