Backpacker eller suitcaser?

Lämna ett svar

Backpacker eller suitcaser. Listan alla verkar fylla i just nu. Jag hittade listan hos vackra lilla vardag. Men även till exempel Marias Memoarer har fyllt i den.

Dyka i från poolkanten eller smyga i från stegen/poolkanten?
Smyga i. Inte för att jag brukar bada i pool så mycket, eller bada överhuvudtaget… Jag fryser och det tar mig åtminstone fem minuter att våga doppa mig. Jag skriker till bara tårna nuddar vid vattnet.

backpacker eller suitcaser

Backpacker eller suitcaser?
Suitcaser. Jag är väldigt förtjust i min väska från samsonite som var min 30-års present åt mig själv.

Packa kvällen före eller packa i god tid?
Själva packandet gör jag kvällen före, men jag har lista (or) över vad jag ska ha med. Antingen på papper eller i huvudet. Jag har nu redan börjat planera vad jag behöver inför vår nästa resa som är först i april. Behöver bland annat köpa nya ballerinas och solkräm. Packar alltid löparskor, oftast också en svart katt.

Sladda in på tågstationen/flygplatsen precis på håret eller vara där 1 timme innan deadline?
I god tid. Hellre för tidigt än för sent.

Paketresor eller sy ihop själv?
Både och, det beror främst på resmålet. Stadssemester med bra kollektivtrafik brukar vi fixa själv. Strandsemester till mer avlägsna ställen, brukar bli paketresa, bara för transportens skull. Sedan brukar vi nog fixa allt själva på stället. Alla utflykter och liknande.

Foodie eller naturjunkie?
Det beror också på stället. Jag skulle på riktigt kunna resa till Tallinn bara för att få äta på Ribe igen. Fast sen igen, jag är nöjd så länge det är sol och varmt. Jag kan leva på chips och mackor en vecka. Ge mig strand och sol och allt är bra i min värld.

Skidsemester eller sandstränder?
Lättaste frågan någonsin 🙂 Strand förstås! Finns inte på kartan att jag skulle välja skidsemester. Det lockar mig inte det minsta.

I Australien

I Indien

I Kroatien

Återkommande favoriter eller nya destinationer varje gång?
Tallinn återkommer alltid, men det är så nära förstås. Det räknas inte riktigt. Jag skulle verkligen inte tacka nej till att resa till Australien igen, men väljer nog ändå nya destinationer. Det finns så mycket att se och upptäcka. Jag vill se allt.

Roadtrip eller tågresa?
Roadtrip. Jag vill kunna bestämma tidtabellen själv och rutten. Stanna när jag vill, vika av från rutten om jag ser något som intresserar, inte vara bunden till tåget.

Systemkamera eller mobilkamera?
Mobilkamera. Systemkameran känns allt för klumpig för att ha med sig hela tiden, även om bildkvalitén är bättre. Köpte i och för sig just ett nytt objektiv till kameran och det gör den inte direkt mindre klumpig.

Morgonmänniska eller kvällsmänniska?
Kväll. Älskar att gå på stan/strandpromenaden på kvällen. Äta, dricka, kolla på folk, shoppa lite, fota solnedgångar. Det är nästan det bästa med resan, förutom sol och stranden då.

Spanien eller Italien?
Jag har aldrig varit till Italien, eller till spanska fastlandet. Jag har bara varit till Kanarieöarna. Italien lockar väldigt mycket. Jag drömmer om en kombinerad mat och vinresa. Jag vill bara äta tills jag spricker typ.

Läsk eller alkohol?
Läsk eller vatten på stranden. Alkohol (vin) vid middagen. En av de bästa sakerna med att vara på semester är att efter en lång dag på stranden, komma till hotellrummet, duscha och sätta sig på balkongen med en kall. Njuta av utsikten innan det är dags att gå mot stan och middag. På semestern brukar det också bli en och annan drink vid en strandbar.

Äkta böcker eller ljudböcker?
Pocketbok eller podd.

Vad är du? Backpacker eller suitcaser?

Så mycket vilja, så lite tid

Lämna ett svar

Jag har en massa utkast till bra blogginlägg, men jag har inte tid att skriva dem. Dygnet har för få timmar och jag har för lite tid. Jag har hållit på och skrivit på ett inlägg om mitt maraton och vad det var som gjorde att det gick så bra. Jag hoppas kunna publicera det här senare i veckan, håll utkik efter det. Alltid nu och då brukar jag läsa mina egna inlägg från Tallinn. Drömma mig tillbaka till känslan och loppet. Känslan att vara nervös innan, men sedan klara något mycket bättre än jag vågat hoppas på. Jag minns det fortfarande, hur glad och stolt jag var i målet. Hur jäkla roligt jag hade loppet igenom. Hur allting bara stämde den dagen. Men mer om det i ett kommande inlägg…

den här känslan

En annorlunda träningsvecka

Lämna ett svar

Den här veckan har varit en annorlunda träningsvecka. Jag har tränat, men kölden och snön har ställt till det för mig. Det har inte blivit lika mycket löpning som förra veckan, istället har det blivit två (!) styrkepass. Det ser ut som om kölden och snön kommer att hålla i sig och jag antar att jag får ändra om mina träningsplaner för nästa vecka också. Träna mer inomhus, istället för att springa i snöyra och iskallt väder. Fokusera mer på styrka och yoga, istället för löpning. Nästa vecka kan jag också gå på zumban igen och det ser jag framemot.

en annorlunda träningsvecka

Det är säkert bara bra för mig att träna alternativt. Eller jag vet att det är bra för mig att träna alternativt. Dessutom är det ju inte direkt dåligt för mig att träna styrka två gånger i veckan. Jag kan inte bara springa, även om det har känts riktigt kul den senaste tiden. Det kommer säkert att kännas ännu roligare om jag låter benen och kroppen vila mellan passen. Träna överkroppsstyrka istället för att slira runt i meterhöga snödrivor och frysa ihjäl 🙂

62 kilometer lycka

4 svar

Det är nästan konstigt egentligen hur bra löpningen har fungerat under januari. Under december hade jag mitt decembermål, att springa 68,4 kilometer för att nå upp till 1100 kilometer under år 2018. Jag klarade målet, men det satt hårt inne mot slutet. Det blev på bekostnad av den övriga träningen. Mot slutet sprang jag bara för att jag ville uppnå målet, och inte så mycket för lust eller glädjens skull. Nu när jag bara har sprungit för att det är kul, har jag plötsligt sprungit 62 kilometer. Då är inte ens januari över ännu.

Jag vet att jag har sprungit mycket under januari. Ofta har mina pass blivit längre än jag ursprungligen planerat, just för att det känts så roligt att springa. Jag trodde ändå inte att det var så mycket som 62 kilometer. Jag har sprungit så mycket, plus tränat styrka, plus yoga, plus att zumban började igen. Det är precis som jag vill att det ska vara med andra ord. Att träningen rullar på och att allt känns bra. Att jag inte behöver kämpa för att få till passen, utan det går per automatik. Att jag inte ens märker hur mycket jag sprungit.

62 kilometer under januari

Nu gäller det nästan att jag bromsar mig och börjar hålla mer koll på min träning. Det kan vara/bli farligt när allt känns så här bra. Då glömmer jag bort återhämtningen och vilan. Jag skulle lätt kunna träna varje dag när det är så kul. Det gör inte ont i kroppen. Jag har kommit in i en bra styrketräningsrutin, jag får inte lika brutal träningsvärk. Löpningen har känts bra, benen har varit pigga på passen. Det finns inget sådant som skulle hindra mig från att träna. Det är jag själv som måste stoppa mig.

Hur går din träning i januari?

På skakande armar

2 svar

Jag har fortsättningsvis spagettiarmar. Under dagens yogapass blev det igen väldigt tydligt hur svag jag är. Jag har kommit till dag 6 i mitt yogaprogram, Dedicate, och dag 6 är oftast med fokus på core. Redan i början av programmet där man skulle vara på alla fyra, började mina armar skaka. Jag orkade inte hålla upp kroppen. Armarna skakade, jag fick kramp och svetten rann. Pust vad det var tungt. Det är en så annorlunda känsla tycker jag, att hålla upp sin egen kroppsvikt. När jag tränar med vikter, är det bara att ta en lättare vikt ifall jag inte orkar. Med kroppsvikt går det ju inte. Antingen orkar jag eller så inte. Idag var helt klart en inte dag.

på skakande armar

Bilden är från en annan dag då dagsformen var bättre. Jag vet ju att jag kan, eller jag har i alla fall kunnat tidigare. Idag stämde inget, utan det var jobbigt från början till slut. Det blev enklare versioner av alla positioner och när instruktören sa att man antingen kunde fortsätta eller ta vila i child´s pose, valde jag alltid vilan…

Springa i snö, funkar det?

2 svar

Den senaste tiden känns det som om det har kommit mer snö varje dag. Har det inte snöat, har det varit svinkallt. Alldeles för kallt för mig för att springa. Minus 15 brukar vara min smärtgräns, både för att jag fryser ihjäl och för luftrörens skull. Jag blir så stel, trots att jag klätt mig enligt konstens alla regler. Men snö och löpning, hur funkar det? Kan man springa i snö?

springa i snö

Klart man kan springa i snö. Det är bara… lite tyngre. Det beror förstås också på ifall man springer på plogade vägar, eller springer på nysnö i skogen. Är vägarna plogade, märker jag egentligen inte så stor skillnad. Tempot blir kanske just lite långsammare, men så länge det inte är halt, påverkas inte mitt löpsteg mycket. Har jag mina icebugs på, påverkas inte steget överhuvudtaget. Då kan jag springa på som jag vill.

Det jobbigaste med att springa i snö, tycker jag, är att fötterna blir kalla. På de skor jag sprang med idag, fastnade det en massa snö. Jag kände att jag hade blöta fötter direkt. Jag fick stanna och stampa av snö både under och ovanpå skorna. Springer jag i djup snö blir risken också större för att trampa snett. Inte för att det är halt, men för att underlaget är bökigt. Då hjälper inte ens dubbskor. Ett litet felsteg och det kan vara löparvila i flera veckor. Jag som inte alls springer trail, är inte van att behöva parera fötterna.

springa i snö

Det är ändå ganska kul att springa i snö. Jag inbillar mig att det är bra för fötterna och benen. Att det är ett skonsammare underlag eftersom det är mjukt, än att springa på asfalt. Att det är bra för de små musklerna i fötterna att behöva parera steget. Att det är bra benträning att behöva plumsa fram i meterhöga drivor. Okej nu överdriver jag. Det är inte direkt så att jag springer i meterhöga drivor, men jag inbillar mig ändå att det är bra benträning.

Och visst är det fint?!

Spagetti bolognese med sojakross

4 svar

Mitt nyårslöfte om att äta mer vegetariskt går fortfarande alldeles utmärkt. Vi testar oss igenom butikens utbud, nästa på tur att testas blev sojakross. Jag har testat på sojastrimlor tidigare, men sojakross är en ny bekantskap. Något vi garanterat kommer att använda oss av i fortsättningen. Hur enkelt som helst att använda. Ingen blötläggning behövs, bara att lägga i såsen medan den kokar. Gårdagens middag blev spagetti bolognese. Jag gjorde som jag brukar, jag bytte bara ut köttfärsen mot sojakross. Receptet ger till fyra rejäla portioner.

spagetti bolognese med sojakross

Spagetti bolognese med sojakross

1 stor lök eller två små
2-3 vitlöksklyftor
2-3 morötter
tomatpuré
2 burkar tomatkross
(rödvin)
ca 2 dl sojakross
färsk basilika
salt, peppar, olja

valfri pasta

sojakross

Skala och hacka löken. Finhacka vitlöken och riv morötterna. Stek i lite olja i en stekpanna. Det ska inte ta färg, utan bara bli mjukt.

Tillsätt ett par matskedar tomatpuré och rör om. Jag hade en öppnad flaska rödvin hemma och hällde på kanske en deciliter. Det behövs inte, men ger en mustigare smak till såsen. Häll på två burkar tomatkross och skölj burkarna med lite vatten.

Tillsätt sojakrosset och blanda om.

Koka upp och låt sjuda en stund. Salta, peppra och krydda enligt smak. Här fuskade jag och hade en köttbuljongtärning… Jag satte även färsk basilika i.

Servera med valfri pasta.

Smaken då? Jag tyckte det smakade precis som vanlig bolognese med köttfärs. Jag märkte ingen bismak, inget med konsistensen och det ser till och med ut som köttfärs. Två tummar upp.

Asics cumulus 20 recension

2 svar

Jag har nu sprungit med mina nya skor i ungefär en månad. Vad tycker jag då om dem? Modellen heter Asics cumulus 20, det är andra gången jag har samma skor, men jag har haft många andra modeller av Asics tidigare. Jag rekommenderar inte att göra som jag gjorde när jag köpte dem. Beställa på nätet utan att ha testat skorna först. Den här gången vågade jag göra det, eftersom jag har haft samma skor tidigare. Jag vet min skostorlek när det kommer till Asics. Plus att priset var så billigt, att det inte skulle svida lika mycket ifall det visade sig vara ett felköp.

Blev det ett felköp? Nja… Jag har som sagt haft samma modell tidigare, då nummer 18, och jag vet ju hurudan sko det är. Jag visste att de inte är de lättaste skorna och de är inte tänkta för intervaller. Snarare ville jag ha dem för längre pass och som mängdsko. Ändå är det som om någonting inte stämmer med dem. De känns väldigt klumpiga och tunga. Hårda på något sätt och inte som en strumpa och som om de är gjorda för min fot.

asics cumulus 20

När jag skriver att jag har sprungit i dem i en månad, är det inte så att jag har sprungit varje pass i dem. Ett tag sprang jag bara i mina icebugs för att det var så halt ute, plus att jag också har andra skor som jag springer i. Jag har kanske inte ”sprungit in” dem tillräckligt för att kunna uttala mig. Det är inte så att jag får ont av dem, eller skavsår, eller blåsor, men… De kommer nog aldrig att bli mina favoritskor.

Jag är lite besviken på dem faktiskt. Främst för att jag just hade höga förhoppningar på dem att bli mina nya mängdskor. Den förra modellen jag hade var bra och jag sprang till exempel mitt första maraton i dem. Jag har varit ute efter nya mängdskor och skor för längre pass. Nu verkar det som om jag är tvungen att leta vidare. Jag kommer fortfarande att springa i dem och kanske de blir bättre med tiden, men just nu känns det bara blaha… Inte bästa skorna nånsin, men inte heller värdelösa.

Vardagsmotion i vinterväder

2 svar

Inte all min träning går ut på att pressa kroppen med blodsmak i munnen. Faktum är att en stor del är mysrundor, lugna pass, bara för att det är kul. Vardagsmotion, rörelseglädje och vara ute i den friska luften. Jag sprang igår, men vädret fortsätter att vara fint. Svinkallt, men härligt. Såå härligt att vi idag passade på att gå på en promenad. Vardagsmotion när det är som bäst. Promenera i lugn takt, beundra utsikten och vädret. Mot slutet blev det lite raskare promenad, för en höll på att frysa ihjäl. Det spelar liksom ingen roll hur mycket kläder jag har på mig när jag går. Jag fryser alltid. Jag fryser i och för sig alltid, oberoende av väder.

vardagsmotion när det är som bäst

Vi var inte de enda som hade kommit på tanken att gå en söndagspromenad. Det var en massa folk ute och då bor jag ändå i Pargas. Här är aldrig folk ute 🙂 Fast när vädret är så här fint, gäller det att ta vara på tillfället. Vi gick vår vanliga rutt som vi brukar gå på sommaren också. Via båtbryggorna och hamnen, genom gågatan och stan, via centralparken och hem igen. Det är väl kanske inte mer än fyra kilometer, men det är alldeles lagom. På sommaren är det förstås trevligare att gå, då kan vi sätta oss på en parkbänk med en glass. Nu var nog glass det sista jag var sugen på, varm saft hade varit gott. Har jag förresten nämnt att jag fryser…

Men håll med om att det är fint? Snö, solsken och inte många moln på himlen.

Jag älskar mina mysrundor

2 svar

Jag vet att jag nyligen har skrivit om att jag drömmer om att springa snabbt. Hur jag vill pressa kroppen, springa intervaller och ta ut mig. Jag har också skrivit om hur kul det är när löpningen rullar på och jag kan springa långpass igen. Längre pass än jag ursprungligen hade planerat. Ändå är det något speciellt med mysrundor. Jag älskar mina lugna pass, där jag bara springer för att det är så kul. För att vädret är fint, solen skiner och fåglarna kvittrar. Där jag njuter av varje steg, kroppen och andningen är i synk och allt är bara härligt.

Idag var just en sådan mysrunda. Jag hade inte ens tänkt springa idag, eftersom jag styrketränade ben i går kväll. Jag trodde att jag skulle ha världens träningsvärk, och jo då, den är på kommande, men idag var det bara för härligt vinterväder för att kunna avstå från löpningen. Tänk om det inte alls är lika fint väder i morgon, då jag hade tänkt springa. Det är bäst att passa på medan jag kan.

mysrundor

Idag blev det nästan tio kilometer. Det var så fint väder, att jag inte ville sluta springa. Jag lunkade på i mitt egna tempo och kollade inte på klockan en enda gång tror jag. Jag märker när den piper till för varje sprungen kilometer och det var en bekant rutt som jag sprang idag. Jag vet ju på ett ungefär hur långt det är, men det är inte ett maniskt stirrande på klockan hela tiden. Hålla pulsen i styr, hålla tempot uppe, hur långt har jag sprungit, hur länge… Bara att njuta av omgivningen, det fina vädret och att kroppen håller. Att lusten till träning har kommit tillbaka efter en motig period på hösten. Att jag är inne i en bra period i träningen igen. En riktigt jäkla bra faktiskt 🙂