Kategoriarkiv: Löpning

Långpass löpning i vinterlandskap

Det känns som det var evigheter sedan jag sprang långpass. Dagens runda får i dagsläget klassas som ett långpass, åtminstone var det ett betydligt längre pass än vad jag sprungit den senaste tiden. Mina rundor den senaste månaden (månaderna?) har legat på en fem-sex kilometer. Tidigare i veckan skrev jag om att jag ville springa längre den här veckan, gärna upp mot tio kilometer. Dagens löptur landande på prick nio kilometer och det är jag väldigt nöjd över.

Jag hade ingen plan när jag for ut. Jag hade inte bestämt mig för om jag skulle försöka springa längre idag, eller imorgon när jag också är ledig. Jag har nästan varit nervös för att springa längre. Det känns som om det är så länge sedan, jag var osäker på hur kroppen skulle reagera. Skulle jag fortfarande orka springa långt? Skulle det göra ont? Skulle det vara flåsigt? Hur jobbigt skulle det vara egentligen?

Vädret var fint idag och passade bra till löpning. Jag efterlyste ju flera fina vinterdagar och idag fick jag det. Det var kallt, minus 7 tror jag temperaturen visade när jag for ut. Jag hade ändå klätt mig rätt och stördes inte av kylan. Kroppen kändes pigg och jag bestämde mig för att idag är dagen kommen. Idag skall det springas långpass igen. Vid kilometer tre började det kännas jobbigt och jag övervägde för en kort stund att avbryta försöket till att springa längre. Det hade varit skönt att springa en vanlig runda på fem kilometer och bara vika av hemåt igen.

Ibland är dock pannbenet starkare än kroppen och jag sprang vidare. Jag tog en liten fotopaus för att hämta andan och hitta fokus och viljan. Efter fyra-fem kilometer var det inte lika jobbigt längre. Jag kom in i en skön lunk och hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Jag kom in i den känslan jag är ute efter på långpass. Känslan där det känns som om jag kan springa långt långt. Där benen rullar på av sig självt, motorn kommer igång och jag kan fortsätta i oändlighet.

Nu var inte allt guld och gröna skogar och jag hade knappast kunnat fortsätta i oändlighet. Men känslan av att kunna göra det betyder också mycket. Självförtroendet fick en boost och jag är riktigt ivrig på att trappa upp träningen nu. Börja springa längre igen. Både i antal pass per vecka, högre kilometermängd och längden på enskilda pass. Komma bort från mysrundor på fem kilometer, göra tio kilometer till normen och få till långpass på femton kilometer igen.

långpass

Söndagslöpning i solen

4 svar

Hemma från Stockholm och sömnkontot är påfyllt igen. Det är kul med resor, men det tar på krafterna. Även om jag/vi kom hem ett-tiden igår på dagen, fanns det inte på kartan att jag skulle ha orkat träna. Jag var trött efter resan och vilade mest. En god natts sömn gör underverk och idag var jag pigg igen. När det dessutom var fint väder och solen (!) var framme, var det självklart att jag skulle springa. Det var prima väder för löpning. Någon minusgrad, solen sken och blå himmel. Ett långpass skulle ha suttit fint, men jag var tvungen att vara realistisk. Jag har inte sprungit mycket under december, knappt sprungit mycket alls de senaste månaderna. Jag fick nöja mig med en kortare runda och hoppas att det blir fler fina vinterdagar.

löpning i solen

Löpningen gick riktigt lätt idag. Jag hade nästan förväntat mig tyngre ben och tyngre andning, men det kändes som om jag flög fram. Sista kilometern ville jag testa benen, öka farten lite. Inte max, men lite högre tempo. Jag hade under rundan hållit tempon på 6:40 ungefär och jag såg att jag under sista kilometern var på 6:30 ungefär. Jag ville pressa mig en aning och se om jag kunde få sista kilometern till 6:25. Benen svarade när jag ökade och sista kilometern gick på 6:12!

Det kanske inte säger så mycket, men för mig är det jäkligt bra för tillfället. Jag har som sagt knappt sprungit något i december, kanske ett pass i veckan. De passen har varit mysrundor runt kvarteret på 5 kilometer. Absolut inga intervaller eller någon tillstymmelse till fart. Bara lugn jogg för att hålla igång löpningen. Att jag då kan pressa mig till kilometertider på låga 6 minuter per kilometer är jag riktigt nöjd över. Dessutom kändes det inte som om jag pressade mig själv, det kändes lätt.

Nu vet jag ju att det bara var en kilometer och jag hade inte sprungit sedan onsdagen och kanske därför hade pigga ben. Men ändå, 6:12! Ja tack! En utmärkt start på löparåret 2018!

Äntligen löpning

Lämna ett svar

Nytt år, nya möjligheter och äntligen dags för löpning för min del igen. I och med att min yogautmaning är över, kan jag träna som jag vill igen. Och det jag helst vill träna är löpning. Jag sprang faktiskt på nyårsafton också och kunde avsluta decembermånad på en rund och fin siffra på 30 kilometer löpning. 30 kilometer på en månad är väldigt lite för att vara mig. Det brukar jag springa på en vecka. Nu tycker jag att det är dags att ta tag i löpningen igen och börja träna inför sommarens mål.

Jag har haft inte fått träningsvärk från gårdagens pass, så jag bestämde mig för att springa efter jobbet idag. Jag hade säkert gjort det annars också, men det är i alla fall behagligare att springa på pigga ben. Det fick bli en mjukstart med en runda på knappa fem kilometer. Jag planerar att springa senare i veckan också och förhoppningsvis i bättre väder. Idag ösregnade det när jag begav mig ut, men väl ute märkte jag inte av regnet. Eller det är klart att jag blev blöt och så, men det störde mig inte.

Planen är nu att starta upp löpningen igen med två till tre pass i veckan. Sakta öka på längden och mängden, och inte förivra mig och skada mig i processen.. Jag har inte sprungit så mycket på den senaste tiden, sedan Tallinn halvmaraton egentligen, och jag inser att jag måste börja lugnt. Inte gå från 5 kilometer löpning i veckan till 40, från ett pass till fyra. Utan ha några veckor där jag vänjer kroppen vid löpning igen och sedan kan jag börja följa ett träningsprogram eller en plan. Dessutom ger det här mig mer tid att fundera på vad planen ska vara…

äntligen löpning

23 kilometer

4 svar

Idag har jag varit ledig och jag har därför haft möjligheten att springa och dessutom springa i dagsljus. Tyvärr sprang jag inte 23 kilometer som rubriken antyder, snarare blev det 5,5. Jag har inte kollat min statistik på länge, över hur mycket jag sprungit per vecka eller per månad. Jag vet att det inte är mycket, när jag främst gjort yoga den här månaden.

23 kilometer

Det visade sig att jag bara sprungit 23 kilometer under hela december. Eller tja, hittills då, men ändå. 23 kilometer. Tjugotre. Det brukar jag i normala fall springa på en vecka och då räknar jag det som en ”vilovecka”. Jag kollade längre bak i statistiken och jag hade senast sprungit över trettio kilometer per vecka i slutet av augusti (!) Det är inte så att jag inte har sprungit, men med ett löppass på 6 kilometer per vecka, blir det inte mycket löpning i december.

Men 23 kilometer alltså! Jag är fortfarande chockad över hur lite det är. Med den mängden springs det inga nya maraton nästa sommar. De senaste månaderna har jag sprungit 68 km (november), 78 (oktober) och 61 (september). Augusti var den senaste månaden jag hade en bra träningsmånad enligt mina mått med över 120 kilometer per månad. Vilket inte är konstigt eftersom jag tränade inför Tallinn halvmaraton då.

Jag skrev tidigare om att jag var inne i en svacka i min träning. Jag har kommit bort från det och tränar, men det är som om jag inte kommit igång ”ordentligt”. Jag springer bevisligen, jag tränar styrka, jag yogar, men… Jag tycker att jag får kämpa mycket mer för att få till det. Passen har varit kortare och lättare än jag brukar springa och statistiken visar det. Det har mest varit mysrundor. Jag har inte sprungit långpass på evigheter, inte intervaller, jag har knappt sprungit över 10 kilometer.

Jag försöker att inte stressa över det. Jag vet att yoga också är bra för mig och att jag knappast tappar mycket av konditionen. Jag har inget lopp inplanerat, även planen är att springa maraton igen nästa år. Samtidigt vet jag också att jag har grunden och jag snabbt kan träna upp mig igen. Men lite chockad är jag i alla fall…

Löpning plus yoga

Lämna ett svar

Löpning plus yoga visade sig vara en lyckad kombination, när jag gjorde det rätt. Det är som om jag har knäckt koden till hur jag ska kombinera mina pass. Tidigare när jag har kört mina dubbelpass, med löpning och yoga har det alltid blivit på yogans bekostnad. Jag har först sprungit och direkt efter yogat. Då har yogan lidit, jag har inte kunnat koncentrera mig och varit för mycket uppe i varv efter löpningen. Tricket är att vila mellan passen.

löpning plus yoga

Igår gjorde jag igen ett dubbelpass med löpning på dagen plus yoga på kvällen. Den här gången vilade jag åtminstone sex timmar mellan passen och det var såå skönt med yogan på kvällen. Eftersom det var halt igår när jag sprang, spände jag mig säkert omedvetet. Jag hade nämligen väldigt stela ben efter löpningen och yoga var precis vad kroppen behövde. Igår var yogan nästan för kort. Jag hade kunnat fortsätta längre, för det var så skönt för benen. Eller skönt överlag, helt enkelt. Jag bara mmmm…. Njöt!

Idag var det också tänkt att jag skulle ha gjort ett dubbelpass, men jag valde bort löpningen. Istället har jag fått en massa fixat här hemma inför julen. Städat, bakat, planerat, fixat och trixat. Det var väldigt skönt yogan ikväll också kan jag lova. Skönt att varva ner och koppla av en stund från allt julstök. Jag hoppas kunna få till fler dubbelpass med löpning plus yoga den här veckan och innan jul, nu när jag vet hur jag ska kombinera dem. Nu är problemet snarare tidsbrist. Inför jul blir det långa och bråda dagar på jobbet och jag tror tyvärr inte att tiden räcker till. Jag får helt enkelt välja bort löpningen ifall jag ska kunna fullfölja min yogautmaning.

Knäck in the making

Torsdagsspring

Lämna ett svar

Min löpning går lite på sparlåga för tillfället, i och med min yogautmaning. Det har blivit ett eller två pass i veckan, vilket är mindre än jag brukar springa. Dessutom har mina rundor varit kring en fem kilometer, vilket också är mindre än normalt. Samtidigt tänker jag att det är helt okej det med. Jag vet att jag inte tappar något fastän jag springer mindre. Löpningen finns alltid där senare och det är bara bra för mig att göra något annat i mellan och få längta till löpningen.

Längta det gör jag. Längtar efter att springa långt, att springa intervaller och framförallt att springa i bra väder. Sommar, värme, bara vägar. Eller ens en ordentlig vinter med snö. Det här snöslasket blandat med isbana tar knäcken av den mest härdade löparen. Mina senaste rundor har varit ett enda trippande och att akta sig från att falla. Det har varit halt, till att jag i nästa stund stiger rakt igenom en pöl med vatten och har vatten upp till knäna.

Idag trotsade jag vädret och bestämde mig för att springa. Gårdagens styrketräning satt kvar i kroppen och det var på trötta ben jag kom ut genom dörren. Strax utanför vår uppfart höll jag på att falla för första gången. Great tänkte jag, det här börjar ju bra. Lyckades hålla mig på benen hela rundan, men var tvungen att gå ibland för att det var så halt. Det var skönt att springa i alla fall, trots vädret, och rundan blev det längsta jag sprungit på ett tag.

Ikväll ska jag ännu göra min yoga, det blir dubbelpass igen. Jag har som vanligt inte kollat noga igenom videon, men jag hoppas att det inte är ett alltför tungt pass.

Säsongssammanfattning 2017

2 svar

Jag brukar alltid skriva en säsongssammanfattning när jag sprungit klart alla lopp för året. Här kan ni läsa om 2015 och 2016. Jag sprang mitt sista lopp redan i september. Jag hade en förhoppning om att springa ännu ett lopp i slutet av oktober, men det blev inte fler. Jag har helt enkelt glömt bort att skriva en säsongssammanfattning, men blev påmind efter att Träningsblogga skrev sin.

Det här året har varit bra träningsmässigt. Det blev bara två lopp, men vilka lopp sedan. Inför året skrev jag bl.a. att jag ville springa ett maraton. Check på det! Det är en tanke som jag haft länge, men i år var året som det blev av. Jag ville springa maraton redan ifjol, men då kom sjukdomar i vägen för träningen. Det här året kunde jag träna på bra och jag följde mitt träningsprogram nästan till punkt och pricka. I början av året höll jag på med lågpuls, men maratonträningen inleddes mitten av mars.

Klicka på rubrikerna för att läsa den långa versionen om loppen.

Paavo Nurmi maraton

Mitt första lopp för säsongen gick 1 juli. Jag skulle springa hela maratondistansen på Paavo Nurmi maraton i Åbo. Jag var så nervös veckorna innan och tvivlade på min förmåga att klara av det. Även om jag tränat på bra och följt mitt program är ändå 42,195 kilometer jäkligt långt. Jag var orolig för allt. Skulle jag orka? Skulle magen krascha? Skulle jag få ont? Hur ont skulle jag få? Skulle jag vara sist? Allting gick slutligen vägen och jag kom i mål. Jag klarade av det! Jag sprang ett helt maraton! Fortfarande rätt stolt när jag tänker tillbaka på det och läser min egen race report.

maraton 2017

Tallinn halvmaraton

Efter en paus på ett år, var det igen dags för mig att springa halvmaraton i Tallinn den 10 september. Det måste nog vara ett av mina favoritstäder och favoritlopp att springa. Publiken och stämningen är alltid fantastisk. Det är så kul att springa där, även om jag inför i år inte alls var pepp i starten. Jag hade ingen lust att springa, utan ville mest ligga på hotellrummet och sova. Så fort jag kommer till startområdet händer något och tävlingsmänniskan kommer fram. Klart jag ska springa, lopp är kul. Jag minns att jag hade roligt loppet igenom. Jag sprang med ett leende på läpparna, high fivade publiken och fick gåshud mest hela tiden. Runner’s high när det är som bäst! Tiden blev något i mellanläge för mig. Inte den snabbaste, men inte heller det långsammaste jag sprungit. Ganska exakt vad jag hade gissat att det skulle bli och jag var nöjd. Jag hade haft roligt genom hela loppet och en bra känsla och tiden var en bisak. Jag visste att jag gett allt och att det varit en maxprestation enligt dagsformen. säsongssammanfattning

Inför året skrev jag också om det där med simningen… Fortfarande… Hur gick det med den saken? Tja, jag har i alla fall köpt en baddräkt 🙂

Dubbelpass

2 svar

Dag sex av min yogautmaning och äntligen fick jag även till lite löpning. Idag firar Finland 100 år av självständighet, vilket betyder ledig dag från jobbet för mig. Vilket i sin tur betyder mer tid för träning. Vädret har varit utmärkt idag. Solsken, snö, men inte kallt. Perfekt för löpning med andra ord. Eftersom jag för tillfället väljer yogan framom löpningen, fick dagens pass bli kort. Det hade lockat att springa långt, men det var skönt att bara få vara ute i solen. Det var inte direkt igår den var framme senast.

Jag hade ingen plan med löprundan, jag ville bara ut och springa. Det fick bli vad det blir helt enkelt. Jag hade kameran med och stannade med jämna mellanrum och fotade. Havet, snön, solen, selfies… Jag fotade allt. Ibland kanske jag fotade mer än jag sprang. Totalt sprang jag ändå lite över sex kilometer och jag njöt av varje meter. Det känns som om det var evigheter sedan jag sprang sist, när det snarare bara har gått en vecka. Även om jag gillar yogan väldigt mycket för tillfället, finns det inget som slår en löprunda. Endorfinerna, ruset, lyckokänslan… Ah <3

Väl hemma efter löprundan slappade jag i några timmar innan det var dags för nästa pass av yogan. Dagens video fokuserade på coren och det är något som alltid är viktigt. Att en 16 minuter lång video kan få det att bränna till så mycket i magmusklerna. Jag som trodde att jag hade starka magmuskler, men det här var helt andra typer av övningar än jag är van vid. Allting bara skakade när jag var klar och det blev inte riktigt den återhämtning jag hade hoppats på. Jag hade inte kollat så noga vad det var för pass utan bara kollat på längden och tänkt att 16 minuter. Det kan jag lätt göra efter en löprunda.

löpning

Imorgon återgår jag till det normala och bara ett pass. Kul ändå att ibland leka elitidrottare och köra dubbla pass och att kroppen håller!

Hur blir det med pulsträningen då?

4 svar

Jag hade tänkt göra min yogautmaning i december, med start den första. Hur blir det med pulsträningen då? Jag som samtidigt hade planerat att komma igång med att springa enligt pulsen igen…

pulsträningen

Mja… Jag tror faktiskt att jag väntar lite med pulsträningen. Jag ska börja med det, men det får bli tills nästa år tror jag. När jag skrev att jag börjar i december, hade jag inte insett att december är om två dagar 🙂 Jag trodde på något underligt sätt att det var långt dit ännu och att jag skulle ha mer tid att förbereda mig. Nu när jag dessutom ska göra min yogautmaning tror jag att det är bäst att jag fokuserar på en sak. Den här gången väljer jag yogan. Inte både yoga varje dag och börja på nytt upplägg i löpningen.

Jag tänker fortfarande springa, men mina pass kommer att gå enligt känsla och dagsform. Så att sen när jag börjar med pulsträningen är jag redo för det. Jag har ”fått” springa i valfri fart, valfri längd och fått det ur kroppen och sedan kan jag fokusera på pulsen. Dessutom har jag två gånger blivit tipsad om att göra ett maxpulstest för att se var jag ligger. Att justera pulsvärden efter åldern kanske inte alltid är det bästa sättet att gå tillväga. Tack för tips Malin!

Ifall jag känner att jag vill springa enligt pulsen i december under något pass är det helt okej. (daah, jag får ju självklart göra som jag vill, jag satsar inte direkt på OS 😉 ) Planen är att mina löppass i december ännu ska vara fria och sedan i januari börjar jag med pulsträningen. Då har jag förhoppningsvis sprungit ett maxpulstest och vet vad jag ska ligga i för puls och zoner. Jag bävar lite för testet, det verkar ytterst jobbigt och tungt.

Ett första försök till pulsträning

4 svar

Jag har skrivit om det tidigare, om mina planer på att ge det här med pulsträning ett till försök. Jag har behövt förbereda mig mentalt för vad det kommer att innebära. Jag tycker inte att jag är snabb annars heller och att behöva springa enligt pulsen och springa ännu långsammare är tufft. Inte för kroppen, men mentalt är det jobbigt. Det är inte att tala om att jag springer, utan det är lufs/jogg/gågg/ tass tass tass tempo. Och hur långsamt jag än ”springer” är pulsen för hög och jag är tvungen att gå. Och gå. Och gå.

pulsträning

Det finns alltid de som beskriver saker mycket bättre än jag själv. Vill du läsa mer om principen kring pulsträning tycker jag att du ska titta in hos Åsa. Hon har också börjat igen och jag läser med spänning hur det går för henne. Jag ska då alltså springa i pulsspannet 137-147 (enligt formel 180 minus ålder). Jag har fuskat lite och håller mig på 150. Det börjar bra det här, fuskar direkt 🙂

Idag var dagen det skulle ske. Jag skulle springa mitt första pass enligt pulsen. Eftersom gårdagens pass inte var någon höjdare, men jag fortfarande ville springa idag, tänkte jag att det var en perfekt möjlighet att börja med pulsträning igen. Jag hade siktet ställt på långpass, vilket passade utmärkt eftersom man helst ska springa över 90 minuter när man satsar på lågpulsträning. Jag kände mig pigg i benen, förberedd mentalt och hade all tid i världen att lufsa runt. Ut genom dörren och iväg.

Strul med pulsklockan

Nästan genast när jag började märkte jag att jag hade problem med pulsklockan. Ibland kan den visa helt tokiga värden. Antingen går pulsen inte upp alls, den visar konstant samma värde eller så är det tvärtom som idag. Pulsen gick uppåt hela tiden, i något skede var den uppe i 189. Även om jag stannade och gick så fortsatte pulsen att stiga. Jag som skulle springa enligt pulsen idag och så visar klockan helt fel. Jag väntade tills klockan började fungera igen, sparade det jag sprungit dittills och började om från början.

Okej, försök två. Nu jäklar ska det lågpulsas. Det började bra och jag kunde springa helt okej innan pulsen blev för hög. Jag gick några steg, kunde fortsätta springa vidare och jag var förvånad över tempot. Det gick inte såå långsamt som jag trodde att det skulle göra, utan jag kunde faktiskt springa. Kanske gav allt mitt kämpande förra hösten och vintern resultat. Jag tycker nämligen att jag sprang betydligt långsammare då än vad jag gjorde idag.

Nu kan jag inte påstå att allt var guld och glitter. Jag var fortfarande tvungen att gå mycket och pulsen var ofta för hög. Alltid när jag tappade koncentrationen gick pulsen upp. Jag fick hela tiden påminna mig själv om att springa låååångsamt och inte låta tankarna flyga iväg. Ifall jag irrade med tankarna och inte tänkte på hur jag sprang ökade jag tempot och pulsen sköt i höjden. Ibland kom det sträckor där jag kunde springa som normalt och pulsen hölls på rätt nivå. Jag ska nog ge pulsträning ett till försök. Jag vill se vart det leder. I december börjar jag ”på riktigt”. Dagens pass var ett test. Ett test att se min nivå och var jag ligger. Det visade sig inte vara så pjåkigt.

Totalt blev dagens pass nästan 11 kilometer. 9 kilometer lågpuls och nästan 2 kilometer löpning med strul med pulsklockan. Även om pulsen visade tokigt då, sprang jag ju ändå. Klart att det ska räknas med i statistiken. Bara inte i statistiken i mitt första försök till pulsträning. Jag kan ju inte ha mitt första pass med lågpuls visa allt för hög medel- och maxpuls. Rätt ska vara rätt 😉