Mörkerlöpning

Usch vad det börjar va mörkt om kvällarna! Och på morgonen också för den delen. Snart är vi där igen att det är mörkt dygnet runt ungefär… Mörkt när jag far på jobb och mörkt när jag kommer hem från jobbet. Dystert värre!

Idag lockade det inte direkt att fara och springa efter jobbet. Jag var trött och lite sliten efter jobbet och hade ingen större lust.  Det var kallt, det var mörkt och soffan lockade. Jag funderade om jag skulle ställa in mitt planerade pass, men beslöt mig i alla fall för att springa. Egentligen hade jag inget planerat pass i sig, men jag hade planerat att springa. Jag tänkte att en kort runda är bättre än ingen runda och väl ute var det ändå helt okej. Så är det oftast, bara jag kommer ut genom dörren går det bra.

Dagens runda blev strax över 5 kilometer. Det var inte den snabbaste rundan i mannaminne, men det blev i alla fall 5 kilometer, vilket är mer än jag trodde att det skulle bli. För tillfället tycker jag det är viktigare att min träning blir av, än kvaliteten på träningen. Jag vill hålla igång min rutin och inte tumma på passen bara för att jag inte har ”lust”. Ibland måste jag ta mig själv i kragen och göra i alla fall. Oftast blir det som sagt bra.

mörkt

Idag var det dessutom premiär för pannband, vantar och hela baletten.

 

0

Ny kategori

Eftersom jag vet att det finns ni som enkom kommer till bloggen för att läsa om våra resor och se på bilder, har jag därför gjort upp en ny kategori. Där har jag samlat alla inlägg från våra senaste resor. Resfebern börjar komma igen när satt och kollade igenom inläggen och bilderna… Where to go next?

ny kategori

0

Långpass i höstsolen

Det är lyx att kunna springa mitt på dagen och när dagen dessutom bjuder på ypperligt höstväder finns det bara en sak som gäller. Långpass löpning. Sist som jag sprang långpass blev det 10,5 kilometer. Idag ville jag springa längre än det. Jag hade inte bråttom någonstans, utan skulle vara ledig hela dagen och kvällen. Jag beslöt mig därför för att ta med mig kameran, alltså telefonen, och försöka fota lite bilder längs vägen. Vädret var underbart, soligt, varmt och precis som så jag vill att hösten ska vara.

Jag lunkade på i sakta mak och genast märkte jag varför jag inte brukar ha telefonen med mig. Herrejösses som den skumpade i jackfickan. Hur kunde jag tidigare alltid springa med telefonen i en ficka på armen? Det är ju jätteobekvämt! Eftersom telefonen var med och störde, tänkte jag att det är bäst att jag fotar massor nu. Så att den inte är med i onödan.

Jag sprang en runda jag inte sprungit på ett bra tag. Det är en tråkig runda eftersom den inte går att springa ”runt”. I något skede måste jag helt enkelt bestämma mig för att vända om och springa exakt samma tillbaka igen. Det är en svår runda att springa på det sättet att jag har svårt att bedöma hur mycket jag orkar. Ska jag vända vid 5 kilometer och då få en runda på 10, eller vänder jag först vid 7 och springer 14 totalt. Eller vågar jag springa ännu längre innan jag vänder?

Det fina med rutten är att den erbjuder bra fotomöjligheter och det var därför jag valde den idag. Första fotopausen kom vid den första bron jag springer över. Jag har ännu inte vant mig vid att stanna mitt på en bro och ta selfien när bilarna swoschar förbi. Hej hej, här står jag och fotar mig själv 🙂 Alltså det är ju okej när jag är turist och ingen känner mig, men tja detta är Pargas. Nu inser jag att jag har fullständig hybris. Ingen känner mig eller snarare ingen bryr sig väl 😉

långpass 2

Jag tassade vidare och njöt att vädret. En fot framför den andra och bara komma in i ett bra flow. Jag har saknat att springa långpass och vara ute länge. När jag dessutom hade tid på mig idag, jag behövde inte stressa hem för att något väntade. Jag kunde stanna och fota bäst jag ville.

Ibland kändes det som om jag fotade mer än jag sprang. Jag vände strax före sex kilometer idag och totalt blev passet knappa 12 kilometer. Väl hemma var jag väldigt förvånad när jag kollade på klockan och på medeltempot för hela rundan, 7:20. Jag var inställd på betydligt långsammare än det eftersom jag pausade så mycket och när jag väl sprang, gjorde jag inte det särskilt fort. Det kändes så i alla fall. 7:20 är därför riktigt bra!

 

0

Skam den som ger sig, nytt försök till intervaller

Eftersom mitt förra intervallpass gick lite sådär, ville jag ge det ett nytt försök. På det igen helt enkelt. Jag har några intervallpass som jag bruka variera bland beroende på vad jag har för syfte med träningen. Nu är syftet främst att komma igång igen och och få lite fart i benen. Då brukar jag springa pyramidintervaller. 1 minut-2-3-4-3-2-1, med hälften tid vila mellan intervallerna som föregående intervall. Alltså 30 sek, 1 minut osv. Jag tycker om de här intervallerna, eftersom det är en bra variation. Jag får både springa kort och snabbt, men även lite längre intervaller. Perfekt när jag vill ha en blandning och inte känner mig redo för att springa t.ex tusingar. När är man nånsin redo för dem?

intervaller 2

I väntan på buss, kan man ta selfien

Jag kom hem från jobbet åtta på kvällen. Bytte snabbt om till träningskläder och ut genom dörren igen. Jag programmerade inte in klockan, utan tänkte att jag kollar på den efterhand och trycker på varv. Jag sprang och vilade kanske inte exakt den rätta tiden, men ditåt. Några sekunder hit eller dit spelar inte så stor roll i det långa loppet. Det kändes betydligt bättre att springa nu än i söndags. Jag har inte jämfört statistiken så noga eller kollat på mitt tempo under intervallerna, men känslan var bättre. Visst var det jobbigt, speciellt under fyra minuters intervallen, men det gick ändå att trycka på. Magen krampade inte, utan det var snarare flåset som inte hängde med. Och det kan jag göra något åt.

Nu känns det som om jag är på gång igen. Jag springer långpass, jag springer intervaller, jag får till både styrketräning och yoga. Jag är där jag vill vara träningsmässigt. Kanske dags att börja fundera på nästa års mål? Jag har ju en tanke. Jag vet egentligen vad målet är, jag vet bara inte hur jag ska nå det. Vad ska jag satsa på? Hur ska jag göra?

 

0

Ett första försök till intervaller

Intervaller är lite av hatkärlek för mig. Det är inte direkt kul när jag springer dem, men känslan efteråt är toppen. Samtidigt vet jag att de är bra för många orsaker och jag vill ju bli bättre i min löpning. Jag har inte sprungit regelrätta intervaller sedan mitt halvmaraton i början av september. Jag har mest kört på känsla och ökat tempot när jag känt för det. Inte kollat på klockan utan mest lunkat på enligt lust. Fartlek helt enkelt.

intervaller

Igår var första gången på länge som jag bestämde mig för att springa vanliga intervaller. Såna där klockan piper till när jag ska växla tempo och där jag hade en plan och ett inbyggt schema i klockan. Jag valde att starta lugnt och försiktigt. 10 st intervaller a´ 1 minut, med 1 minut vila mellan varje intervall. Ett första försök till snabbare tempo. De är korta så det hinner inte bli kräkjobbigt, men det känns ändå som om jag gjort något. Kul att springa snabbt igen och veta att jag kan. Skönt att få en tempoväxling i kroppen och känna på flåset.

Det var inte direkt den mest behagliga löprundan. Jag hade nämligen ätit innan och ibland kändes det som om jag hade maten uppe i halsen. Tempot blev kanske därför lägre än vad jag egentligen hade orkat med. Nu var jag tvungen att gå under vilan, främst för att det var obehagligt att springa med så tung känsla i magen. Idag sprang jag inte för fullt, utan det hade funnits mer att ge. Samtidigt kanske det är bara bra? Det var mina första intervaller på evigheter och det är en bra känsla att ta med mig till nästa pass.Att det finns mer krut i benen och mer att ge. Lite längre uppehåll mellan middag och intervallpass, så går det nog bättre nästa gång 😉

0

Foamroller, världens bästa grej

Jag har en foamroller liggandes hemma, men jag använder den alltför sällan. Den bara står där i ett hörn och samlar damm. Ibland kan det även tänkas att vissa katter använder den som klösträd 🙂 Efter gårdagens långpass löpning kändes benen stela. Det gjorde inte ont, men det kändes ömt och stelt som det ibland kan göra efter långpass. I såna lägen tycker jag inte att stretchning hjälper, utan det krävs något annat. Då är min foamroller är perfekt.

foamroller

Gammal bild, men jag tyckte vi var allihop så söta

Den kommer åt musklerna på ett helt annat sätt. Jag är inte ett stort fan av stretching egentligen. Jag kan vara väldigt rörlig i lederna, men samtidigt väldigt stel. Hmm… Det där lät visst lite konstigt, men det är svårt att förklara. Jag är snarare överrörlig, har inga problem med att vika mig dubbelt och får lätt ner händerna i marken om jag böjer mig framåt. Samtidigt kan baklåren vara väldigt stela efter löpning och då hjälper det inte direkt att böja sig framåt för att stretcha. För det är mitt normala läge. Med min foamroller blir det snarare massage för benen och musklerna och det hjälper bättre. Det känns skönt att rulla på ömma punkter och den kommer åt mer. Speciellt baksida lår och utsida lår brukar jag rulla. De är svåra områden för mig att stretcha. Jag kommer inte åt musklerna och inget hjälper.

Idag rullade jag fram och tillbaka en bra stund. Det var inte direkt skönt hela tiden, men efteråt. Aaaahh… Nu gäller det bara att komma ihåg att använda den. Det är ju så lätt och den står framme hela tiden. Det borde inte vara så svårt att komma ihåg det? Visst?

Använder du foamroller?
1

Ledig helg och långpass

Ledig helg på kommande och det firade jag på bästa möjliga sätt. Med en löptur förstås. Precis som Träningsblogga-Ida, har jag efter mitt halvmaraton inte sprungit långt. Jag har sprungit mina vanliga rundor på 5-6-7 kilometer, men det har inte blivit längre än det. Det längsta jag sprungit är 9 kilometer, men jag vill springa längre än så. Jag vill att min standardrunda ska vara 9 kilometer och långpassen kring 15 kilometer. Nu börjar suget efter långpass komma tillbaka och jag har lust att öka på träningsmängden igen. Inte bara springa mysrundor, utan göra upp en struktur kring träningen.

Idag var planen att direkt efter jobbet sticka ut på en runda, medan det fortfarande var ljust ute. Jag ville springa mellan 10 och 12 kilometer. Även om jag är sugen på att springa långpass igen, inser t.o.m jag att det är viktigt att börja lugnt. Jag har trots allt inte sprungit långpass på 6 veckor, jag kan inte börja med att springa 15 kilometer. Jag måste börja med ett kortare långpass, men ändå ett som är längre än min vanliga distansrunda. långpass selfie

Väl hemma stannade klockan på 10,5 kilometer. Skönt att komma över spärren på 10 kilometer och veta att jag fortfarande kan. Jag har inte tappat det, jag orkar fortfarande springa långt. Det här var ett bra första pass till långpass, nu är det bara att bygga på. Successivt öka på längden på passen och sakta men säkert komma upp i långpass på över 15 kilometer och längre. Farten och pulsen försöker jag att inte bry mig om, nu vill jag fokusera på längd och på samlade kilometer. Få upp självförtroendet och veta att jag kan springa långt.

Det här var en utmärkt start på helgen och det ska bli skönt att vara ledig.

Trevlig helg åt er alla!

0

Träningsvärk idag

Som rubriken anger har jag träningsvärk idag. Vad kan det bero på? Jo, jag gjorde min planerade styrketräning igår efter jobbet. Heja mig! Jag kom hem från jobbet, bytte om på två sekunder och startade programmet. Här skulle inte ges något utrymme för att fundera på saken och hinna ångra mig. Det var träning direkt som gällde. Inte sätta mig i soffan, inte busa med katten, inte äta något, utan direkt.

träningsvärk

Jag gjorde samma program som sist. Här tänkte jag skriva förra veckan, men så kom jag på att det inte alls var förra veckan som jag gjorde det. Utan för typ en och halv vecka sedan. Jag hade hoppats på att det skulle gå bättre än sist, men det verkar som om det kommer att vara lika brutal träningsvärk igen. Jag hade samma vikter som förra gången och allting kändes okej när jag gjorde övningarna. Men idag alltså, hallo träningsvärk!

Samtidigt är det en skön känsla. Det känns minsann i kroppen att jag gjort något och det blir en påminnelse om att jag måste hålla i träningen. Annars kommer jag varje gång ha lika jobbig träningsvärk och det vill jag inte. Jag hade planerat att springa intervaller imorgon innan jobbet, men med tanke på hur mina ben känns idag, tror jag att skippar den tanken. Det brukar alltid vara som värst andra dagen. Istället för intervaller tror jag det blir yoga, vilket också är en grej jag måste kämpa med för att få till. Hur mycket jag än tycker om det, får jag det inte gratis. Jag måste ta mig tiden och planera in det, annars ”glömmer” jag bort att göra det.

Idag blir det en välförtjänt vilodag /kväll. Jag har ju jobbat och sånt förstås, helt ledig är jag inte. Jag ska bara ligga i soffan, slökolla på tv och inte göra något.

När hände det senast?
0

Hur svårt ska det vara?

Hur går det med styrketräningen kanske ni undrar. Det går inte alls för tillfället. Handen är bra sedan länge, men det är bara ursäkter på ursäkter till varför jag inte får tummen ur. På söndagen blev det ingen träning överhuvudtaget fastän planen var att träna styrka. Igår var planen att styrketräna efter jobbet, men istället blev det en löptur. Ikväll, då jäklar, då ska det styrketränas!

Jag förstår inte hur det kan vara så svårt. Jag vill ju egentligen träna (styrka), men jag hittar alltid på något annat att göra istället. Igår tänkte jag hela dagen på det på jobbet. Vilka övningar jag skulle göra, hur länge det skulle ta, vad jag skulle ha för kläder på mig osv. På bussen hemåt ändrade jag mig och bestämde mig för att springa istället. Jag vet inte ens varför, plötsligt hade jag inte lust att träna styrka längre… Löppasset däremot var det bästa passet jag gjort på länge. Det var pigga ben och bra flås rakt igenom. Vilket inte egentligen gör saken bättre. Hur ska jag nu få till styrkan när löpningen kändes så bra?

reflex

Det är väl bara att bestämma sig. Ikväll ska jag träna styrka. Punkt. Så svårt ska det inte vara. Tummen ur och just do it!

0

Paavo Nurmi maraton flyttat

Den här veckan fick jag mejl från organisatören av Paavo Nurmi maraton att datumet till nästa år är ändrat. Det är inte precis så att jag anmält mig redan och att det nya datumet inte passar mig, men… Jag har de senaste fem åren sprungit där och har väl tänkt göra det nästa år också. Inte bestämt mig för distansen, men ett nytt maraton lockar nog. Jag har sprungit alla distanser på loppet, milen, halvmaraton och maraton. Nu till ”problemet”.

maraton 2017

Organisatören har valt att senarelägga datumet. Tidigare har loppet alltid arrangerats i slutet på juni, början på juli. Nu går loppet av stapeln den 18 augusti. Själva datumet är inget problem i sig, men jag hade även tänkt springa i Tallinn igen och det arrangeras den 9 september. Det är bara tre veckor mellan loppen. Jag är inte direkt Piggelina som betar av lopp efter lopp. Jag behöver och vill ha återhämtning efter lopp. Speciellt om jag tänkt springa maraton i Åbo. Då är det alldeles för tätt inpå att springa lopp om tre veckor igen. Oberoende av distans i Tallinn…

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det är långt in i framtiden och mycket kan hända tills dess. Samtidigt ifall jag vill springa maraton igen, kan jag inte flumma i all oändlighet. I något skede måste jag ha en träningsplan och göra en satsning. Då måste jag bestämma mig för vilket lopp som är viktigast. Vilken distans jag vill springa. Ska jag bara springa maraton i Åbo och strunta i Tallinn? Ska jag springa halvmaraton i Åbo och halvmaraton i Tallinn? Vilket inte heller känns optimalt, det känns också väldigt tätt inpå med två halvmaraton inom loppet av tre veckor.

Ska jag springa milen i Åbo och en längre distans i Tallinn? Det låter nästan som det vettigaste förslaget. Det går ju faktiskt att springa maraton i Tallinn också, jag har alltid sprungit halvmaraton där. Då skulle jag dessutom få till ett bra fartpass veckorna innan Tallinn och bra träning inför loppet. Hmm… Måste fundera vidare på saken. Det är inte så att jag måste bestämma mig nu genast, men lite irriterad är jag. Eller inte direkt irriterad, men det tidigare upplägget har passat mig bra. Nu känns det mest att hur jag än väljer, så blir det halvbra…

0