Någonstans för länge sedan läste jag om en idé som bland annat ultralöpare (tror jag?) använder sig av när de springer långpass, eller längre lopp överlag. En tanke om att ha strukturerade inplanerade pauser, små minipauser. Nu har jag ingen koll på källan, eller om det ens stämmer, men tanken har funnits i mitt huvud länge. Idag var tiden inne att testa igen. Jag har sprungit på liknande sätt tidigare, men idag hade jag ett annat upplägg.

Jag visste att det skulle bli varmt och jobbigt att springa idag, men ville verkligen försöka få till mitt långpass. Det känns som det viktigaste passet och jag vill ”få det gjort” i början av veckan. Sen ifall något oförutsägbart händer senare i veckan, har jag i alla fall sprungit långpasset. Tidigare när jag sprungit med strukturerade pauser har jag gjort det enligt upplägget, spring 22-23 minuter och gåpaus på 2-3 minuter. Så att varje block blir 25 minuter totalt.

Idag anade jag att det skulle bli för lång tid att springa och valde i stället att springa i 9 minuter, gå i 1 minut. Det fungerade bättre med små minipauser än att springa längre och vila längre. Ifall jag vilar för länge, tycker jag att det är svårt att komma igång igen. Det blir för skönt att gå och jag tänker bara på hur mycket jag fortfarande måste springa innan jag får gå igen. Nio minuter orkar jag alltid springa. Nå okej, inte alltid, men det är i alla fall lättare mentalt. Bara tänka på nästa 9 minuters block.

Det var varmt att springa idag och solen gassade. En normal person med bättre planering hade ju haft vatten med sig på sin runda. Använt sin paus till att dricka av vattnet. Mot slutet av rundan blev mina pauser längre. Det var inte så mycket minipauser mer, utan snarare pauser på två-tre minuter. Jag var varm och svettig och dessutom hungrig. Förra gången jag sprang långpass lyckades jag bra med energiupptaget och det kom ingen dipp. Idag kraschade jag efter kanske 14 kilometer. Jag vet inte om det var värmen som gjorde det, eller om jag ätit för lite dagen innan. Jag hade med mig dextrosol igen och tog en efter 40 minuter. En till efter kanske ytterligare 30 minuter. Sen hade jag inte flera med mig. Jag och planering 🙂

Jag fick kämpa idag. Kroppen var trött och det var tungt att springa. Jag tycker ändå att det här var ett upplägg som fungerade bra. Jag hann återhämta mig under gåpausen och det var en kort tid att springa innan jag fick gå igen. Det var hela tiden något att se framemot. Nio till. Nio till. När jag kollade på klockan hemma visade det sig att jag hållit ungefär samma snittfart som under mitt förra långpass. Då sprang jag i princip hela passet. Nu gick jag betydligt mer och vissa kilometer mot slutet låg på 9:05 i fart. Jag har tydligen sprungit fortare då när jag väl sprang och det var det som jag tror var poängen med teorin. Som sagt, jag minns inte källan.

Positivt från passet är också att jag nu i efterhand känner mig hur fräsch som helst. Under passet var en annan historia, men det berodde nog mer på saltbrist och låg energinivå. Jag sprang totalt 20 kilometer idag, men nu på kvällen är benen pigga. Så pigga att jag har varit på en kvällspromenad. Jag minns då för länge sedan när jag sprang 16 kilometer för första gången. Jag kunde knappt gå på en vecka. Nu springer jag 20 och kan t.o.m gå på promenad samma kväll.