September är över och det blev ingen mer löpning den månaden. Istället inleder jag oktober med ett bra löppass. Och första gången i reflexväst. Tidigare har jag bara haft reflexer runt armen, men nu tyckte jag att jag behövde reflexväst. Det blir mörkt så plötsligt nu tycker jag. Solen kan lysa när jag startar, för att en halv timme senare. Poff. Mörkt.

Ifall jag har möjlighet springer jag förstås helst på dagen, men ibland går det inte. Det är jobb, det ska handlas, det är andra aktiviteter. Då finns det bara tid att springa på kvällen i mörker. Som tur funkar det med.

Jag blir fortfarande förvånad över hur bra löpningen känns för tillfället. Jag kan och orkar mycket mer än jag tror. Idag hade jag en liten dip där mellan kilometer fyra och fem, men jag kämpade vidare. Beslöt mig för att inte stanna och gå. Och det gick ju hur bra som helst att springa vidare. Kilometer sex sprang jag sedan i  6:20 tempo. Inte var jag ju alls trött.

Jag tror att oktober kommer att bli en bra träningsmånad. Jag vill springa mycket. Långpass blandat med snabbare pass. Just nu ser jag inga hinder till varför det inte skulle gå. Det är klart att jag måste planera träningen och prioritera den, men det är ju ändå något jag vill göra. Speciellt nu när löpningen känns bra, är det extra kul att springa. Jag hoppas bara att vädret kommer att vara fint. Jag springer gärna i sol och värme, mycket hellre än i regn, rusk och blåst. Eller ännu värre. Snö.

Jag vet inte hur jag ska beskriva dagens löprunda, som fartlek kanske. Jag sprang, jag gick, jag tog en (eller sju) fotopaus, jag sprang lite mer. Ungefär så gjorde jag hela rundan. Vad som skulle vara en kort runda efter jobbet, blev längre än planerat, men också med snabbare tempo än planerat. Jag sprang till och med två riktigt snabba kilometer.

I början kändes det segt, men efter några kilometer lossnade det. Plötsligt var det roligt att springa igen. Inte för att det inte var kul att springa först, men det kändes segt och jag hade trötta ben. När jag väl kom igång, blev det roligare. Därför blev rundan också längre än vad jag först hade tänkt mig.

Idag var det verkligen härligt höstväder för löpning. Sol, varmt, krispig luft och så så fint i naturen. Allt börjar ändra färg. Hösten är den bästa tiden för löpning. I alla fall när vädret är som idag. Vem vill inte ta fotopaus då och bara njuta?

Jag är fortfarande ivrig på löpningen. Jag tror att jag kommer att nå över 100 kilometer i september. Just nu är totalen 97, vilket redan det är jättebra, men jag planerar ännu att springa på torsdagen. Jag tror till och med att september kommer att bli årets högsta total för en månad. Jag har redan nu sprungit mer än vad jag sprang hela förra året. Det finns ännu goda möjligheter till att nå mitt träningsmål på tusen kilometer för hela året. September har varit en bra månad och jag är inte lika långt efter mer.

Regnet har öst ner och sommaren är officiellt över. Sommarkläderna är nerpackade och vintertröjorna har kommit fram. Jag har bestämt mig för att inte cykla till jobbet mer och har tagit hem mina byteskläder från jobbet. Jag behöver reflexväst när jag springer och mössa och vantar. Plötsligt blev det kallt, ruggigt och höststorm. Trots det här, känns löpningen riktigt bra och jag är ivrig på kommande träningspass. Även om det förstås är trist att sommaren är över. Det är ändå min favoritårstid.

På tisdagen sprang jag nästan 16 kilometer med en bra känsla i kroppen. Även om jag hade tränat styrka dagen innan, orkade benen springa långt. Ingen seg känsla, inte trötta ben, utan bra flås och pigga ben. Jag blev nästan förvånad över hur lätt det kändes.

Igår sprang jag sex kilometer med regnet piskande i ansiktet. Jag var dyngsur när jag kom hem. Eller, jag var genomblöt efter bara någon minut. Jag vet inte om det berodde på regnet, men jag kände mig pigg. Jag sprang fortare än jag brukar, men jag tycker inte att jag var lika flåsig eller trött. Kanske det var för att jag var så koncentrerad på ösregnet, att jag inte hann tänka på att jag var trött.

Nu kommer det att bli vila i två dagar och så siktar jag på att springa veckans tredje pass på söndagen. Då borde vädret vara bättre än regn. Jag vill springa över åtta kilometer för att landa på trettio kilometer totalt den här veckan. Det ska inte vara omöjligt. Åtta kilometer är ändå en standardrunda för mig och jag har alltid lättare att springa långt när jag har något konkret mål jag vill uppnå.