Jag fick en fråga av Petra om vad jag räknar som ett längre pass. Jag ska försöka svara på frågan i ett skilt inlägg, även om jag gav ett kortare svar i kommentarerna. Vad jag räknar som ett längre pass beror på vilken form jag är i, men generellt sett är tio kilometer och uppåt ett längre pass för mig. Ju bättre form jag är i, desto mer förskjuts gränsen.
När jag tränat inför maraton har tio kilometer varit ett kort pass, men då har långpassen varit över 20 kilometer. Just nu är jag inte ens i närheten av såna längder och därför räknar jag tio kilometer som långt. Det brukar vara min startpunkt när jag ska börja öka på längden.
Första veckan springer jag tio kilometer, för att nästa vecka kanske springa tolv och sedan 14 och så vidare. Jag brukar försöka öka med 1-2 kilometer per vecka. Vänja kroppen vid belastningen och att vara ute länge. Sedan när jag är uppe på längder kring 16 kilometer, då känns plötsligt tio kilometer kort. Fast det för bara någon vecka sedan kändes jobbigt och långt.
Jag brukar tänka i kilometer, men det går även att tänka i tid. När jag följt maratonprogram från ”Stora löparboken för kvinnor”, då har långpasset varit i tid. 90 minuter, 180 minuter, 200 minuter. Jag har ändå varit tvungen att försöka omvandla det till kilometer för att veta ungefär vilken rutt jag ska springa. 200 minuter är 3 timmar och 20 minuter, det är inte direkt en jogg runt kvarteret. Jag måste tänka ut att ungefär hur långt hinner jag på den tiden, och sedan planera rundan efter det.
Just nu tycker jag att ett längre pass är kring tolv kilometer, men planen är att börja öka på längden. Kroppen har orkat bra när jag sprungit tio kilometer och jag ser inget hinder för att öka längden ytterligare.
2
Helt i onödan visade det sig. Vi var två bilar på färjan. Mitt andra tips är att kolla färjtidtabellen noga och planera enligt det. Jag tror att många som kom med Gustavs-Iniö färjan tillsammans med oss fortsatte direkt till Iniö-Houtskär färjan som avgick 13:15. Medan vi stannade i Iniö. Eftersom det inte kom någon ny färja från Gustavs till Iniö under den tiden, var vi de enda turisterna kvar som körde rutten åt det hållet. Det bor alltså runt 200 personer på Iniö.
Två små färjor och en kort biltur senare var vi framme vid vår övernattningsplats. Svärföräldrarnas stuga på Houtskär. Vi valde att inte besöka Houtskär centrum eftersom 
I Korpo besökte vi kyrkan, vandrade omkring i centrum och åt lunch vid Hjalmars. Nu började det redan märkas att vi var vid en större ort. Det vill säga jämfört med Iniö. Här var det betydligt mera folk i farten. Mycket folk på uteserveringen, mycket båtar vid gästhamnen, fredagstorg, turister, mer butiker. Här finns det mer att se och göra och fler valmöjligheter med restauranger och caféer.
Under tiden du springer har förhoppningsvis någon annan i huset vaknat och fixat frukost. Det vill säga, gräddat brödet. Kom hem från din löprunda, duscha och ät sedan frukost ute. Jag väljer nygräddat bröd, köp förgräddad ciabatta/baguette från butiken, med färskost, skinka, ost, gurka och tomat. Och många koppar kaffe.
