Bloggvärlden och Instagram svämmar över med nyårslöften och mål för 2019. Jag har blivit inspirerad till att göra mina egna målsättningar.
Mina mål för 2019 är:
Äta mer vegetariskt
Jag har haft samma nyårslöfte två år i rad nu, men det tål att upprepas. Det känns som om jag kommit bort från den vegetariska linjen. Det blir köttfärs och pasta, kyckling och ris, kyckling och pasta och köttfärssoppa. Om och om och om igen. Jag tycker ju om vegetariskt! Varför lagar jag det inte mer? Lättja, brist på inspiration, gammal (o)vana att alltid välja köttfärs… Nu ska det bli ändring på den punkten.
Göra roliga saker
Under 2019 ska jag skämma bort mig med roliga saker. Jag känner mig alltid fin och mår bra efteråt, men tycker det är dyrt. Men YOLO och sånt 🙂 Jag ska gå till frisören oftare. Jag ska gå på ansiktsbehandling/fotvård/fixa naglarna… En massage eller fyra skulle vara skönt. Äta ute på restaurang oftare, och inte bara när det är något speciellt jag vill fira. En helt vanlig tisdag, bara för att.
Göra mindre roliga saker
Som motvikt till allt det roliga jag vill göra, måste jag också ta tag i mindre roliga saker som jag bara skjuter upp. Under 2019 ska jag besöka tandläkaren. Jag ska även gå på synkontroll, för det var evigheter sedan senast. Jag ska besöka företagshälsovården angående mina fotproblem. Mina fötter ser rent ut sagt för jävliga ut efter mitt maraton. Nu ska det bli bot och bättring.
Ledig dag och löpning i sol, finns det något bättre? Jag tror inte det. Det hade varit ännu bättre, ifall jag haft pigga ben och bra flås…Det var på tunga ben jag tassade fram idag, men eftersom vädret var härligt, spelade det ingen roll. Jag vill bara fortsätta springa, även om det kändes tungt på sina håll. Jag tror att det delvis berodde på skorna. Jag hade mina icebugs igen. De är inte direkt de lättaste skor att springa i, men fästet är utmärkt och det behövs fortfarande. Det är isgator och halt.
Det känns som evigheter sedan jag sprang i solsken. Jag hade till och med mina solglasögon på idag. Senast det hände, var på sommaren. Trots att solen sken, var det ganska kallt att springa. Jag tror att det också påverkade känslan i löpningen. Jag hade byltat på mig kläder enligt konstens alla regler, men det finns inget att göra för framsida lår. Det är alltid där jag fryser. De känns kalla och stela och gör att jag känner mig tung i kroppen. Klumpig, påbyltad och som om jag inte kan ta ut steget ordentligt.
Den här typens rundor är min favorit när jag springer. Lugnt, kravlöst, bra väder och massor av tid. Stanna och fota för att jag ser något fint. Inte tänka på tid, sträcka eller tempo. Bara njutspringa. Intervaller och träningsprogram hinner jag med senare, nu ska jag bara njuta. Även om det ibland kan kännas tungt och jobbigt, är det alltid värt det i alla fall. Vem vill inte springa när det är så här fint vinterväder?
Nytt år och nya tag. Eller hur var det nu igen? Hur gick det egentligen med mina nyårslöften för 2018? För att vara helt ärlig, så minns jag faktiskt inte riktigt vad jag lovade. Jag var tvungen att kolla bakåt bland mina inlägg. Det betyder väl att det inte gick så bra…
Mina nyårslöften för 2018 var (tydligen)
Fortsätta på den vegetariska linjen
Nja… Halvcheck. Det känns som om jag av gammal vana väljer köttfärs eller kyckling. Inte för att jag inte skulle tycka om vegetariskt, utan för att jag inte har många recept på lager. Det blir mest wok med mifu eller svamppasta. Det kan jag laga utan recept, det går snabbt och det kräver varken inspiration eller förberedelser. Ibland får jag feeling, googlar recept och testar något jag aldrig lagat tidigare. Men jag är snart tillbaka till kyckling och ris igen, när jag inte kommer på vad jag ska laga till middag.
Vara mer social
Halvcheck på det också. Jag tycker jag har deltagit i mer kalas, träffar och utekvällar än tidigare, men inte så mycket som jag skulle önska. Till viss del handlar det om jobbet och att jag inte alltid kan delta i allt. Inte för att jag inte vill, utan för att jag jobbar då. En annan orsak är nog också att jag själv inte är aktiv. Jag har ordnat en brunch i år. Ingen fest, ingen tjejkväll, inget födelsedagsfirande… Inget.
Träna/springa i grupp
Jag går på zumba, det räknas väl? Springa i grupp? Hahahahaa 🙂 Vi skippar den kategorin…
Bloggen
Här tycker jag att jag har lyckats. I något skede bloggade jag varje dag i flera veckor på raken. Jag tycker att jag har bloggat 5-6 gånger per vecka och det är klart godkänt. Till och med på sommaren när vi var på resa till Kroatien, hängde bloggen med. Jag hade tidsinställt inlägg ifall jag inte kunde blogga på ställe och plats. Bloggen har växt och det har kommit nya läsare. Kul <3 Jag har fixat till min facebooksida. Jag är med i olika grupper och det har ökat min synlighet. Bloggen lever och mår bra.
Jag nämnde det kanske bara i förbifarten, men jag klarade alltså mitt decembermål. Målet var att springa 68,4 kilometer under december, för att totalt ha sprungit 1100 kilometer under året. På söndagen sprang jag de sista kilometerna och nådde således mitt mål. Jag är nöjd och stolt över att jag klarade det, men det satt hårt inne. Kilometermängden var inget problem i sig, men det är inte den bästa idén att ha decembermål. Jag borde ha lärt mig från förra gången med min yogautmaning. Det är tufft med mål i december, eftersom det är mycket annat som kräver min uppmärksamhet. Mycket på jobbet, fixande inför julen, fester hit och avslutningar dit…
I början av december gick det bra. Jag tränade på som jag brukar med både styrka, yoga och löpning. Jag var på god väg att nå mitt mål och hade inga problem med träningen. I mitten av december börjar det ändras och orsaken stavas jul och jobbstress. Jag jobbade mycket, många och långa dagar. En vanlig arbetsdag var ofta från 12-21 och det betydde att jag inte hann eller orkade träna varken innan eller efter jobbet. De dagar jag var ledig, bakade jag inför julen, städade, fixade julklappar… och klämde in ett kort löppass var jag hann, allt med tanke på målet.
När jag kollar i min träningsdagbok för december, ser jag att det senaste styrkepasset var den 12.12. Senaste yogan var 13.12 och efter det har jag bara sprungit. Jag är glad över att jag nådde målet, men jag är mindre glad över att det blev på bekostnad av den övriga träningen. Jag märker det i kroppen redan nu att jag varken yogat eller tränat styrka på flera veckor. Jag är stel som en pinne, axlarna värker och hållningen har blivit sämre.
Men ändå! 1100 kilometer på ett år. Inte fy skam 🙂
Jag fortsätter att summera året, den här gången med fokus på träningen. Det här är Träningspoddens lista, från det senaste avsnittet, men listan finns även på instagram. Fyll gärna i du också, jag tycker om att läsa andras svar.
Jobbigaste träningspasset
Sommaren var varm och svettig och jag var ofta tvungen att springa tidigt på morgonen ifall jag ville få träningen gjord innan det blev för varmt. Ofta med den konsekvensen att jag ätit för lite innan. Jag minns speciellt ett långpass där jag tog tokslut. Det fanns ingen energi i kroppen, jag var slö och orkade inte springa vidare.
Bästa träningsmånaden Juli. Utan tvekan. Jag hade semester i juli och kunde träna som jag ville. Jag sprang massor, jag snittade 40 kilometer per vecka. Jag hade bra kvalité på löpningen. Det blev intervaller, långpass, riktigt långa långpass. Jag cyklade och tyckte det var kul. Allt fungerade bra och jag hade inga problem med varken motivationen eller att få till träningen.
Favoritskorna
Även om jag köpte två par nya skor under 2018, är mina favoriter fortfarande ett gammalt par. Jag älskar mina Adidas adizero boston. De är lätta och snabba, men de är inga mängdskor. De är för lopp och för snabba intervaller. Men jag känner mig alltid som snabbast och bäst när jag har dem.
Ny övning från 2018
Det här är egentligen en gammal favoritövning, musslan, men efter att jag köpte mina miniband har den blivit ännu bättre och effektivare.
Tuffaste minnet Hösten efter maraton. Jag hade noll träningsmotivation och när jag väl sprang eller tränade, kändes det bara blä. Maraton och även träningen inför sög nog musten ur mig mer än jag först trodde. Jag trodde att jag var redo för träning och att kroppen var återhämtad, men nej. Maraton var en sådan urladdning för kroppen (och knoppen) och jag borde ha vilat mer/längre efteråt. Inte stressat över att komma igång igen, utan tagit det lugnare.
Favoritkontot på instagram
Det känns kanske tråkigt att tipsa om stora konton, men jag gillar till exempel Maratonpetra. Hon har mycket vettiga åsikter om löpning. Att inte allt behöver handla om tid och tempo, utan att alla som springer är löpare. Ifall jag tänker på mer ”vanliga” konton är Johannahedvik en favorit. Hon var en av de första bloggarna jag började följa för länge sedan och nu när hon inte bloggar längre, följer jag henne på instagram i stället.
Nytt mantra
Jag är snabb, stark, snygg. Det tycker jag om och brukar upprepa det för mig själv när jag springer och det blir tungt.
Hello vadmuskler!
Lärdom från året
Att långa löppass kräver mat. Att jag måste äta ordentligt, komma ihåg mina järntabletter under en viss tid på månaden och inte sedan undra varför jag blir slö och löpningen inte fungerar när jag glömt.
Vad lämnar jag kvar i 2018 Osäkerheten. Jag kan springa. Jag kan springa maraton. Jag kan ha paus i träningen och det är inte hela världen för formen. Lita på att kroppen kan och kommer ihåg. Jag behöver inte mixtra med allt. Just do it som Nike säger.
Vilken känsla tar jag med till 2019
Att jag kan! Som jag tvivlade inför maraton, om jag överhuvudtaget skulle fixa det, och så persar jag något otroligt och springer mitt livs lopp. Jag hade såå roligt genom hela loppet, kroppen svarade och det var som om allt stämde den dagen. Under 2019 ska jag lita mer på min förmåga och att den träning jag gjort har varit tillräcklig. Jag ska utmana mig själv, pusha kroppen och lita på att den svarar.
Vilken skillnad ett par dubbskor kan göra för känslan i löpningen. Igår trippade jag fram och var som bambi på hal is. Idag flög jag fram och hade inga problem med fästet. Orsaken? Mina Icebugs. De har stått där i skåpet i flera år, men idag var första gången jag använde dem. De är en present av mamma och jag är inte riktigt säker på ifall de är tänka för löpning, eller om de är mer som promenadskor. Just den här modellen alltså. Eller så är bara Icebugs de klumpigaste skorna i världshistorien…
Det var inte på lätta ben jag sprang idag. En orsak är säkert för att jag sprang igår också och att jag inte riktigt är i sådan form just nu att jag kan springa två dagar i rad. En annan orsak är nog skorna tror jag. De kändes som klossar på fötterna och inte som en strumpa som mina favoritskor från Adidas. Men det skiljer också nästan 100 g i vikt, 300 g för Icebugs mot 204 för Adidas. Det är klart att det känns i löpningen då. Fästet däremot, inget att klaga över!
Jag sprang på isgator, snö och asfalt och de höll för allt. Jag var inte alls osäker när jag sprang, utan jag kunde trycka på som normalt. Både i uppförsbacke och nedförsbacke och kurvor. Litade på greppet och halkade inte en enda gång. Ifall vädret fortsätter att vara så här, kommer jag nog att använda dem fler gånger.
Blixthalka och inga dubbskor är inte en bra kombination. Det var så halt, så halt ute idag när jag sprang och det kändes som om jag trippade fram. Jag hade inget fäste, ingen teknik och jag var tvungen att gå mer än jag sprang. Jag spände hela kroppen och jag var rädd för att halka hela tiden. Idioti att springa i detta underlag. Speciellt när jag faktiskt har ett par dubbskor, men är dum nog att inte använda dem. * insert emoji håller händerna för ögonen*
Det positiva med dagens runda, förutom det faktum att jag inte föll, var att jag trots allt ”sprang” 7,5 kilometer. Det betyder att jag är ynka 5,5 kilometer från mitt decembermål. Det ska nog gå vägen det här. Tanken är att jag ska springa imorgon igen, den här gången med bättre skor. Jag vill inte falla, även om jag väldigt gärna vill nå mitt mål. Det är inte värt att falla och riskera att inte kunna springa på flera månader om jag skadar mig…
Jag är dålig på att skriva årsresumé månad för månad, istället gör jag på samma sätt som förra året. Nämligen genom att svara på frågor. Igen en gång, ifall man bara är intresserad av att läsa en säsongssammanfattning om mina lopp år 2018, kan man göra det här.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort tidigare? Kollade på VM fotbollsmatch i Kroatien. Väldigt häftig känsla att se på match med en massa andra människor och när Kroatien dessutom vann. Vilken stämning, vilken fest! Synd bara att vi var där lite för tidigt och bara kunde kolla på gruppspelen. Tänk att få se finalen, som de i.o.f.s förlorade, så det hade kanske inte varit lika kul och feststämningen sen mer…
Höll du dina nyårslöften? Jag kommer att skriva ett skilt inlägg om det, men nja…
Blev någon av dina vänner föräldrar i år? Ingen som jag känner blev förälder i år, däremot känns det som om hela bloggvärlden är inne i en babyboom. Många som jag följer antingen väntar barn eller fick barn i år.
Dog någon som stod dig nära? Ingen som stod mig nära, men många i min närhet har tyvärr drabbats i år.
Vilka länder besökte du? I år blev det inte många resor, jag besökte bara Kroatien och Bosnien. Och Sverige och Estland, men där är vi så ofta, det räknas inte tycker jag.
Är det något du saknat under 2018 som du vill ha 2019? Jag kommer inte på något och det är väl ett gott betyg för 2018?
Vilket/vilka datum kommer du att minnas från 2018? Jag är riktigt dålig på datum, jag minns händelser, men inte själva datumet. Tallinn maraton sticker ut, för att det var bland det häftigaste jag gjort i löparväg.
Sommaren 2018 kommer också att bli ihågkommen som den varmaste på länge. Sola och bada och pina colada från maj till augusti typ. Det här fotot är taget den 14e maj, det är inte ens löv på träden ännu, utan vitsipporna blommar och jag springer i shorts. I maj!
Största misstaget? Ingenting som sticker ut här heller, fast det är kanske bara bra. Att det inte finns något som jag direkt kommer att tänka på.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Två förkylningar har jag haft, den senaste på hösten när jag tappade rösten fullständigt. I övrigt har jag varit frisk, minus lite blåsor och andra små skavanker från löpningen.
Bästa köpet/köpen? Resor och upplevelser är alltid högt på listan. Mostar i Bosnien var en höjdpunkt på vår resa till Kroatien. Restaurang Ribe i Tallinn Estland är nästan värd en resa i sig, maten är helt fantastisk. Priset är bara en bråkdel av vad man skulle betala för en motsvarande middag i Finland. Det är lika värt det varje gång vi äter där. Min vinterkappa från Zara är jag också väldigt nöjd över. Jag hade spanat in den dagen innan Tallinn maraton, men den var ganska dyr. Jag gjorde deal med mig själv att ifall maraton gick bra, fick jag köpa den. Och alla vet vid det här laget hur Tallinn maraton gick 🙂
Vad spenderade du mest pengar på? Det känns tråkigt att säga huslån och huset, mat (och kattmat!!) och kollektivtrafik, men så är det. I år blev det inte många resor och jag brukar göra nästan all min shopping på resor, så det blev inte mycket shopping i år. Träningskläder har jag köpt i Finland, men förutom typ strumpor från HM, har jag knappt köpt nya kläder alls.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Jag ska sluta tjata om Tallinn maraton, men det gjorde mig riktigt glad. Så jäkla glad och stolt som jag var i målet, är det nog det första jag kommer att tänka på.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2018? Jag tyckte han gjorde förra årets låt och han gjorde även årets låt för mig. Den här har spelats på repeat.
Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? Gladare kanske? Inte ledsnare i alla fall. Livet rullar på och jag har varit nöjd över året.
Vad önskar du att du gjort mer av? Sommaren var verkligen bra och varm i år. Det var sol och värmebölja nästan varje dag. Nu i efterhand känns det som om jag/vi borde ha suttit mer på uteserveringarna, ätit och druckit gott. Grillat mer, ätit mer glass, gått på fler kvällspromenader, solat mer. Maxat sommaren ännu mer. För kanske det här var den bästa sommaren någonsin och att det inte kommer fler liknande. Att nästa sommar igen blir en med bara två dagar sol. Om ens det.
Vad önskar du att du gjort mindre? Stressat mindre över jobbet i förhand. Julen och julstressen gick bra trots allt och jag oroade mig i onödan. Lita på att det löser sig till slut och inte jaga upp mig i förtid.
Blev du kär i år? Jag är fortfarande kär i min man.
Favoritserie? Jag har följt väldigt lite serier i år, jag ser knappt på tv alls. Det enda jag följer är Masterchef Australia. Jag har sporadiskt sett på Grey’s Anatomy om jag kommit ihåg det. House of Cards väntade jag ivrigt på den nya säsongen, men nu när det finns har jag inte kollat ännu. Bron kollade vi på, men jag kommer inte ihåg om det var bra eller dåligt. Game of Thrones är typ den enda serien jag väntar på, men det kom inte i år.
Bästa boken du läste i år? Även om jag säkert läser en bok i veckan, minns jag knappt vad jag läst för böcker. Ingen bok sticker ut som den bästa. Jag läser främst svenska deckarförfattare. Camilla Läckbergs senaste bok, Häxan, var bra.
Vad gjorde du på din födelsedag? På min födelsedag reste vi hem från Kroatien, jag firade inget på själva dagen. Istället firade vi dagen innan med drinkar i solnedgången i Kroatien. Inte fy skam det heller.
Hur skulle du beskriva din stil i år? Jag blir mer och mer säker på min stil, jag vet vad jag gillar och vad jag inte gillar. Jag skulle beskriva den som klassisk, med en twist. Färgglatt, randigt, men aldrig vulgärt eller in your face. Tidlöst, flickigt, preppy. Allt från zara typ.
Vad fick dig att må bra? Jag tycker det har varit mer socialt umgänge i år. Jag kan inte alltid delta i alla kalas, träffar, utekvällar… på grund av mitt jobb och hur jag jobbar. I år tycker jag att jag har kunnat delta i fler och det är kul. Jag tycker om att träffa folk och catch up.
Zumban som jag anmälde mig till på hösten var också ett bra beslut. Inte kanske för själva träningseffektens skull, men det är bara kul. Ingen prestation eller press, utan bara roligt att dansa. Och igen den sociala biten, att få träffa folk och snicksnacka en stund.
Vem saknade du? Det har varit mycket ändringar på jobbet efter sommaren. Många kollegor som jag jobbat med i flera år har slutat och det har kommit nya till. Inget illa om dem, men ibland kan jag sakna vårt gamla gäng. Våra historier, interna skämt och att man vet var man har varandra.
De bästa nya människorna du träffade? Även om jag just skrev att jag kan sakna mina gamla jobbkollegor, så gillar jag nog de nya också 🙂
Planer för 2019? Det blir ett skilt inlägg om det också.
Julen är över för den här gången och jag är fortfarande i matkoma. Jag har inte gjort mycket annat än ätit, ätit och ätit. Idag var det nästan skönt att få återgå till jobbet och tillbaka till rutinerna. Skippa julmaten och äta vanlig mat. Ingen mer choklad, ingen mer glögg, inte julmusik… Nu är jag redo för nyår och för våren.
Tomten kom även i år och jag har tydligen varit snäll för jag fick en massa bra julklappar. Eltandborste, snuggieblanket, kaffetermos, tygservetter och servettringar, godis, bröd, ljus… Allt kommer att komma till användning och jag är väldigt nöjd med alla presenter. Tack <3
