Fem kilometer i ett snabbare tempo

Lämna ett svar

Det var inte direkt igår jag sprang ett tempopass senast. Där jag springer i ett snabbare tempo än vad som kanske är bekvämt. Jag har knappt sprungit intervaller ens. Formen för tillfället känns bra och idag ville jag testa att springa lite fortare. Utmana mig själv. Inte bara lunka på och ha gåpauser i början av varje kilometer, utan testa att springa hela tiden. Se hur långt jag orkar och hur fort jag kan springa.

Hur gick det då? Riktigt super om jag får säga det själv. Jag tror det blev årets snabbaste runda. En av de snabbaste i alla fall. Jag började med att värma upp i två kilometer i mitt vanliga lugna tempo. Först var planen att springa fyra kilometer snabbare, men eftersom det kändes så bra, bestämde jag mig för fem. Fem kilometer i ett betydligt snabbare tempo än jag brukar springa i.

fem kilometer snabbare tempo

Jag är förvånad över hur bra jag orkade och samtidigt över hur lätt det kändes. När jag följt träningsprogram inför maraton har jag sprungit något som har kallts testlopp. En fem kilometers runda så fort jag kan. Då har jag tyckt att det har varit superjobbigt. Nu var jag nästan nere på samma tider per kilometer, och det kändes inte alls lika jobbigt. Jag tycker inte ens att jag maxade idag, utan jag sprang bara lite fortare än vanligt. Hur fort kan jag då inte springa om jag maxar?

Dessutom sprang jag hela rundan idag. Exakt hela, minus en kanske två sekunders paus när jag skulle korsa vägen. Jag kan inte annat än vara nöjd. Fem kilometer snabbt, åtta kilometer totalt och löpning hela vägen.

Vilken bra start på helgen det blev!

Lasagne med kyckling och getost

Lämna ett svar

Vem tycker inte om kombinationen kyckling och getost? Vem tycker inte om lasagne? En lasagne med kyckling och getost kan ju inte bli annat än gott. Nu kan jag tyvärr inte ta cred för receptet, utan det är härifrån, men jag skriver ut det här också. Ta och laga det här. Trust me, du kommer inte att ångra dig. För sex portioner, åtminstone. Och ja, som vanligt har jag modifierat. Jag skriver ut originalreceptet och sedan hur jag gjorde.

lasagne med kyckling och getost

Lasagne med kyckling och getost

1 lök
1 burk (285g) soltorkad tomat
600 g kycklingstrimlor
1 kruka basilika
2 burkar tomatkross
2,5 dl grädde med ostsmak
½ tsk svartpeppar
2 dl mjölk
2 msk mjöl

10-12 lasagneplattor
90 g riven mozzarella
200 g getost
2 tomater

Skala och hacka löken. Jag hade även två klyftor vitlök. Stek kycklingstrimlor i lite olja i en stor kastrull. Tillsätt lök och stek en stund till.

Efter det här tillsatte jag två matskedar tomatpuré och rörde runt, och sedan på med lite vittvin. För det är så jag gör tomatbaserade såser. Ifall du vill följa receptet, kan du skippa detta och gå vidare.

Hacka eller strimla soltorkade tomater, eller köp färdigt hackade på burk. Hacka basilikan, jag hade ingen för glömde köpa. Tillsätt soltorkad tomat, basilika, tomatkross, svartpeppar och grädde i kastrullen.

Blanda mjölk och mjöl i en liten skål och häll i såsen. Låt puttra i cirka fem minuter.

Sen är det bara att göra lasagne.

Ungefär 1/3 sås, lasagneplattor, mer sås, lasagneplattor och så vidare. Översta lagret ska vara sås.

Skiva tomat och getost och bred över lasagnen. Nu när jag skriver ut receptet märker jag att man först skulle ha riven ost, och sedan tomat och getost. Jag gjorde tvärtom, och så hade jag parmesan istället för mozzarella.

Grädda i 175 grader i 40-45 minuter och låt allt vila en stund innan servering.

lasagne med kyckling och getost

Smaklig måltid!

Ifall du gillar lasagne, har jag fler recept på lager.

Fram med min pannlampa

4 svar

Jag springer alltid med reflex när det är mörkt. Förstås. Nu tror jag dessutom att jag är tvungen att ta fram min pannlampa och börja använda den när jag springer på kvällen. Det är så mörkt. Jag vill se var jag sätter fötterna. Även om det är gatubelysning, tycker jag att det inte hjälper. Gatubelysningen är mer på/mot gatan, än på cykelvägen och där jag springer.

jag behöver min pannlampa

Jag har haft pannlampa i flera år, men inte använt den på länge. Kanske främst för att jag inte brukar springa sent på kvällen så ofta. Jag brukar kunna anpassa min löpning till lediga dagar, dagsljus eller att springa på morgonen. Ibland har jag inget annat alternativ ifall jag vill springa, än att springa efter jobbet. På kvällen i mörker. Eller kväll och kväll, halv sex var klockan idag när jag startade. Men mörkt i alla fall. Och mörkare lär det väl bli.

Löpningen kändes i alla fall riktigt bra. Det börjar finnas fart i benen fast jag inte sprungit intervaller. Ibland blir jag förvånad över tempot, eftersom jag ändå tycker att löpningen känns lätt. Jag tycker att jag borde vara flåsigare eller tröttare i benen med tanke på vilket tempo jag springer i. Det är kul att bli positivt överraskad. Jag kan inte bedöma hur fort jag springer och sedan när klockan piper till. 6:05. Inte så pjåkigt.

Nu hoppas jag att den goda formen håller i sig. Jag vill inte ha snö, eller hala vägar. Även om jag inte tycker om att springa i mörker, springer jag nog hellre i det än i snö, kallt och halt. Jag vill kunna springa i mina vanliga skor så länge som möjligt. Inte i mina Icebugs, för jag har nämligen inte köpt trailskor. Ännu.

Använder du pannlampa?

En bra avslutning på veckan

Lämna ett svar

Det var inte meningen att ta en bloggpaus, men bloggen kraschade. Den var borta i tre dagar, men nu är jag tillbaka igen. Vad har hänt sen senast? Inte mycket egentligen, jag har tränat på som vanligt. Det har blivit lite mindre träning den här veckan. Två löppass, simning och gym. Idag blev det i alla fall ett lite längre löppass på över tio kilometer och det blev en bra avslutning på veckan.

en bra avslutning på veckan

Det har varit mycket på jobbet den här veckan och lusten och orken till träning har inte riktigt funnits där. På fredagen hade jag tänkt springa, men det ösregnade så jag skippade det. Jag brukar inte ha något emot att springa i regn, men då vill jag kunna värma mig och ta det lugnt efteråt. Jag visste att det skulle bli en stressig dag på jobbet och att jag inte hade tid till att ta det lugnt efter löpningen. Det enda jag skulle hinna med var en snabb dusch och snabbt iväg till jobbet. Ibland finns helt enkelt inte tiden.

Idag har jag varit ledig och därför kunde jag springa ett längre pass utan att behöva stressa iväg någonstans. Nästan elva kilometer blev det. Godkänt tycker jag och en bra avslutning på veckan. Jag tycker det är så skönt att jag är i sådan form att jag kan springa över tio kilometer vilken dag som helst. Det kändes inte ens i kroppen. Inte trötta ben, pigg känsla och bra flås. För inte så länge sedan ändå var tio kilometer ett långpass för mig. Nu är jag i sådan form att det är standard. Att det bara är tiden som stoppar mig. Eller snarare brist på tid. Sträckan är inget problem, men jag hinner inte springa så långt innan jobbet. Och nej, jag tänker inte stiga upp tidigare 😉

Hur kan det vara så svårt att simma?

Lämna ett svar

Hur går det med simningen? Jag har simmat tre gånger nu och det går så där. Varken bättre eller sämre egentligen. Eller det går väl bättre, för jag kan simma längre för varje gång, men tekniken har inte förbättrats. Det är fortfarande jobbigt. Jag kämpar på med bröstsim och har inte vågat testa frisim ännu. Jag vet hur jag ska göra, typ, men att sedan göra det i praktiken är en helt annan sak. Hur kan det vara så svårt att simma?

Idag simmade jag 1000 meter och det är det längsta jag simmat hittills. Det känns ännu väldigt långt till triathlondistanser. Hur ska jag någonsin kunna simma det som krävs? Till och med i sprint är simningen 750 meter. Galet långt. När jag idag simmade 1000 meter då pausade jag för att vila efter 100, plus att jag fick en liten paus vid vändningen vid 25 meter. Simma 750 meter, öppet vatten med en massa andra människor runt omkring? En spark i huvudet, en arm här, ett ben där, vågor. Inte direkt att jag kan ställa mig på botten och vila.

svårt att simma

Okej, nu ska jag inte delta i triathlon inom en snar framtid, jag hinner säkert bli bättre och vänja mig, men just nu känns det övermäktigt. Det är inte konditionen det är fel på, utan helt klart tekniken. Jag blir trött i armar och nacke, men jag blir inte flåsig. Ibland känns det som om jag inte flyter. Som om jag simmar upprätt, snarare än vågrätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska korrigera mina fel. Bara simma mer? Jag är lite sugen på att testa att simma med en dolme. Kanske det skulle hjälpa mig i tekniken, om jag har flythjälp?

På jakt efter trailskor

Lämna ett svar

Jag ska ju inte springa trail, det har jag lärt mig. Varför vill jag då köpa trailskor? Jag har mina Icebugs som jag springer med på vintern, i snö och halka. De är jättebra med isdubbar, men de är klumpiga. De behöver jag egentligen bara när det är is och väldigt halt.

Nu skulle jag vilja ha ett par trailskor med grövre sula och gummidubbar. Skor att springa i på blöta höstlöv, regn, slask och snömodd. När jag inte vill springa i vita snabbskor, men inte behöver Icebugs. Jag vill ha ett par mörka, vattentäta skor.

jag vill ha trailskor

Jag har kollat runt på olika märken och modeller, men inte prövat i butik eller beställt via nätbutik. Det finns så många att välja bland, på nätet alltså, i butik finns det ju aldrig något. Jag vet ändå inte riktigt vad jag vill ha, eller behöver. Behöver jag faktiskt ett par trailskor? Kanske jag bara kan köpa ett par vanliga mörka skor… Men sen igen har jag haft mina Icebugs i fyra år (?) och de håller fortfarande. Eftersom jag inte använder dem så ofta, har de heller inte slitits. Vanliga skor slits ju mycket fortare än ”specialskor”.

mina icebugs

Jag tror att jag ska fortsätta kolla på nätet och kanske beställa några hem att testa. Jag tycker också att jag behöver uppdatera min träningsgarderob. Speciellt nu när jag går på gymmet igen. Jag hinner inte tvätta mina träningskläder i samma takt som jag använder dem. Och då har jag ändå mycket kläder. I-landsproblem jag vet… Och så behöver jag simglasögon också.

Mina tio bästa vardagsrätter

Lämna ett svar

Tryter inspirationen till vad vi ska äta idag? I feel you. Det känns som vi alltid äter samma sak, om och om igen. Ibland får jag feeling och testar nya recept, vilka sedan brukar dyka upp här på bloggen. Och ibland blir det samma gamla vanliga. Dessa är mina go-to maträtter. Mina tio bästa vardagsrätter som tar halvtimmen att laga. Lasagne är gott, men det äter vi inte direkt på en tisdagskväll.

Mina tio bästa vardagsrätter

Spaghetti och köttfärs
Behöver knappast förklaras. Hur många gånger äter vi det här? Varannan vecka? Stek köttfärs, släng i hackad lök, vitlök och riven morot. På med tomatpuré, en slatt vin och två burkar tomatkross. Salta, peppra och har man färsk basilika och parmesan är det fest. Ät med valfri pasta.

Kyckling och ris
En annan standardrätt vi äter varannan vecka, eller kanske till och med varje vecka. Varannan vecka med gräddig sås och varannan med indisk tomatbaserad sås.

Mifuwok
Stek mifustrimlor i valfri smak, jag brukar ha paprika chili. Ta bort från stekpannan. Frysta wokgrönsaker i till näst, för orka alltid hacka saker. Kanske en burk ananas. Sås gör jag av ananasjuice, soja, lime, ingefära, chili och vitlök. Koka nudlar och blanda alltihop.

Laxpasta
Detta recept från Pirkka.

laxpasta med ärter och citron

Svamppasta
Detta egna recept.

Linssoppa
Stek (purjo)lök och vitlök på svag värme. Tomatpuré, två burkar tomatkross och vatten. Kanske en morot eller två. Röda, torkade linser och så får soppan puttra tills linserna och morötterna är färdigkokta. Salta, peppra och servera med en klick yoghurt.

Falafelbowl
Uncle ben’s microsris, stekt falafel och sen är det bara att tömma kylskåpet. Gurka, tomat, oliver, fetaost, såser.

tio bästa vardagsrätter

Blomkålscurry
Detta recept.

Tacos/wraps/pita
Lite samma som falafelbowl. Valfritt protein, oftast köttfärs eller halloumi. Töm kylskåpet, lägg allt i en tortilla och kalla det för middag.

Palak paneer
Jag har inte ännu heller hittat Paneer ost, men jag vet att Apetina har. Jag burkar göra med antingen halloumi eller mifu.

tio bästa vardagsrätter

Vilka är dina bästa vardagsrätter?

Jag vill springa tjugo kilometer

Lämna ett svar

Idag var det tungt att springa, men trots det blev det över 16 kilometer. Benen var trötta och det kändes som om jag släpade mig fram. Jag hade inget lätt steg idag eller ett steg med mycket tryck. Det var inget problem med flåset, men känslan var tung.

Jag sprang som vanligt enligt taktiken att gå de första hundra metrarna av varje kilometer och sedan springa tills klockan piper. Jag tycker att det fungerar bra för mig att springa långpass enligt den taktiken och medeltempot blir ungefär samma som om jag hade sprungit hela tiden. Det blir till och med högre eftersom jag får ha en liten vilopaus. På det sättet orkar jag också springa längre sträckor.

jag vill springa tjugo kilometer

Just nu är jag i ett bra läge med mina långpass. Jag springer dem en gång i veckan och det brukar bli kring 15 kilometer. Trots en sämre dag kan jag ändå springa långt. Nu blir nästa steg att närma mig 20 kilometer. Jag vet att jag kan springa distansen i dagsläget, problemet är snarare var(t) jag ska springa. Jag har mina favoritrundor, men jag har ingen kring 20 kilometer. Det är så förbaskat tråkigt att springa längs med Skärgårdsvägen mot Åbo och vända om efter tio kilometer och springa exakt samma väg tillbaka.

Jag minns inte när jag senast skulle ha varit i sådan form att jag kan springa 16 kilometer på en sämre dag och att problemet med att springa 20 kilometer inte är sträckan i sig, utan var jag ska springa. Det måste ha varit inför mitt senaste halvmaraton 2019.

Fyra löppass på en vecka

4 svar

Om förra veckan var en vecka med mindre träning, har det varit tvärtom den här veckan. Fyra löppass, gym och simning. Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit fyra gånger på en vecka. Det händer väldigt sällan. Det är egentligen först nu på hösten som jag har börjat springa tre gånger per vecka ens. Fyra löppass händer liksom inte.

fyra löppass på en vecka

Nu tror jag inte att det kommer att bli rutin att jag springer så ofta per vecka, men den här veckan har det gått bra. Jag har haft tid, det har passat med hur jag jobbar och bäst av allt. Kroppen har hållit. Inga krämpor eller känningar, även om jag hade världens träningsvärk efter gymbesöket. Jag tror jag fortfarande också har lite träningsvärk i benen.

Nästa vecka siktar jag på tre löppass och gym plus simning. Det känns ändå mer hållbart. Det är kul att träna mycket, men jag vet också att det är bra med lugnare veckor och vilodagar. Eftersom förra veckan var en lugnare vecka, har jag den här veckan haft mer energi i kroppen. Jag är nästan förvånad över hur lätt träningen har känts, trots att jag tränat mycket.

Idag blev det över åtta kilometer löpning, med ett par kilometer i snabbt tempo. Jag har inte ännu börjat springa regelrätta intervaller med klockan programmerad. Just nu tycker jag det är kul att springa fartlek eller bara några kilometer fortare än vanligt. Tids nog kommer jag att lägga in intervaller i schemat. Då tror jag att jag är tvungen att planera träningen mer. Ifall jag vill få ut något av intervallerna. Kanske inte springa dem dagen efter gym och simning, utan planera när jag har största chansen till pigga ben.

Hur har din vecka varit?

Nya stigar kan vara skrämmande

Lämna ett svar

Jag har mina favoritrundor jag springer i Pargas, standardrundorna jag alltid springer. Ibland är det bra att utmana sig och kanske upptäcka nya favoriter. Springa på nya stigar, nya ställen och se vart de leder. Dagens runda tror jag inte kommer att hamna på favoritlistan.

Jag ska inte springa trail, det har jag lärt mig nu. Dagens runda var kanske lite för skrämmande för en asfaltslöpare som mig. Lite för mycket skog och rötter, lite för mycket lera och jag visste kanske inte riktigt var jag var.

nya stigar är skrämmande

Jag hade kollat på Google maps hemma och visste typ hur jag skulle springa. Vid den korsningen ska jag svänga till höger, vid det vägskälet till vänster. Problemet var bara att det inte fanns några vägskyltar 🙂 Det var en lerig liten skogsväg jag sprang på, var tusan är Vallisvägen. Ut kom jag någonstans helt annat än jag tänkt mig från början. Nu i efterhand när jag sett på Google maps finns det inte ens någon märkt väg där jag sprang. Jag har verkligen sprungit på skogsstigar. Nya stigar är bra, men kanske jag håller mig till lite större vägar. Hur vågar folk springa ensamma i skogen?

Efter att jag hittat ut till bekanta omgivningar kunde jag springa på mer igen. Jag lyssnade först på en podd och när den var slut lade jag på Spotify. Jösses vilket tryck i steget jag fick av bra musik. Från att ha haft snittfart på 10 nånting i skogen, för att jag mest gick, hade jag nu 5:40. Det fanns förvånansvärt mycket kraft i benen, trots träningsvärk från gårdagens gymbesök.

Imorgon kommer det att bli en välförtjänt vilodag. Kroppen känns mör efter gym plus simning igår och ett långpass idag. Dessutom sprang jag även på onsdagen. Nu ska kroppen få återhämta sig och ta det lugnt.