Författararkiv: hopihopi

Jag kämpar vidare

8 svar

Jag ger inte upp med löpningen, utan jag kämpar vidare. Det känns som om formen varken blir bättre eller sämre, men jag gör mina pass och litar på att det i något skede vänder. Jag vet att det kommer att vända, men det är jobbigt att vara mitt i det. Jag skulle mycket hellre flyga fram, än att hela tiden behöva kämpa för varje kilometer. Ibland känns nästan en kilometer för mycket, varje steg jag springer är bra.

jag kämpar vidare

Jag hittar liksom aldrig flytet. Har jag inte tunga ben, så är jag flåsig. Eller så fryser jag, eller har för varmt. Idag mötte jag en som sprang i shorts, såå varmt är det inte riktigt tycker jag 🙂 När jag är i form kan jag oftast strunta i såna här problem, men när formen inte finns där, blir varje liten faktor för mycket. Och jag ger upp, för jag hade ändå för varmt. Eller det blåste motvind. Eller jag flåsade och tyckte att jag lika gärna kan gå.

Orsaken till varför jag inte ger upp och till varför jag kämpar vidare, är för att jag vet att det kommer att vända. Plötsligt en dag finns formen bara där. Lätta ben, bra flås, andningen stämmer och jag kan springa i oändlighet igen. Jag tänker att ju mer jag springer, desto fortare vänder det. Inte mer som i fler pass i veckan, men jag måste hålla i det. Inte bara sluta springa och börja sedan efter någon vecka/månad igen och tro att det skulle ha blivit bättre.

torsdagsintervaller

Nej, hålla i löpningen. Få det till en rutin och bara springa. Långt eller kort, långsamt, fort, bara två kilometer. Det spelar inte så stor roll. Ut genom dörren bara utan att fundera så mycket. Förr eller senare vänder det. Det måste det väl?!

New Balance 1500 V6

2 svar

Gissa vem som har köpt nya löparskor? Det blev lite av ett spontanköp. Eller ja, jag har ju planerat att köpa skor länge, men den här gången köpte jag faktiskt det andra paret jag provade. Jag testade först ett par Adidas Boston, men det fanns tyvärr inte rätt storlek. Nästa par jag provade var New Balance 1500 V6 och det var kärlek vid första ögonkastet.

new balance 1500 V6

Jag har i och för sig inte sprungit i dem ännu, så jag kanske inte ska uttala mig riktigt ännu, men de känns i alla fall bra på foten. Det är i särklass de lättaste skorna jag någonsin har haft. Om jag inte har tyckt om att springa i mina klossar till Asics Cumulus, är dessa som att inte ha skor på sig alls. Jag tror det skiljer närmare 100 gram i vikt. De tillhör racing kategorin, jag tror de blir perfekta till intervaller och snabbare pass.

Jag vill bara testspringa dem nu genast, men jag tror att jag måste vänta lite. Smart som jag är, har jag alltså köpt ett par vita skor. Vita! Vem tusan köper vita skor i novemberslasket. De kommer att vara vita… 200 meter från dörren. Jag måste också vara försiktig när jag springer med dem eftersom de är så lätta. Inte springa för långa pass, som om jag ens springer långt för tillfället, men vänja kroppen vid lätta skor.

Det här är nu andra gången jag har ett par New Balance. Jag tyckte om den förra modellen jag hade, New Balance 890. I dem sprang jag bland annat mitt andra maraton. Jag hoppas att de här nya också kommer att passa mina fötter och att vi kommer att springa många kilometer tillsammans. Snygga är de i alla fall 🙂

Dags att köpa nya skor

6 svar

Jag har skrivit om det tidigare, om hur jag behöver köpa nya skor. Nu är det inte längre frågan om att jag vill ha nya skor, utan nu behöver jag faktiskt ett till par. Jag har bara två par som jag kan springa med längre.

Idag sprang jag för första gången på länge med skor som jag inte använt på flera månader. De har aldrig varit mina favoriter, men ändå funkat. Av de två skor jag springer med, är det bara det ena paret som känns hundra. Mitt senaste köp från i våras. De andra paret är rejält slitna och borde kasseras, men de har varit mina favoriter så länge att jag drar mig för att slänga dem. Och så har jag ännu ett tredje alternativ, de jag sprang med idag.

köpa nya skor

Jag blev genast påmind om varför jag inte brukar springa med dem. De kändes för små, som om de trycker på stortån och det var inte alls en behaglig runda. Dessutom kändes de extra klumpiga. Som att springa med klossar. Jag är tvungen att kassera dem också, för jag vet inte riktigt när jag ska använda dem. De har stått i skåpet i flera månader och av en orsak. Jag hade glömt bort hur obekväma de var att springa med.

Undrar om mina fötter har ändrats? Jag tycker nämligen att de tidigare har passat mig. Det är andra modellen jag har av samma skor. Nu passar de mig inte alls. Eller så har min löpstil/teknik ändrats? Även om de tidigare också känts klumpiga, har de varit mina go-to skor för långpass och för mängd.

Imorgon tror jag bestämt att jag ska fara på jakt efter nya skor. Kolla utbudet, prova några modeller. Kanske köpa nya skor i affären eller vänta till Black Friday och köpa då. Kanske jag till och med blir mer pepp på löpningen om jag har nya skor att springa med?

Fram med reflexer

Lämna ett svar

Vilken tid blir det mörkt egentligen? Mycket fortare än jag hade räknat med tydligen. Idag lyste solen när jag kom hem från jobbet vid tre. Ett snabbt mellanmål, på med löparkläderna och ut genom dörren. Klockan var inte ens fyra när jag stack iväg. Jag hade som tur tagit med två reflexer som man har runt handleden, men inte västen. Jag tänkte inte att jag skulle behöva den, eftersom solen fortfarande sken. Efter en stund märkte jag hur det blev skymning för att hinna bli helmörkt innan jag kom hem. Det är definitivt dags att plocka fram fler reflexer och börja springa med reflexvästen. Mörkret kom så fort och jag är alltid irriterad på folk som inte syns ordentligt i trafiken. Och nu var jag en av dem.

rensat huvudet

Löpningen då? Helt okej, som vanligt ungefär. Det känns inte direkt lätt att springa, men jag tassar på. Benen är tunga, jag hittar inte flytet och idag var jag dessutom ganska flåsig. Jag är ändå glad över att jag sprang, att jag hittat en rutin med två pass i veckan. Jag springer inte så långt som jag skulle vilja, eller så fort, men jag springer i alla fall. Trots en sämre känsla.

Jag får lita på att det kommer att vända i något skede. Den tunga känslan i benen beror säkert på styrketräningen. Flytet och en lättare känsla kommer sedan när jag inte tränar tung styrka. Kanske. Förhoppningsvis. Jag försöker att inte stressa över saken. Mitt huvudfokus ska vara på styrketräning just nu, för jag vet ju att det kommer att göra mig till en bättre löpare. Men det är svårt att inte stressa eller vara sur för att det inte går som jag vill. Jag vill helst se resultat nu redan…

fram med reflexer

Det är inte löpningens år

2 svar

Jag har skrivit ett liknande inlägg tidigare, om hur jag har haft låg motivation till löpning på grund av alla inställda lopp. Om hur det här året inte är löpningens år. Ingenting har egentligen ändrats sedan mitt tidigare inlägg, det har snarare bara blivit sämre.

löpningens år

I början av året hade jag stora planer. Det här skulle vara löpningens år. Jag skulle springa mitt tredje maraton i Tallinn. Jag skulle satsa på det och jag var ivrig på träningen. Nu jäklar skulle personbästan slås. Motivationen var hög efter ett sämre 2019 och grunden med styrketräning var gjord under vintern. Nu skulle jag springa. Innan jag ens hann komma igång ordentligt kom coronan och förändrade situationen.

Jag kan inte skylla allt på coronan, men det är klart att det bidragit till lägre motivation. Hur jag än försöker kommer jag aldrig in i något flow. Jag springer ett eller max två pass i veckan. Jag har sprungit exakt ett pass det här året som kan klassas som långpass. Det var 14 kilometer i maj. Jag har inte sprungit intervaller. Jag har sällan sprungit tre pass på en vecka. Aldrig två dagar efter varandra. Det har blivit väldigt lite löpning överhuvudtaget. Farten ska vi inte tala om.

inte löpningens år

När jag kollade på statistiken från jogg.se visar det knappa 500 kilometer löpning i år. Förra året som jag också tyckte var ett dåligt år sprang jag ändå närmare 800. År 2018 blev det 1100. I år har jag snittat 12 kilometer på en vecka. Tolv! När jag tränade inför maraton var det ett kort pass. Då kunde jag springa över 50 kilometer på en vecka, nu springer jag inte det på en månad.

Jag vet inte riktigt hur det blev så här. Inställda lopp har bidragit till sämre motivation, på sommaren var det kul att cykla, men ändå. Löpning är ju min största passion. Det är det som är roligast och mitt förstahandsval. Nu får jag ”tvinga” mig själv till att springa. Lite sämre väder och jag vill inte, trött och jag orkar inte, jag springer imorgon istället.

När jag väl springer känns det som om jag får kämpa. Det känns aldrig lätt. Som om steget rullar på av sig självt, som om jag kan springa i oändlighet. Jag hittar aldrig flytet, utan jag måste alltid ta i. Eller så blir det bara korta pass. För jag kommer aldrig in i en rytm att jag skulle vilja springa långt. Det känns mest jobbigt. Fem kilometer är standard, sju är okej och tvåsiffrigt springer jag aldrig. Väldigt sällan i alla fall, senast i juli, då 10,1 kilometer.

Jag saknar känslan av flow. Att känna mig lätt i steget, ha bra teknik och fungerande andning. Bra tryck, bra flås och en känsla av att kunna springa långt. Det är klart att det inte alltid har känts lätt när jag tränat inför maraton heller, men det har kanske inte känts såhär. Samtidigt vet jag ju att det känns såhär för att jag springer så lite. Jag hinner aldrig komma in i ett flow om jag bara springer en gång i veckan. Mycket sitter också i huvudet. När jag inte har ett lopp att träna inför, har jag svårare med motivationen. Svårare att ta mig ut på en runda på sämre dagar, varför ens försöka?

ibland får man feeling

Som tur har jag ju ändå tränat annat. Läget är inte helt katastrof 🙂 På sommaren blev det en massa cykling och nu har jag kommit in i en bra rutin med styrketräning igen. På våren blev det promenader, men nja, löpningens år är det nog inte.

En ny plan igen

Lämna ett svar

Jag har svårt att hitta ett upplägg som jag tycker om med styrketräningen. För någon vecka sedan gjorde jag ett nytt upplägg och en ny plan. Istället för att dela upp styrketräningen i ett benpass och ett för överkroppen, slog jag ihop båda passen. Jag plockade bort några övningar, men skrev upp en plan för att ha lättare att fokusera. Vilka övningar ska jag göra, i vilken ordning, hur många repetitioner och så vidare. Jag tränar fortfarande styrka två gånger i veckan, men samma pass båda gångerna. Nu känns det som om jag behöver en ny plan igen.

Jag har lite tröttnat på att alltid göra samma sak, även om jag inte haft det här upplägget speciellt länge. Jag vill kanske sen ändå ha lite mera variation i mina övningar. Det märks extra tydligt när jag gör samma pass två gånger i veckan. Nu tänker jag istället att jag fortfarande ska träna styrka två gånger i veckan, fortfarande två helkroppspass, men lite olika övningar per gång. Marklyft och knäböj ena gången och utfall och höftlyft andra gången. Eller liknande.

skakig kropp

Det är det här som har varit mitt problem hela tiden. Jag vet inte vad jag ska fokusera på och hur jag ska lägga upp träningen. Tidigare har det varit enklare, när huvudsaken bara har varit att träna styrka. Då har det inte varit så stor skillnad vilka övningar jag gör och jag har aldrig hunnit tröttna eftersom jag bara tränat styrka en gång i veckan. Ibland en gång varannan vecka. Nu har jag ändå fått till styrketräningen två gånger i veckan i flera veckor.

Jag har märkt en skillnad, jag ser framsteg, jag kan öka på vikterna, men jag har kanske lite tröttnat på övningarna. Därför känns det extra viktigt att jag hittar en fungerande plan, innan jag tröttnar helt. Det är nu jag måste hålla i det, men samtidigt ska det fortfarande vara kul. Dags för en ny plan igen.

en ny plan igen

Jag tror att jag måste googla fram ett färdigt träningsprogram för hemmastyrka. När jag har tränat inför lopp har jag följt träningsprogram och jag har tyckt om det. Att någon annan har planerat ut vad jag ska göra. Jag behöver bara följa programmet och lita på det. Jag litar kanske inte på min egen kunskap när det gäller styrketräning. Innan coronan stängde ner gym och simhallar, var planen att anlita en PT vid gymmet. Någon som kunde visa övningar och göra ett upplägg åt mig. Kanske en PT online för hemmaträning vore något? Eller bara ett färdigt styrkeprogram?

Problem med min blogg

2 svar

Jag har problem med min blogg. Igen. Ibland är den trög, ibland kommer jag inte in överhuvudtaget. Så ifall ni undrar. Jag har inte lagt ner bloggen, även om det ibland står error och som om bloggen inte finns. Jag ska försöka fixa problemet. Och med jag, menar jag så inte jag. Utan Sam eller kundservicen på webhotellet. Just nu verkar det i alla fall fungera, så jag hoppas att det bara var någon tillfällighet.

Jag har inlägg på kommande, bland annat det utlovade inlägget om hur det här inte är löpningens år. Nästa vecka hoppas jag att allt fungerar som det ska och att jag kommer in och skriva inlägget.

problem med min blogg

Har du märkt problem med min blogg?

Tips på tv-underhållning

Lämna ett svar

Förra veckan var jag sjuk, hemma från jobbet och låg mest på soffan och slappade. Kollade på film, tv-serier och Youtube i en salig blandning. Jag har tidigare tipsat om tv-serier, men den här gången blir det en bredare kategori. Vi kan kalla det för tips på tv-underhållning.

tips på tv-underhållning

Heidis tips på tv-underhållning

Miss Americana
Jag tyckte om Taylor Swift då när hon ännu sjöng country. Sedan trodde jag på allt jag läste om henne i tidningarna, och plötsligt handlade det inte längre om musiken, utan mer om hennes liv. Pojkvänner, romanser, bråk, Kanye West. Efter att ha sett filmen/dokumentären om henne har jag kanske ändrat åsikt. Bra, catchy musik kan hon i alla fall göra.

Estonia-fyndet som ändrar allt
Den här måste ni se. Det är så hemskt, det känns så nära och som om det kunde ha varit jag eller nån jag känner. Jag menar, hur många gånger har jag inte åkt på kryssning på Östersjön? Det är inte precis att det var Titanic, att det inte fanns livbåtar så det räckte åt alla. Det hände i modern tid, för inte så många år sedan. Ofattbart. Efter att ha sett dokumentären blir jag bara ännu mer fundersam. Vad var det egentligen som hände?

Oliver TwiXt spills ANTM Tea
Vissa kollar på Paradise Hotel, the Voice eller Vain Elämää. Jag har sett alla avsnitt av America’s next top model. Det var min guilty pleasure. I efterhand har jag insett att tja…Det fanns en del problem med programmet. Det var inte helt politiskt korrekt, mycket skulle inte gå att göra idag. Tyra var en självcentrerad person, allt handlade om henne och hur bra hon var och det blev aldrig några modeller. Nu är det mest jobbigt att kolla på, hur kunde jag inte se problemen då? Hur kunde jag tycka att det var underhållning? Vad som däremot är underhållning av högsta kvalitet är när Oliver TwiXt på Youtube intervjuar medverkande från programmet. Tyra, programmet, producenterna, alla får en rejäl känga och det är kul att få veta vad som egentligen hände. Kul, men också ganska tragiskt. Hur manipulerat allt var för tv och hur illa alla behandlades.

Reacting to the City
Alltså jag påstod aldrig att jag tipsar om högkulturella program 😉 , vissa kanske kallar det för trams. Ett annat favorit tv-program där kring 2005-2010 var the City. När jag såg att Whitney Port och hennes man gör reacting videos till the City måste jag bara kolla. Tims (hennes mans) kommentarer är bäst och det är värt att kolla på bara för den sakens skull. Jag skrattar högt. Till näst ska de göra reacting to the Hills. Det kommer om möjligt bli ännu bättre. Ja, ja, jag kollar på trams.

Har du något bra tips på tv-underhållning?

Två veckor sedan senaste löppass

Lämna ett svar

Äntligen säger jag bara! Som jag har längtat. Jag har ju kommit igång med träningen efter förkylningen. Jag började redan förra veckan med promenader och med ett styrkepass. Den här veckan har jag kommit igång ordentligt. Idag sprang jag för första gången på över två veckor.

två veckor sen sist

Det var så skönt att springa igen. Två veckor är egentligen en alldeles för lång paus att ha med tanke på mitt välbefinnande. Det kändes faktiskt helt okej idag trots det långa uppehållet. Inte så segt som det ibland känns efter en förkylning. När det nästan känns som om jag aldrig sprungit tidigare.

Idag hade jag pigga ben, eller nåja, de var inte sega i alla fall. Jag hade inte tappat löparformen. Flåset fanns där, andningen fungerade och det blev närmare sju kilometer. Inte så pjåkigt för ett första löppass. För inte så länge sedan var fem kilometer en standardrunda. Nu har min grundkapacitet höjts att jag kan springa sju kilometer vilken dag som helst i veckan. Trots att jag varit sjuk och inte sprungit på länge.

Jag siktar på att springa ännu en gång den här veckan. Jag vill komma tillbaka till mina rutiner med två löppass i veckan. Styrketräningen har jag kommit igång bra med och det är huvudsaken eftersom det är mitt fokus nu på hösten. Samtidigt saknar jag löpningen. Jag saknar känslan av att det flyter på. Jag har inte haft den känslan på hela året. Det får nästan bli ett skilt inlägg om det. Om hur det här året inte är löpningens år.

Skakig kropp, men skönt ändå

Lämna ett svar

Det har inte ens gått såå länge sedan jag senast tränade styrka, men jösses vad det känns i kroppen efter det första passet efter uppehållet. En väldigt skakig kropp idag, och jag kommer antagligen ha träningsvärk imorgon. Mina promenader efter förkylningen har känts bra och därför beslöt jag mig för att idag träna som normalt. Mitt nya styrkepass.

skakig kropp

Det var nu andra gången jag gjorde enligt det här upplägget, och idag resulterade det i en skakig kropp. Känslan var bra, inga men efter förkylningen, men styrkan fanns inte riktigt där. Jag var tvungen att plocka bort lite vikt från skivstången för att klara av att genomföra passet. Det är kanske inte egentligen ens styrkan som begränsar, utan snarare rörligheten. En vecka av soffläge har gjort att jag igen har spända/stela axlar. Övningar som axelpress var jobbigt idag. Det är tungt att lyfta händerna ovanför huvudet. Axlarna stramar och det känns obehagligt. Som om jag inte orkar lyfta. Så jag plockade bort lite vikt. Ingen prestige i det, det är bara skönt att vara igång igen.

Nästa vecka tror jag att jag kan träna som normalt igen. Löpning blandat med styrka. Jag är stolt över mig själv att jag valde styrketräningen som mitt första ordentliga träningspass efter förkylningen. Även om det betyder att det blev noll kilometer löpning den här veckan. Styrketräningen är ju mitt huvudfokus den här hösten och vintern och jag är glad över att jag håller mig till planen.