Stroganoff med svamp och mozzarella

Lämna ett svar

Ska jag göra det till en vana igen att publicera recept och middagstips på torsdagar? Nu när det är höst och man kanske är sugen på att laga mat igen. Äta annat än grillmat och sallad. Veckans middagstips är stroganoff med svamp och mozzarella. Receptet är härifrån, men som vanligt har jag modifierat. För fyra rejäla portioner, men så kanske det går när man inte följer receptet.

stroganoff med svamp

Stroganoff med svamp och mozzarella

600 g ostronskivling
2 gula lökar
2 klyftor vitlök
4 msk ketchup (osötad)
3 dl grädde
2 tsk dijonsenap
1 dl ajvar relish, mild
2 tsk rökt paprikapulver
2 tsk oregano
1-2 mozzarellaostar
persilja
salt, peppar
olja

ris

Riv ostronskivling i ca 2 cm breda remsor. Eller skiva helt vanliga champinjoner 🙂 Stek i olja tills svampen fått färg. Lägg åt sidan.

Skiva löken och stek tills även den fått lite färg. Tillsätt hackad vitlök i pannan och låt den bli mjuk. Lägg sedan i osötad ketchup och stek lite lätt i 30 sekunder. Här fungerar det säkert även med en mindre mängd tomatpuré.

Häll i grädde, senap (glömde), ajvar, paprikapulver och oregano. Jag hittade ingen ajvar i butiken, men jag köpte rostad röd paprika på burk istället. Jag hackade några paprikor och tillsatte dem i såsen. Låt puttra i 10 minuter.

Lägg tillbaka svampen, salta och peppra enligt smak. Späd eventuellt med lite vatten för önskad konsistens.

stroganoff med svamp

Toppa med mozzarella och persilja. Jag hade bara en mozzarella och ingen persilja.

Servera med ris.

Vad tror ni? Mer recept och middagstips? Vegetariskt?

Varför jag inte ska springa trail

2 svar

Det här känns som en upprepning, varför jag inte ska springa trail. Jag skulle springa långpass. Jag valde spånbanan. Den här gången hann jag faktiskt springa över två varv innan poff. Magplask. Jag snubblade på den där samma satans roten som sist och gjorde en fullständig vurpa. Inte något, jag trampade lite snett och hann parera, utan jag låg raklång på spånbanan. Smutsig från topp till tå, ett knä fullt med skrubbsår, ett gigantiskt blåmärke på kommande på skenbenet och ett knäckt självförtroende. Kanske jag har lärt mig nu? Jag ska nog inte springa trail.

varför jag inte ska springa trail

Idag var planen att springa veckans längsta pass och nu blir det istället vila för resten av veckan. Hela benet bultar. Okej, riktigt så illa är det väl inte, jag är mest irriterad på mig själv. Hur kan jag lyckas snubbla på samma ställe två gånger?

Fram tills min vurpa kändes löpningen i alla fall bra. Alltid något. Det är tyngre att springa på spånbanan, men jag tyckte ändå att jag orkade springa på. Jag lyssnade faktiskt på en podd den här gången. Jag ville distrahera mig med något, för det är flåsigare att springa på spånbanan. Inte fokusera på hur flåsig jag låter, utan fortsätta springa. Det är inte tungt, det är inte så farligt, fortsätt springa bara och fokusera på podden.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra med träningen resten av veckan. Imorgon hade jag oberoende tänkt vila. Jag tror nog att jag kan springa i slutet av veckan. Ingenting är brutet, eller ens stukat. Jag tror mest att jag blev skraj av min vurpa. Det hade kunnat gå mycket värre. Hälsningar hon som typ bröt handen fyra gånger som barn när hon föll och tog emot med händerna. Also known as klumpedunsen 🙂

Bra start på veckan

Lämna ett svar

Jag är igång med träningen igen och det har blivit en bra start på veckan. Löpning igår och styrketräning idag. Skönt att kunna träna som vanligt igen. Armen känns inte av längre och jag kan träna som jag vill.

bra start på veckan

Löpningen igår gick väl sådär, men det berodde nog inte på armen, utan snarare på storm och motvind. Det var tungt igår och jag fick kämpa i stormen. Det skilde över en minut i tempot per kilometer beroende på ifall jag hade medvind eller motvind. I medvind sprang jag på 6:10, i motvind i 7:30. Jag brukar (försöka att) inte bry mig om tempot, men ibland blir det bara extra tydligt hur mycket det kan variera. Huvudsaken igår var i alla fall att jag sprang och att komma igång igen. Få en bra start på veckan och springa veckans första pass av tre.

Styrketräningen idag däremot gick riktigt bra. Jag kände mig stark. Så stark att jag nästa gång tänker öka på vikterna. Jag har tränat med hantlar den senaste tiden, men nu är det dags att ta fram skivstången igen. Även om jag ska fokusera på löpning den här hösten, är det såklart kul att märka framsteg i styrketräningen också.

Imorgon planerar jag att springa långpass. Det var kanske inte den smartaste idén att träna styrka dagen innan, men men. Ibland har jag inget val ifall jag vill få till träningen. Det gäller att passa på när jag är ledig och har tid till träning. Inte vänta på det perfekta tillfället, utan nu gäller det bara att göra.

Min stackars arm

4 svar

Vilken tur att jag tidigt bestämde mig för att inte springa Tallinn maraton i helgen. Oberoende av distans, hade jag inte kunnat springa. Jag har haft så sjukt i min arm efter andra dosen av vaccinet. Mycket värre biverkningar än efter första dosen. Mycket sjukare och på andra ställen än vid själva sticket. Armhålan, nacken, axeln. Armen har varit röd och varm. Nu börjar jag äntligen känna mig som normal igen.

min stackars arm

Idag blev det ett lugnt yoga/rörlighetspass. Skönt att vara igång igen och att känna mig som vanligt. Som en tränande person. Imorgon blir det träning som vanligt igen. Antagligen löpning, för att lite vila min arm ännu. Plus att det är det jag helst vill göra.

Jag längtar efter löpningen just nu. Mina senaste pass har känts bra. Det känns som om jag har både fart i benen och uthålligheten till att springa långt. Jag vill satsa mer på löpningen under hösten. Springa längre pass, men även lägga till intervaller i schemat. Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit intervaller med klockan inställd. Jag undrar om jag ens minns hur man gör mer. Ställer inte klockan alltså.

Nästa vecka vill jag verkligen springa tre gånger. Jag tycker att det hela tiden är något extra som gör att det inte blir av. Mycket på jobb eller vaccinering. Nästa vecka borde vara en normal vecka och då vill jag få till mina planerade tre pass. Ett längre pass, ett snabbare och ett vanligt distanspass.

Vad har du för planer för nästa vecka?

Undvik fysisk ansträngning

Lämna ett svar

Undvik (hård) fysisk ansträngning i ett par dagar var ungefär det första de sa idag när jag var och tog andra dosen av coronavaccinet. Vilken tur att jag inte ska springa maraton om tre dagar då. Som tur har jag redan hunnit springa idag, ifall jag inte kan träna mer den här veckan.

undvik fysisk ansträning

Det blev igen ett långpass och med en bättre känsla än senast. Det var sol, det var varmt och jag hade klätt mig alldeles för varmt. En t-shirt hade räckt, men jag sprang i långärmat. Och svettades. Håret var plaskblött när jag kom hem och jag hade till och med solbränna på benen. Jag hade inte överhuvudtaget tänkt på att jag kunde behöva solkräm. I ansiktet har jag alltid, men på benen? I september?

Idag blev det över 15 kilometer löpning och igen en gång det längsta på länge. Det är så kul nu när löpningen går bra och varje långpass blir distansrekord. Jag vill verkligen försöka springa ett halvmaraton i år. Inte på ett lopp, utan bara klara av att springa distansen på ett träningspass. Det känns som evigheter sedan jag senast var uppe på såna distanser.

Det ska inte vara omöjligt. Jag tycker ändå att dagens pass gav en indikation på att det finns mer att ge. Jag är inte tokslut när jag sprungit klart. Flåset är det inget fel på och kroppen orkar. Klart att benen är trötta efter 15 kilometer, men lite till hade jag nog orkat. Jag behöver bara öka på längden på mina långpass lite till och plötsligt är det ett halvmaraton. De sista kilometerna går på vilja. Kommer jag upp till 19-20 kan jag nog pusha mig till 21,1.

undvik fysisk ansträngning

Undvik fysisk ansträngning. Pts! Jag ska träna på som aldrig förr. Kanske inte den här veckan, men nästa.

Det här skulle ha varit raceweek

Lämna ett svar

Det här skulle ha varit raceweek. Tallinn maraton är på söndag och som bekant ska jag inte springa då. Senast jag kollade på hemsidan skulle loppet arrangeras, men annorlunda. Ny startplats, ingen publik vid start eller mål, negativ coronatest krävdes och det var säkert något annat ännu. Jag läste inte så noga igenom allt, eftersom jag ändå inte ska springa. Jag tyckte mest att det var tur att jag hade bestämt mig för att inte springa, eftersom det verkade komplicerat och jobbigt. Och det var ändå för bara själva loppet. Jag har inte ens kollat hur det skulle ha varit med resan…

nytt mål

Ifall det här hade varit raceweek, då hade jag fått ett superbra sista pass inför. Om jag på lördagen hade tunga ben, flög jag fram idag. Jag var flåsig, men benen pinnade på. Idag hade jag lätta ben och bra tryck. Det var en helt annan känsla än på lördagen. Idag är jag istället förvånad över hur lätt det kändes, eftersom jag ändå hade jobbat på dagen och det blev en kvällsrunda. Första kvällsrundan på länge.

Oftast brukar jag springa på lediga dagar, eller innan jobbet. Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit efter klockan sex på kvällen. Snart måste jag komma ihåg reflexvästen igen. Så att det inte går som förra året, att jag plötsligt blir överraskad över hur snabbt det blir mörkt.

det här skulle ha varit raceweek

Nu hoppas jag att dagens pass är min normala form och att lördagens tunga känsla bara var ett undantag. Jag vill nämligen springa mycket i höst och det är klart att det är roligare ifall känslan är bra i kroppen.

Mjölksyra och tunga ben

2 svar

Jag brukar inte få mjölksyra när jag springer. Möjligtvis om jag springer backintervaller, men inte på vanliga pass. Varken på kortare distanser eller längre. Jag kan bli flåsig, jag kan bli trött i benen och det kan annars vara jobbigt, men inte mjölksyra.

mjölksyra och tunga ben

Igår hade jag så fruktansvärt tunga ben att jag inte riktigt vet vad som var fel. Det fanns ingen kraft, inget tryck utan det var bara en släpande känsla. Jag kom inte upp i steget, jag hade dålig teknik och jag orkade knappt lyfta på fötterna. Trots allt det här sprang jag ändå över 14 kilometer. Ibland förstår jag mig inte på kroppen. Eller så har jag bara ett bra pannben.

Jag var trött redan innan passet och hade egentligen inte planerat att springa så långt. Samtidigt visste jag att jag att jag inte kommer att ha tid idag och jag vill verkligen försöka springa ett långt pass i veckan. Jag har mina träningsmål för hösten och där ingår mycket löpning och långpass.

Jag brukar känna mig trög när jag startar, det tar alltid en stund innan jag kommer igång. Igår kändes det som om jag aldrig kom igång, det var en trött känsla hela vägen. Jag sprang igen med taktiken att gå de första hundra meterna av varje kilometer, men ibland blev det längre gåpauser. Jag hittade inget flyt, utan det var mest ett kämpande. Inte sluta springa utan tassa vidare.

Om jag förra veckan kunde öka mot slutet och springa sista kilometern i under 6:00 tempo, fanns det inte på kartan igår. Hur jag än försökte höja tempot, hände inget. Benen var tunga och fulla av mjölksyra. Jag förstår nästan inte hur de var så tunga, eftersom jag inte tränat något sedan onsdagen. Jag borde ha varit pigg.

Trots det är jag väldigt (!) nöjd över mina 14 kilometer. Det är evigheter sedan jag sprang så långt och konditionen är det inget fel på. Inte heller på pannbenet. Om jag kan springa över 14 kilometer med väldigt trötta ben, hur långt kan jag då inte springa när jag är pigg?

Slutcyklat, kanske

Lämna ett svar

Nu är busskortet laddat och jag har åkt buss i två dagar. Nu är det kanske slutcyklat för i år. Det känns verkligen som höst i luften. På onsdagen när jag cyklade hem från jobbet var det svinkallt. Och mörkt. Det var första gången i år som jag hade reflexvästen på. Med det sagt så överväger jag ändå att cykla till jobbet nästa vecka igen. Då har jag nämligen morgontur och det har lovats varmare väder. Plus att jag nog fortfarande tycker att det är kul att cykla. Det är bara inte lika kul att cykla hem på kvällen.

kanske slutcyklat

Därför tänker jag att jag kan cykla de gånger jag har morgontur och ta bussen när jag har kvällstur. Det är ändå så få dagar kvar som jag kan cykla, jag vill passa på medan jag kan. Snart blir det frost och minusgrader och då vet jag att jag inte kommer att cykla mer.

Jag är kanske inte riktigt redo att sluta cykla ännu. Det har gått så bra den senaste tiden, att det känns synd att sluta nu. Jag vet att det kommer att dröja flera månader tills jag kan cykla igen. Det är klart att jag kan cykla andra sträckor än till och från jobbet, men lediga dagar är vikta för löpning. Och det känns också fånigt att först ta bussen till jobbet, för att sedan cykla när jag kommer hem. Jag vill nog fortfarande cykla, jag tycker kanske bara att det börjar vara lite för mörkt och kallt. Så kanske det är slutcyklat för i år…

cykelrekord

Men kanske en gång ännu. För att vara en sista gång, och få ett ordentligt avslut.

Rundor att undvika i Pargas

Lämna ett svar

Jag har skrivit om mina favoritrundor att springa i Pargas, idag tänker jag skriva om motsatsen. Rundor att undvika i Pargas, eller kanske snarare ställen. Livsfarliga, mycket trafik eller dålig sikt. Håll er borta härifrån!

Rundor att undvika i Pargas

Reimari-korsningen
Det här måste väl vara den jobbigaste korsningen i Pargas? Jag undviker den springandes, med cykel eller med bil. Både Skärgårdsvägen, eller Reimaris parkering, Boställsvägen-Kyrkoesplanaden. Det kommer alltid en massa bilar. Jag springer eller cyklar alltid över träbron i centralparken och via Björkhagen.

Segelrondellen
Senast förra veckan var jag nära att bli överkörd när jag kom från S-market hållet och skulle över till Bustis. Undvik det här stället också och spring istället i tunneln på andra sidan vägen och kom upp vid Rusta och sen vidare till centralparken.

Sydmovägen
En av mina favoritrundor att springa tidigare var något som jag kallar för ”till golfen”. Perfekt längd och bra att springa, förutom den lilla detaljen att springa längs med Sydmovägen innan jag viker av till Finby. Ingen vägren överhuvudtaget, dålig sikt och en massa trafik i väldigt hög hastighet. Här är jag mest tvungen att gå i diket hela tiden.

Cementvägen
Också en tidigare favoritrutt. Utmärkt längd och den mest klassiska Pargasrundan. Men, Cementvägen… Så mycket (tung) trafik, speciellt nu när Lillholmsbron inte är i bruk. Här får man också hoppa i diket med jämna mellanrum. Dessutom är det ibland typ omöjligt att komma över Skärgårdsvägen.

rundor att undvika i pargas Vad har du för ställen du undviker?

Rekordslakt

4 svar

Gissa vem som idag cyklade sitt snabbaste pass någonsin? Redan på fredagen när jag cyklade hem från jobbet tyckte jag att jag hade bra tryck i benen. Jag kunde trampa på utan att känna mig trött och farten var hög. Då nådde jag inte nytt rekord, men det var inte många sekunder som skiljde. Idag blev det rekordslakt med över två minuter. Mitt nya cykelrekord är 53:19.

rekordslakt

Förra sommaren hade jag som mål att cykla under 50 minuter, men jag var aldrig inte ens nära. Då var min snabbaste tid 58 minuter. I år tyckte jag att 55 minuter var ett rimligare mål och jag har varit nära flera gånger. Nu är det målet avklarat och det känns nästan synd att jag bestämt mig för att sluta cykla den sista augusti. Inte kan jag väl sluta cykla nu när jag plötsligt hittat världens fart?

Jag vet inte riktigt var som hände idag. Jag sprang långt igår, det längsta jag gjort på flera månader. Det borde inte finnas så mycket krut i benen. Jag var inte ens trött idag. Jag visste att jag låg bra till för ett nytt rekord på basen av mina mellantider, men att det skulle bli en sådan rekordslakt hade jag inte räknat med. Min gissning var att jag skulle komma strax under 55 minuter. Kanske jag därför tryckte på lite extra för att vara säker på att klara av målsättningen.

Jag tycker att jag utvecklats mycket som cyklist i år. Jag har kapat över fem minuter från min snabbaste tid i fjol. Det som i fjol var min snabbaste tid, är nu standard. Snittfarten har blivit högre. Förra året låg den på 18-19 km/h, idag cyklade jag på 21,8. Det är superbra för att vara mountainbike med cykelkorg.