Tunga ben och tung känsla

Lämna ett svar

Det är nästan konstigt hur tunga ben jag kan ha på varje pass, med tanke på hur lite jag springer för tillfället. Det är tunga ben och tung känsla nästan varje gång jag springer. Jag tränade styrka förra vecka onsdag, men det borde inte sitta kvar i kroppen mer. Jag saknar den lätta känslan i löpningen. När jag flyger fram och där det känns som om jag kan springa i oändlighet. Nu känns det mest jobbigt. Jag vet att jag har valt att fokusera på styrketräningen den här hösten och vintern, men jag saknar ändå löpningen. Känslan jag får efter ett bra pass. Nu känner jag mig nästan alltid lite besviken efter att jag sprungit. För att jag vet att jag kan bättre.

Jag känner mig i väldigt dålig form. Nästa sommars mål känns långt borta och det känns som om det aldrig kommer att vända. Det är tur att jag har sprungit så pass länge att jag vet att det kommer att vända. Formen går upp och ner. Den går uppåt sedan igen när jag börjar fokusera mer på löpningen. Egentligen är det ju jobbigast mentalt. Jag saknar mest endorfinerna och kicken jag kan få från löpning. Det är inte så att jag inte tränat alls. Jag vet innerst inne att det är bra för mig att fokusera på styrkan och att det i sin tur kommer att göra mig till en bättre löpare. Det är bara jobbigt när jag är i mitt i det. Jag vill ju vara ute på andra sidan redan.

tunga ben och tung känsla

Men bloggen fungerar i alla fall. Allt som behövdes var lite gnäll. Jag behövde inte ens mejla supporten eller fixa något, plötsligt fungerade det bara igen. YAY!

Problem med bloggen

Lämna ett svar

Jag har haft problem med bloggen, och därför har bloggivern lite sjunkit. Jag ska försöka fixa problemet, eller jag ska väl inte fixa något. Istället ska jag mejla supporten och så får de fixa problemet. Eller ens säga vad problemet är, så att jag (Sam) kan göra något åt saken.

Just nu vet jag nämligen inte vad som är fel. Bloggen fungerar, men det verkar som om ingen ser mina inlägg. Eller man ser ju inläggen om man går in på bloggen direkt, men de som följer mig via olika RSS kanaler ser inte inläggen. Jag tyckte det började vara konstigt lite trafik till bloggen, inte för att jag har mycket till att börja med. Men jag har i alla fall betydligt mindre nu när jag haft problem med bloggen. För att det inte längre länkas automatiskt på olika sidor…

Annars då? Jag tränar, jag jobbar, jag julstökar. Ungefär så. Nästa vecka börjar projekt bakning. Jag ska igen göra mitt favoritgodis och baka bröd.

Hur har du det?

problem med bloggen

Styrketräning på känsla

Lämna ett svar

Idag avvek jag från mitt träningsprogram och körde istället styrketräning på känsla. Det är ett tag sedan jag gjorde styrketräning på känsla, jag har inte gjort det sedan jag började fokusera mer på styrkan den här hösten. Tidigare gjorde jag alltid på känsla, utan plan eller eftertanke. Jag slutade när jag blev trött och inte orkade fler repetitioner. Jag gjorde vad jag kände för och hade lust med. Resultaten uteblev kanske, motivationen var inte på topp, men jag gjorde det i alla fall.

Jag tycker att styrketräningen har blivit mycket roligare. Delvis för att jag har en plan och tanke bakom allt, men också delvis för att jag har blivit bättre. Det är kul att märka resultat och se hur jag utvecklas. Fortsätta jobba vidare i hopp om att bli ännu bättre.

styrketräning på känsla

Idag var jag inte speciellt sugen på träning, men jag visste att det är högst antagligen den enda möjligheten jag har till träning mer den här veckan. Julen är härlig, men betyder samtidigt långa, bråda dagar på jobbet. Plus att det är grejer som ska fixas hemma också inför julen. Tiden räcker inte alltid till allt.

Eftersom jag inte var sugen på träning, men ändå ville göra nåt, bestämde jag mig för att avvika från mitt vanliga styrkeprogram och bara göra vad jag känner för. All träning är bättre än ingen träning, och jag kunde göra så mycket eller lite jag ville. Jag behövde inte följa mitt träningsprogram, jag kunde ha lättare vikter och göra andra övningar än jag brukar.

På det här sättet blev det roligare igen. Jag fick fortfarande till ett bra träningspass, jag blev svettig och kunde ta ut mig, det var bara annorlunda. Dessutom är det säkert bara bra att träna varierat. Inte göra samma pass vecka ut och vecka in. Visst?! 🙂

Tung känsla i kroppen

Lämna ett svar

Jag har valt att fokusera på styrketräning den här hösten och vintern, och det på bekostnad av löpningen. Styrketräningen har gått bra och jag tycker att jag märker framsteg. Jag kan ha högre vikter i olika övningar och tekniken är säkrare. Plus att det har varit riktigt kul att styrketräna. Tyvärr har det resulterat i en tung känsla i kroppen när jag väl springer.

Dagens pass var inget undantag. Jag har tunga ben, det är flåsigt och jag kommer aldrig in i ett bra flow. Jag får kämpa för att inte ge upp, vända om eller börja gå. Det känns segt och jobbigt. Jag har inte haft en bra känsla i löpningen på länge. Det har hela tiden varit en tung känsla och jag saknar lättheten. När allt rullar på och jag bara vill springa och springa.

tung känsla i kroppen

Jag vet att styrketräning är bra för mig och jag ska fortsätta, men jag saknar löpningen. Eller rättare sagt så saknar jag känslan som löpningen ger mig när det går bra. Endorfinerna och kicken. Jag får inte samma känsla från styrketräningen, även om jag börjar tycka om det mer och mer för varje gång jag gör det.

Planen är ändå att fortsätta med samma upplägg, fast det kanske låter som om jag gnäller 🙂 Jag ska lita på processen och att det här kommer att göra mig till en bättre löpare på lång sikt. Att jag sedan nästa vår och sommar kommer att flyga fram. Jag måste bara göra jobbet och härda ut. Det kommer att vända sedan när jag lättar på styrketräningen, kanske till och med tidigare.

Det positiva med att satsa på styrketräningen framom löpningen, är att jag kan välja när jag springer. Snöar det, behöver inte springa, jag kan styrketräna. Är det för kallt, samma sak, jag kan välja att vara inne och styrketräna. Jag kan välja att springa när det är fint väder, som idag.

Säsongssammanfattning år 2019

2 svar

Jag brukar alltid skriva en säsongssammanfattning för året, det är kul att kolla tillbaka. Samtidigt reflektera lite över vad som gick bra, vad mindre bra och hur tankarna går nu efteråt. När jag hunnit fundera mer, ”landa” och när allting inte är lika färskt i minnet. När jag kanske kan uppskatta det mer. Det här är alltså min säsongssammanfattning år 2019. Tidigare versioner finna att läsa här, här, här eller här.

reflektioner från ett halvmaraton

Säsongssammanfattning år 2019

År 2019 kan sammanfattas med ett ord. Mjäh. Förra året var ett superår med pers på maraton och en riktigt jäkla kul upplevelse där. Dessutom ett kul bonuslopp, tio kilometer på Paavo Nurmi i Åbo. Det här året har känts som en besvikelse i jämförelse. En orsak är säkert för att jag inte har haft ett stort mål. Ett huvudmål för säsongen som jag har haft de tidigare åren. Jag hade svårt att bestämma mig för vilka lopp jag ville springa och vilka distanser. Allting krockade med andra evenemang och händelser.

För första gången på sex år kunde jag inte springa Paavo Nurmi i Åbo, för den helgen var bokat för annat kul. Jag trodde att jag inte skulle kunna springa i Tallinn heller, och när det väl visade sig att jag hade möjlighet att springa där igen, var det för sent för längre distanser. Jag hade varit så säker på att inte springa där, att jag inte tränat för varken halvmaraton eller maraton. Det grämer mig nu i efterhand. Att jag hade haft möjligheten, men inte tog den. Då kanske året hade sett annorlunda ut. Att jag hade tränat strukturerat mot en längre distans hela året. Det är nog den största lärdomen från det här året. Att jag behöver ett tydligt mål tidigt. Veta vad jag tränar för och varför. Det är också kanske varför det här året känns som en besvikelse.

säsongssammanfattning år 2019

Det här året blev det bara två lopp och inget av dem gav en sådan där superkul, det bästa som finns, vill genast springa igen känsla. Båda var lite halvbra, halvkul och jag har varit lite besviken efteråt. Tiden har varit ett mellanting mellan personbästa och sämsta och stämningen i publiken och loppet har inte kompenserat för tiden. Jag fattar ju att jag inte kan springa på personbästa varje lopp och på varje distans, men jag har kanske inte gett mig en ärlig chans till bra prestationer heller. Jag har inte fått ut allt jag velat ur kroppen. Farten har inte funnits och inte känslan av att kunna pressa mig. Vilket säkert beror på att jag inte tränat tillräckligt. Vilket beror på för att jag bestämt och anmält mig till loppen bara några veckor tidigare. För att jag inte haft ett tydligt mål.

Forssa halvmaraton

Efter många om och men blev det till sist halvmaraton i Forssa i början av juni. Jag började träna mer strukturerat inför det i april kanske. Som jag befarade innan loppet var distansen inget problem, men farten fanns inte. Dessutom var det hett och det påverkade säkert en del, men jag tror ändå inte att tiden hade blivit mycket bättre om det varit svalare. Jag hade ingen extra växel och ingen spurt. Jag lunkade på i jämnt och fint tempo genom hela loppet och tiden blev min näst sämsta på halvmaraton. Efter loppet fick jag väldiga magsmärtor och bilresan hem var inte rolig. Aldrig har folk kört så långsamt längs med Skärgårdsvägen när vissa har bråttom hem. Efter Forssa fick jag också bekräftat vad jag nog egentligen vetat tidigare, att jag inte kan springa Paavo Nurmi i Åbo och sedan gå på bröllopsfest på kvällen. Så illa som jag mådde och så ont i magen som jag hade, fanns det inte på kartan att ha kunnat delta på bröllopsfest i det tillståndet.

forssa halvmaraton

Tallinn tio kilometer

Åh, älskade Tallinn. Min favoritstad och favoritlopp att springa. Den här gången blev det en ny distans i Tallinn för mig. Jag har aldrig sprungit tio kilometer där, alltid halvmaraton eller maraton. Sett från den synvinkeln är det en positiv sak, att jag nu sprungit alla distanser där, men. Jag är nog fortfarande lite besviken över att det inte blev en längre distans där. Hade jag bara vetat tidigare att jag kunde springa där i år igen, hade jag tränat för maraton. Eller ens halvmaraton. Fått en revansch från Forssa. Gett mig själv en bättre chans att prestera på halvmaraton. Tränat för det. Nu kom möjligheten att springa i Tallinn oväntat och jag anmälde mig med bara några veckors varsel. Därför blev det en kortare distans. Jag hade säkert kunnat springa halvmaraton och kommit i mål, men jag känner mig själv. Jag vet att jag inte hade varit nöjd med tiden. Jag har sprungit så många halvmaraton att själva genomförandet i sig inte är en seger.

Tallinn tio kilometer var trångt från start till mål. Det var massvis med löpare och det minskade aldrig. Det var så mycket folk och så trångt att Sam missade mig när jag sprang i mål. Samtidigt bidrar det förstås till den härliga stämningen. Tallinn är nog mitt favoritlopp att springa. Det är alltid kul där och därför irriterar det mig kanske extra mycket att jag inte sprang en längre distans. Nu var det över innan det roliga hann börja typ. Millopp är också lite av en jobbig distans. Antingen går man (jag) för pers, tar ut mig och hinner inte njuta av loppet och stämningen, men är samtidigt nöjd i målet för att man (jag) tog ut sig och gav allt. Eller så gör man inte det, men hinner njuta av loppet, publiken och stämningen, och tiden spelar ingen roll, för att själva loppet var så kul. Nu blev det ett mellanting och det sammanfattar väl hela året. Eller inte hela året, men loppen.

säsongssammanfattning år 2019

Inte det bästa jag sprungit, inte det sämsta. Inte superkul, men samtidigt är jag förstås tacksam över att jag kan springa ett halvmaraton eller tio kilometer utan desto mer strukturerad träning. Att jag alltid är i sådan form att jag klarar av att genomföra loppet. Men ändå, mjäh. Lite mer hade jag kanske hoppats på.

Okoordinerad och ofokuserad

Lämna ett svar

Idag var det höstens sista zumba och det var något jag sett fram emot. Inte att det var sista gången, förstås, men att överhuvudtaget kunna gå. Jag har inte varit på zumba sedan oktober, det har inte alls passat med jobbet eller annars. Idag märktes det att jag inte varit på flera veckor. Jösses vad okoordinerad jag var. Jag var så lost i de flesta koreografier. Jag for till vänster, när andra for till höger. Eller så stod jag mest som ett fån och visste inte vad som vad upp och vad ner. Jag brukar inte ha svårt för att lära mig danskoreografier, men idag var det inte lätt.

okoordinerad och ofokuserad

Många av danserna var nya för mig, det var första gången jag gjorde dem idag. Tydligen har de varit med ett tag, för det var sista gången vi hade dem idag. När det börjar på nytt i januari, är det ny koreografi som gäller. Kanske jag hänger bättre med sedan och att jag inte är lika okoordinerad. Eller så är alla andra också ute att det inte märks lika tydligt vem som inte kan 🙂 Inte för att man måste göra ”rätt”, men jag har svårt att ta ut mig och rörelserna om jag inte vet vad jag ska göra. Jag får inte ut lika mycket av träningen, om jag mest står och funderar och försöker hänga med.

Det är kul med zumba i alla fall, fastän jag inte alltid hänger med. Jag gillar musiken, och när jag väl kan, då jäklar. Då är det hög puls, stora rörelser, höga hopp och riktigt kul. Jag gillar att träna i grupp. Jag blir pepp av de andra, tar ut mig mer och kommer i en bra stämning. Helt annat än att träna hemma på golvet via Youtube. Då känns det mest bara fånigt.

When in doubt, do core

Lämna ett svar

Styrketräningen fortsätter och idag var det dags för veckans andra pass. Det lättare passet, utan vikter, eller med mindre vikter, där jag fokuserar mer på core och överkropp. Lättare är kanske inte riktigt en korrekt beskrivning, eftersom det kan vara tillräckligt jobbigt att träna även utan vikter. Jag har slarvat lite med coreträningen, och det märktes idag. Jag har tränat core, men kanske inte med ett tydligt syfte eller program. Lite övningar på måfå, utan desto större tanke på hur många repetitioner eller varv. Gjort tills jag blivit trött eller inte haft lust mer. Lite som jag styrketränade innan, när jag inte följe ett program.

alltid denna core

Idag gjorde jag mitt trogna P90X core synergistics program som jag brukar ta till om jag inte har inspiration till egen träning. Jag visste vad jag ville träna, men inte hur, och då är det bra med färdiga program. Jag märkte genast en stor skillnad. Det blir helt enkelt bättre när jag följer ett program. Någon annan som har bestämt hur många jag ska göra, och vilka övningar. Jag behöver inte tänka själv, utan jag kan bara hänga med. På det sättet gör jag också fler än jag skulle göra själv. Ska man göra 25, gör jag 25. Eller ska man göra i en minut, gör jag det. Det hjälper också att någon står och skriker på en. Hejar på en. Kom igen, fem till, you can do it! Och konstigt nog, orkar jag alltid fem till.

Jag gillar det här programmet, eftersom det är en blandning av mycket. Det är inte bara core, utan också armar och axlar. Det passar egentligen perfekt som det andra styrketräningspasset i veckan, eftersom jag sällan har inspiration till egna övningar. Kanske det här kommer att bli mitt nya upplägg? Mitt egenkomponerade benpass en gång i veckan och det här en gång i veckan.

Sammanfattning av träningen i november

Lämna ett svar

Ny månad (igen) och dags att skriva en sammanfattning av träningen i november. November har varit en bra träningsmånad och jag har hittat ett upplägg som fungerar för mig. Jag har fortsatt med styrketräningen och kunnat öka på vikterna. Jag har sprungit och jag har yogat. Det som däremot totalt har lyst med sin frånvaro är zumban. Det blev inte ett enda zumbapass under november. Jag insåg det först nu när jag kollade i träningsdagboken. Det passar inte alltid med jobbet och när det passade för mig, var det ingen zumba. Den här torsdagen kan jag gå och då är det också sista gången innan det blir paus för julen. Men jag kommer förstås att fortsätta nästa år.

träningen i november

Träningen i november har rullat på bra. En vecka med mindre träning på grund av borttagning av visdomstand, men i övrigt bra flyt. Jag har känt mig som starkast/bäst när jag tränat styrka. Jag har utvärderat mitt styrkeprogram. Slutsatsen av det blev att jag nu tränar styrka annorlunda. Fortfarande två gånger i veckan, men annat upplägg. Ena dag med fokus på bara ben. Tyngre vikter, färre repetitioner och bara benövningar. Den andra dagen är det fokus på resten av kroppen. Core, armar och axlar. Lättare vikter och fler repetitioner. Jag får inte lika brutal träningsvärk längre, och jag tycker att jag blivit starkare. Jag kan ha mer vikt på stången och jag är säkrare i tekniken.

nytt träningsprogram

Löpningen är där som formen varierat mest. Ena dagen kan det kännas hur lätt som helst att springa, för att nästa pass kännas som om jag aldrig sprungit tidigare. Under november har det blivit löpning en eller två gånger i veckan. Jag har sprungit på känsla och tanken är mest att hålla igång löpningen. Jag försöker att inte stressa över hur lite jag har sprungit under hösten och istället lita på att styrketräningen är bra för mig. Att det kommer att göra mig till en bättre löpare.

träningen i november

Löpning: 34,3 km, 6 pass
Styrka: 9 pass
Yoga: 3 pass

Hur var din november?

Härligt väder, tungt ändå

1 svar

Vilket härligt väder det har varit idag! Snö, solsken, krispig luft och allt var verkligen upplagt för ett bra löppass. Trots ett härligt väder, var det tungt att springa idag. Jag har kanske inte vant mig vid kylan och den torra luften ännu. Det känns mycket flåsigare att springa och som om jag inte får luft. Benen är pigga, men det är bara tungt. Andningen fungerar inte och allt känns mest jobbigt. Idag kunde jag i alla fall springa i dagsljus och njuta av det. Det var inte lika kallt som på fredagen och jag behövde inte frysa. Jag kortare inte heller av rundan, utan sprang min vanliga standardrunda.

vilket härligt väder

Jag funderade länge ifall jag skulle springa i mina icebugs eller inte, och jag valde till sist mina vanliga löparskor. Det var inte så halt ute, och det gick riktigt bra att springa med vanliga skor. Skorna var i alla fall inte problemet idag. Utan det var snarare en allmänt blä känsla i kroppen. Flåsigt, tungt och jag var tvungen att kämpa. Jag kom aldrig in i ett bra flow, där allting rullar på av sig själv. Där det känns som om jag kan fortsätta springa i oändlighet och där allting bara stämmer. Andningen fungerar, benen är lätta och det är bara en fot framför den andra. Nu måste jag jobba mycket mer mentalt. Inte börja gå, inte korta av och så vidare. När det stämmer, får jag snarare tvinga mig själv till att stanna.

Som tur har jag sprungit så länge att jag vet att dagsformen varierar. Jag blir inte lika orolig längre, utan jag vet att det går upp och ner. Speciellt förstås nu när jag inte sprungit lika mycket som jag brukar, utan istället har fokuserat på styrketräning. Jag har inte vanan inne och det är klart att det känns jobbigare då. Dagens runda var dessutom inte bara dålig. Jag fick som sagt springa i dagsljus, vädret var härligt och det blev ändå sju kilometer. Inte fy skam!

Springa i snö

Lämna ett svar

Knappt hann jag skriva mitt inlägg om vintern, innan den kom. Snön, halkan och kylan. Igår blev det premiär för att springa i snö. Jag hade glömt bort hur jobbigt det känns första gången. Hur tungt det är för benen, hur jag måste trippa fram och ändra löpsteget och hur mycket mina luftrör protesterar. Igår var det inte ens såå kallt, det bara kändes så. Fingrarna frös till is och framsida lår var illröda när jag kom in i värmen igen. Men visst är det fint ute och betydligt ljusare nu med lite snö.

springa i snö

Gårdagens löprunda blev en kortis. Jag hade inte annars heller planerat att springa långt, men jag blev tvungen att korta av det. Jag frös helt enkelt för mycket. Det var inte behagligt att springa, det kändes mest bara jobbigt och kallt. Det blev bättre mot slutet när jag hade fått upp värmen och kommit igång, men vid det laget var jag nästan redan hemma. Mot slutet av rundan kände jag mig mer som mig själv igen och jag kunde ta ut steget. Inte trippa fram, utan springa som vanligt. Ifall vädret fortsätter så här, kommer jag att vara tvungen att springa i mina icebugs. De är jättebra mot halkan, men är tyvärr ungefär de klumpigaste skorna i världshistorien.

Det verkar som om jag får njuta av vintervädret ännu i ett par dagar. Det har lovats soligt och fint väder tills imorgon och jag hoppas på att kunna springa då igen. Jag är nämligen ledig och vill passa på att springa i dagsljus. Sol, snö och löpning. Finns det något bättre?

Tycker du om att springa i snö?