Jag njuter verkligen av att springa just nu. Det är perfekt höstväder och löpningen känns bra. Det är fortfarande varmt när jag springer på dagen. Jag behöver inte vantar, pannband, reflexväst och hela köret, utan jag klarar mig med en tunn jacka och tights. Om en månad eller så, kommer det att vara annorlunda. Då värmer inte solen mer, utan jag får vara glad om det varken regnar eller stormar. Idag hade jag kanske till och med klarat mig utan jacka, och bara haft en långärmad tröja på mig. Nu blev det t-shirt och jacka och det var nästan för varmt.

På söndagen när jag senast sprang, visserligen på kvällen, kändes det kallt med bara tröja och därför blev det mer kläder den här gången. I onödan visade det sig. Tänk att jag efter sju (?) års löpning fortfarande inte heller kan klä mig rätt. Fast jag egentligen vet hur jag ska tänka, har jag nästan alltid för mycket kläder på mig. Som till exempel i Tallinn. Jag hade klädkris innan och funderade ifall jag skulle springa i shorts eller inte.

Till sist valde jag att springa i knälånga tights och t-shirt, men jag hade även packat med mig en långärmad tröja till starten. Jag till och med funderade ifall det skulle vara för kallt i knälånga tights, ifall jag borde ha haft längre byxor. Innan start vid expot och nummerlappshämtningen var jag i fleecetröja och överdragsbyxor och vindjacka. Efter ungefär en minut tog jag av mig fleecen. Jag hade så kunnat springa i shorts och t-shirt. Jag hade säkert kunnat springa i linne. Varför lär jag mig inte? Jag får alltid för varmt. Nytt motto, when in doubt, spring i shorts.

Nu ska jag passa på och njuta av detta höstväder och njuta av att inte ännu behöva frysa. Inte ännu bylta på mig alla kläder jag har, för det hinner jag med senare. Den bästa tiden för löpning är nu.

En av de bästa sakerna med löpning är att det är ett utmärkt sätt att få huvudet nollställt. Idag var en sådan dag, när jag verkligen behövde löpningen. Det hade varit en kaosdag på jobbet, jag var egentligen trött och hade huvudvärk. Samtidigt visste jag att vad jag behövde och vad som skulle göra saken bättre, var att springa. En kravlös runda för att få något annat att tänka på. Och konstigt nog var huvudvärken och tröttheten som bortblåst när jag var klar.

Det blev en vanlig mysrunda runt kvarteret på strax över fem kilometer. Det var första gången jag sprang sedan mitt lopp förra lördagen, och kroppen kändes bra. Jag har återhämtat mig bra och det var inga problem med att springa. Benen var pigga, andningen fungerade och flåset var med mig. Det enda lilla problemet jag hade, var att det var ganska kallt. Jag hade långärmad tröja och långa tights och det var precis lagom. Nästan lite för kallt. När blev det höst plötsligt?

För inte alltför länge sedan sprang jag i shorts, och nu blir jag tvungen att gräva fram löparjackorna och reflexvästen. Jag blev förvånad över hur fort det blev mörkt. Klockan var ändå bara strax efter halv åtta som jag for iväg och jag sprang dryga halvtimmen. Det var ju mörkt när jag kom hem. Hade jag sprungit längre, hade jag behövt reflex och mer kläder. Jag tror jag måste göra en inventering av alla mina kläder. Jag tror nämligen att jag behöver köpa fler tights. Det har inte behövts på fem månader, och jag har inte tänkt på saken. Men jag har för mig att slängde bort ett antal när jag städade inför sommaren.