Första träningen sedan loppet

Efter lopp brukar jag alltid vila. Beroende på hur långt jag sprungit, hur hårt och hur mycket jag tagit ut mig, blir vilan olika lång. Det säger ju sig självt, att efter maraton behövs längre vila än efter 10 kilometer. Idag kände jag mig redo för första träningen sedan förra lördagen. Jag hade säkert varit redo tidigare, men lite extra vila skadar aldrig.

första träningen gjord

Ett lopp är en stor påfrestning för kroppen. Jag springer alltid fortare än jag gör på träning, pulsen är högre och benen blir tröttare. Ifall jag dessutom följt ett långt träningsprogram innan loppet, vilket jag inte gjorde nu, är det skönt med vila. Få vila huvudet också, skifta fokus. Att inte behöva klämma in träningen för att jag har ett lopp att springa och det ”måste” göras. Utan vila och träna som jag vill. Komma tillbaka starkare och med mer iver till träning.

Nu är ivern tillbaka. Den första träningen blev min älskade zumba. Det är fortfarande lika kul och jag är glad över att jag igen har anmält mig till kursen. Nu var det smockfullt i salen, betydligt fler deltagare än sist. Det var trångt och jag kunde inte riktigt ta ut rörelserna fullt.

Imorgon är jag ledig och jag får se om det blir träning då också. Jag är sugen på löpning, men jag borde säkert vara förnuftig. Kanske ännu vila lite längre från löpningen och istället satsa på styrketräning eller yoga. Båda delarna har blivit försummade inför Tallinn. Det beror också på hur kroppen reagerar på dagens träningspass.

Just nu känns det bra och jag tror inte att det ska vara något problem att träna imorgon också. Men jag behöver kanske inte ta ut mig till fullo, utan istället göra något lugnare. Som stretcha ut trötta löparmuskler…

2

Restaurang Ribe Tallinn

Ett lopp ska firas, det är en av mina regler. Jag firar gärna med god mat och dryck och när man är i Tallinn finns det bara ett ställe som gäller. Restaurang Ribe. Det är fjärde gången jag ätit där och det är alltid lika bra. Jag har alltid ätit en trerätters meny, oftast med tillhörande vinpaket. Det är ett lite dyrare ställe, men fortfarande betydligt billigare än vad en motsvarande måltid skulle kosta i Finland, och det är värt varenda euro. Det finns inget att klaga över. Servicen är toppen, engelskan är bra, personalen kunnig, stället är fint, inredningen är snygg. Och maten. Bara maten är värd en resa till Tallinn.

Restaurang Ribe är en fine dining restaurang som blivit vald till en av Estland bästa restauranger flera gånger. Jag förstår varför. Det har alltid varit så bra. Jag har tipsat om restaurangen tidigare och även om Tallinn kryllar av bra restauranger återkommer vi alltid till Ribe. Vi har alltid bokat bord, och det har alltid behövts. Restaurangen har alltid varit full när vi varit där. Oberoende om det varit lördag eller tisdag. Den här gången valde jag den vegetariska trerätters menyn, med tillhörande vinpaket. Restaurang Ribe får plus i kanten för att det finns en vegetarisk meny. Det blir också plus i kanten för att det nu för tiden även finns alkoholfria alternativ att matcha maten. Jag tror inte direkt att det är vatten som serveras då…

restaurang ribe

Till förrätt valde jag ravioli med svamp och parmesan. Det serveras med babyspenat och krispig lök. Mumma! Jag serverades ett ungerskt vittvin, något jag aldrig valt själv, men som passade riktigt bra till. Jag gillar att testa och smaka på nya sorter och att lära mig något nytt. Servitörerna är jättebra på att förklara vad man äter och dricker. Därför är servicen så bra enligt mig.

Till huvudrätt blev det rostad kronärtskocka med grönsaker och tomatsås. Tyvärr ser det inte alls lika gott ut på bild som det var, men ni får helt enkelt lita på att det var gott. För det var det. Förstås. Jag tror inte att jag någonsin blivit besviken på Ribe. Allt är gott.

restaurang ribe

Och så efterrätten. Den i sig är värd ett besök på Ribe. Jag hade vitchoklad med jordgubbar, grekisk yoghurt och glass gjord på violer. Sam hade en chokladbrownie med karamellsås, och den såg också riktigt smarrig ut. Jag var speciellt förtjust i vinet som serverades till min efterrätt. Igen en gång en druva från ett land jag aldrig själv valt, men till just det passade det utmärkt. De kan nog sin sak på Ribe.

Hur hittar man till Restaurang Ribe? Det är enkelt, Vene 7 är adressen. Tvärgatan precis innan torget, ifall man kommer genom Viru gates.

2

Race report Tallinn 10 kilometer

Det var trångt, men det var jäkligt kul. Ungefär så kan jag sammanfatta Tallinn 10 kilometer. Som vanligt levererade Tallinn världens folkfest och jag sprang med en stort leende på läpparna  hela loppet. Jag hade så kul när jag sprang att jag nästan glömde bort att springa. Jag var på sightseeing och kollade mest omkring mig. Vi sprang till exempel igenom Kultuurikatel, en gammal industribyggnad/skorsten. Hur coolt?  Jag hejade på andra löpare, highfiva:de publiken, jag sjöng med i musiken som dånade från högtalarna, jag klappade händerna och hade ett löparparty för mig själv. Och cirka tio tusen andra löpare.

tallinn 10 kilometer

Om jag någon gång har tyckt att det varit trångt när jag sprungit Paavo Nurmi i Åbo eller när jag sprungit halvmaraton i Tallinn, är det inget upp mot trängseln jag upplevde under Tallinn 10 kilometer. Det var tio startgrupper, jag var i grupp fem (E). Den syns inte på bilden nedan, utan jag stod långt långt bak. Alla startade samtidigt och det tog fyra minuter (!) från att startskottet gick till att jag korsade startlinjen. Jag tror inte ens att jag hörde startskottet, jag stod så långt bak. Då var det ännu fem startgrupper bakom mig. Det var trångt från start till mål. Visst jämnade det ut sig på delar av banan, men i stort sett var det ett sicksackande genom hela loppet. Jag sprang förbi några, några sprang förbi mig.

tallinn 10 km

Eftersom Tallinn 10 kilometer var ett lopp som jag anmälde mig till i sista stund, hade jag inga tidsmål med loppet. Jag visste att jag inte var i rekordform, utan jag fokuserade mer på upplevelsen och att ha kul. Det lyckades jag väldigt bra med. Jag har aldrig sprungit Göteborgsvarvet, eller Midnattsloppet eller New York maraton för den delen, men publiken och stämningen i Tallinn är verkligen fantastisk. Det finns till exempel en finsk förening, Smilerit, som varje år står på samma ställe och hejar. De tjoar och tjimmar, och man kan inte låta bli att le. Springa lite extra hårt, trycka på lite extra i steget. Publiken ger en (mig) så mycket energi.

Hela loppet igenom var en enda löparfest. Kroppen kändes stark och jag hade inga problem med att springa. Jag kollade på klockan ibland och den visade snittfarter på 5:40. Betydligt snabbare än jag sprungit på träningspass, men jag visste ändå att det inte skulle bli personbästa för mig, eftersom jag startat så långt bak. Och det är ju den tiden som räknas, den officiella. Den officiella tiden blev 1:03:35, medan nettotiden blev 59:38.

Det är jag nöjd med. Hade jag kanske kunnat kapa någon sekund? Visst, det hade jag kanske kunnat pressa mig till, men till vilken nytta? Nu kunde jag njuta loppet igenom. Det var inte blodsmak i munnen och blytunga ben, utan det var fest.

1

Min lista om Europa

Jag hittade denna roliga lista hos Maria, jag har haft den i mina utkast länge. Lämplig att publicera nu, just hemkommen från min senaste resa i Europa. Jag ska skriva race report från Tallinn, jag ska bara samla mina tankar först.

Min lista om Europa

Sista land i Europa att besöka:
Sista som där jag senast var eller sista som att det vill jag besöka till sist? Där jag senast var i Europa var Kroatien. Nej det var det inte alls, det var ju förstås Estland.

lista om europa

Det land jag vill besöka till sist är… Vitryssland? Jag föreställer mig bara en grå öststatsdiktatur. Fördomar? Högst antagligen.

Första land i Europa att besöka utanför Finland:
Det måste väl vara Sverige? Räknar man inte med Sverige, är det säkert Estland, men frågan är om ens det räknas. Fast då blir det typ Norge… Så jag säger Sverige.

Land jag besökt flest gånger:
Jag tänkte redan svara Sverige, men jag undrar just om inte Estland gått om. Med tanke på hur ofta vi varit där de senaste åren. Där är vi två gånger i året, medan vi är i Sverige en gång vartannat eller vart tredje år.

Bästa landet i Europa:
Oj, hjälp vilken svår fråga. Kan jag svara Estland här också 🙂 Älskade ständerna och havet i Kroatien, maten (och vinet) i Frankrike, England har alltid varit ”mitt” land och blev det ännu mer efter att jag bodde där. Jag lever för italiensk mat och dryck, även om jag aldrig besökt det ännu. Sen ska man nog också vara väldigt tacksam för Finland och de övriga nordiska länderna, för sjukvård, skola och sånt…


Land spenderat längst tid i:
England. Jag bodde där i fem månader som en del av praktiken på mina studier. Plus att jag varit där som turist fler gånger, så totalt är det säkert ett halvår jag spenderat där.

lista om europaeuropa

Land varit kortast i:
Albanien eller Bosnien. Båda har varit dagsresor i samband med resor till andra länder (Grekland och Kroatien).

lista om europa

Huvudstad som gillas mest:
Nå Tallinn förstås. Älskar den staden. Bra shopping, bra mat och restauranger, billigt, nära och lätt att resa till. Trevliga människor, man klarar sig nästan på finska, men engelskan är också bra. Plus att estniskan är ett vackert språk.

lista om europa

Antal dagar spenderat i Europa (exl. Sverige och Finland) totalt:
Alltså det här är ju omöjligt att svara på! Jag har varit så många gånger till Tallinn att jag tappat räkningen. Jag försökte räkna och tappade bort mig när det blev över 200 dagar. Bara England vistelsen i sig blir över 150 dagar, plus alla semesterresor jag gjort som turist. Det måste nog snarare bli närmare 300 dagar än 200.

 

0

Tallinn är bäst

Tallinn är bäst, så är det bara. Vilket lopp! Som vanligt när jag springer i Tallinn. Jag kommer att skriva en längre race report när jag kommit hem, men jag ville bara meddela att jag kom i mål. Jag är nöjd och allt är bra.

tallinn är bäst

Nu ska vi fira med att äta på bästa restaurangen i Tallinn, Ribe. Vi har, nå okej, jag har shoppat loss. Tallinn är bäst, både för att springa lopp, äta och shoppa. Så bra, att jag kanske undrade igår ifall vi kan flytta hit 🙂

3

Borde jag vara mer nervös?

Imorgon bär det av mot Tallinn och för att springa tio kilometer. Jag ser fram emot det, men funderar samtidigt om jag borde vara mer nervös än jag är just nu. Mer taggad och pepp. Just nu känns det… Jag är inte direkt opepp, men jag borde kanske känna mer? Det kanske inte har sjunkit in ännu, att det är imorgon jag ska springa. Kanske peppen och ivern kommer när jag börjar förbereda mig.  Packa väskan, ta fram tävlingskläderna, fixa i ordning allt inför loppet och själva resan. Kanske jag blir mer nervös då?

På onsdagen fick jag startbeviset och jag fick veta min startgrupp. Tidigare när jag har anmält mig till lopp i Tallinn har jag kunnat skriva in vad jag gissar att jag springer på för tid. På basen av det sedan har startgrupperna delats ut. Den här gången kunde jag inte ange något, utan jag anmälde mig bara till distansen och att springa med tidtagning. Jag kommer att starta i startgrupp fem av tio. Det säger mig egentligen ingenting, det är säkert bra. Det spelar inte så stor roll var jag startar. Det är alltid trångt i starten oberoende, folk som springer om en till höger och vänster. Jag som försöker kryssa förbi andra löpare.

borde jag vara mer nervös?

Imorgon är det tidig (!) väckning och start som gäller. Vi valde att ta en tidigare båt än vi brukar för att inte behöva stressa. Hinna checka in på hotellet först, kanske äta något och förbereda mig i god tid. Starten går klockan fem och målgång är ungefär en timme senare. Målgången kommer att vara vid samma ställe som i fjol, mitt i gamla stan bland alla uteserveringar. Jag hoppas på mycket publik och hejarop. Tallinn brukar alltid vara en folkfest, men jag har aldrig sprungit tio kilometer där. Det ska bli kul att få uppleva det också, och se en annan del av Tallinn.

Jag vet inte hur mycket jag kommer att blogga under resan, men jag finns ju även på Instagram. Där blir det snabbare uppdatering från loppet och säkert en del bilder från Tallinn.

Wish me luck!

3

Sista träningspasset inför Tallinn

Igår gjorde jag det sista träningspasset inför Tallinn. Helt enligt planen och känslan i kroppen var okej. Det kändes inte direkt som jag flög fram, men jag litar på att tävlingssituationen på lördag kommer att göra att jag springer fortare. Nu kändes det kanske lite segt. Inte så att jag är orolig, men det blev kanske inte det genrep jag hade hoppats på. Fast jag sprang också medvetet i mina klumpigare skor, och det känns alltid tyngre i dem. På lördagen sedan kommer jag att springa i mina snabbskor, de lätta med lite dämpning.

Det sista träningspasset blev korta, snabba intervaller. Åtta stycken en minuters intervaller, med en minut vila mellan varje intervall. Upp med steget, fram med höften och ett bra tryck. Mot slutet gick det bättre och jag fick den känsla jag var ute efter. Det tar alltid en stund för mig att komma igång. Även om jag självklart värmer upp först, är det som om det tar en stund för kroppen att fatta vad den ska göra. Ska vi springa fort? Varför? Det är ju så mycket skönare att inte göra det.

sista träningspasset inför Tallinn

På lördagen måste jag komma ihåg att värma upp ordentligt innan start. Inte bara skutta lite på stället i bajamajakön, utan faktiskt springa. Förbereda kroppen på att springa fort från start och inte se de första kilometerna av loppet som uppvärmning. Som jag brukar göra på maraton. Eller brukar och brukar, jag har bara sprungit två maraton. Men ett tio kilometers lopp är mera pang på. Fort direkt från start och sedan bara öka. Och så plötsligt är det över.

Nu ska jag ännu stretcha och foamrolla innan lördagen. All träning är gjord nu och nu är det bara att ladda mentalt. Packa väskan, bestämma kläder och lacka naglar. Allt det där viktiga inför lopp 🙂

0

Klädkris inför Tallinn

Varför känns det som om jag alltid har en klädkris när jag ska springa lopp? Speciellt när jag ska göra det i Tallinn? Jag har sprungit ett och annat lopp tidigare, i både ösregn och gassande sol. Jag tycker ju att jag borde ha lärt mig hur jag ska klä mig. Hur jag ska tänka, men nej… Kanske det igen slutar med att jag i princip packar hela träningsgarderoben och bestämmer mig på plats. Skorna har jag bestämt, men det övriga. Hur varmt är det eller kommer det att vara? Ska jag ha shorts och t-shirt? Eller halvlånga tights och t-shirt? Vilka strumpor ska jag ha? För ifall jag har shorts, kan jag ha kompressionsstrumpor, men det ser bara fånigt ut med halvlånga tights.

Loppet startar först klockan fem och jag gissar på att jag springer kring timmen. Alltså går jag i mål vid sex-tiden. Då är det väl inte shortsväder heller? Jag kommer självklart att ha med mig överdragskläder och något att byta om till, men är det för kallt att springa i shorts? Jag vet att skulle jag dra ut på en runda hemma den tiden, hade jag inte valt shorts. Utan snarare halvlånga tights och en långärmad tröja. Så som vädret är just nu. Men jag vet också att jag brukar springa fortare på lopp, att jag brukar få (för) varmt och kanske det är bra att frysa lite. Så springer jag fortare.

Ett annat problem jag har om jag väljer shorts är att jag egentligen bara har ett par ”loppshorts”. Som sitter bra och som jag vet att jag inte kommer att irritera mig på under loppet. Jag har också min favorit t-shirt från Nike som jag sprungit de senaste loppen i. Jag vill inte springa alla mina lopp i samma kläder… Det börjar finnas ett antal bilder där samma shorts figurerar. Fun fact om shortsen. De är köpta 1997 (?) eller var det kanske 96 från HM i Stockholm. Still going strong.

forssa halvmaraton

säsongssammanfattning 2018


klädkris

Kanske inte kläderna spelar så stor roll sist och slutligen? Kanske det bara är ett bra tecken om min lilla klädkris är mitt största bekymmer inför loppet?

1

Loppveckan är här

Det låter ju inte alls lika coolt att säga loppveckan, som raceweek. Men nu är den i alla fall här, loppveckan. Favoritloppet går av stapeln på lördagen, och även om det blir femte gången jag springer i Tallinn är det alltid lika nervöst. Distansen är ny för mig, för Tallinn alltså, millopp har jag sprungit många tidigare. Det är dessutom ett lopp som startar först klockan fem på kvällen och det i sin tur kräver annorlunda förberedelser. Jag tänker främst på energiintag och uppladdning. Jag måste äta innan för att orka springa loppet, men jag kan inte äta för mycket för att riskera kraschad mage. Det är min mardröm på lopp. Inte att jag inte kommer att orka springa hela loppet, utan att jag kommer att vara tvungen att bryta för en kraschad mage.

Den här veckan kommer fokus att vara på loppet. Jag ska vila mig i form och inte träna mycket innan lördagen. Jag vill ha pigga ben och en längtan och sug till att springa. Foamroller, stretch, lite yoga och ett intervallpass är planen. Ingen zumba den här veckan. Det passar inte med jobbet och kanske hade jag skippat den annars också. Ingen styrketräning den här veckan heller. Jag vill inte riskera träningsvärk och trötta ben.

loppveckan är här

Träningsplaner för veckan:

Måndag: vila
Tisdag: yoga/stretch
Onsdag: löpning, korta intervaller
Torsdag: yoga/stretch
Fredag: vila
Lördag: lopp
Söndag: vila

På onsdagen är planen att springa sista gången innan loppet. Korta, snabba intervaller för att få en bra löpkänsla. Men samtidigt lugnt och kravlöst, eftersom det är på lördagen jag vill prestera som bäst. Några korta yogapass och lite foamroller och stretch på det, och jag borde ha gjort allt jag kan. Det finns inte så mycket att göra för formen mer, en vecka innan loppet. Jag ska lita på att jag har gjort min träning och bara fokusera på positiva tankar.

Lopp är kul och det kommer att gå bra. Punkt.

1

Träningssammanfattning augusti

Ny månad idag, september, även om det just nu känns som högsommar. Sol, värme och terrasshäng. Dags att igen skriva en träningssammanfattning över den gångna månaden. Som likt juli bara sa poff och så var den över.

Träningssammanfattning augusti

träningssammanfattning augusti

Augusti känns som månaden då jag tog tag i träningen igen. Mer struktur på passen, mer intervaller i löpningen, längre pass och snabbare pass. I mitten av augusti fick jag bekräftat att jag kan springa i Tallinn i år igen. Efter det har det blivit fokus på loppet. Jag förväntar mig inga rekordtider, men jag vill ändå få till en så bra upplevelse som möjligt. Känna mig stark mot slutet och som om jag orkar springa hela vägen med en god känsla i kroppen. Löpningen har bestått mycket av intervaller för att försöka få en bra löpkänsla. Lätt i steget med bra tryck. Nästa vecka lördag lär det visa sig om jag har tränat rätt eller inte. Runt kommer jag att komma oberoende, tiden blir vad den blir.

Under augusti blev det ett ynka (registrerat) cykelpass. Jag har cyklat till och från butiken, jag cyklade till zumban, men eftersom de varit pass på kanske två kilometer har jag inte brytt mig om att registrera dem. Den enda cyklingen som jag hade klockan på var när jag cyklade till och från jobbet. I ösregn. Men har jag bestämt mig för att cykla till jobbet så har jag. Trots vädret gick det bra att cykla och jag tyckte fortfarande om det. Jag hade planer på att försöka fullfölja mitt cykelmål, cykla fler gånger till jobbet för att samla kilometer, men… Så kom beskedet om Tallinn, jag valde att fokusera på löpningen igen och det hela rann ut i sanden. Just nu har jag cyklat 271,6 kilometer av 1000. HUR tänkte jag när jag tyckte 1000 var en lämplig mängd? 🙂

Bortsett från cyklingen har den övriga träningen rullat på bra i augusti. Det har inte bara blivit löpning, utan en blandning av olika styrkepass, lite yoga och dessutom började min älskade zumba igen. Jag ser framemot att fortsätta med det hela hösten.

Löpning: 87,2 km, 10 pass
Cykel: 39,2 km, 1 pass
Styrka: 4 pass
Yoga: 4 pass
Övrigt: 1 pass

September, jag är redo!

1